”Det var väldigt känslosamt när vi blev klara för final”

Per Bjurman

LAS VEGAS. Han har drömt om den här stunden sedan han var liten knatte hemma i Valbo.

Så det är med bröstkorgen full av eufori Nicklas Bäckström gör sig redo för sin första Stanley Cup-final.

Fast den 30-årige stjärncentern nöjer sig inte med det.

Nu vill han kröna karriärens hittills mest magiska vår med den ultimata triumfen.

– Det var väldigt känslosamt när vi blev klara för final i Tampa, jag och Ovetjkin behövde inte säga någonting på isen, vi bara såg varandra i ögonen och kramades. Men vi är absolut inte klara. Den här gången ska säsongen inte sluta med att vi sitter i nåt hörn och tjurar, säger ”Bäckis” i en lång intervju med Sportbladet inför sitt livs största matcher.

När vi når den mest berömda av de fem svenskar som ska uppträda i årets Stanley Cup-final har det gått ett par dygn sedan han och kompisarna i Washington Capitals vann Game 7 mot Lightning i Tampa och blev klara för hockeyns största show och ”Bäckis” har egentligen en helt ledig dag hemma i den amerikanska huvudstaden.

Men det finns ändå ingen tid över för att tala i telefon förrän sent på kvällen.

– Det har varit full fart med barnen hela dagen. Vi hade barnkalas och en massa annat, ursäktar han sig.

helskärm

Så vardagen bara fortsätter på samma sätt som vanligt fast pappa ska spela Stanley Cup-final?

– Ha ha, ja, den gör det. Så ska det vara och jag tycker bara det är skönt. Då kan man koppla bort hockeyn och tänka på lite annat istället.

Annars, har du hunnit smälta det ni var med om i Tampa?

– Ja, det tycker jag. Vi har haft ett par lediga dagar och fått den distans man behöver. Sedan körde vi igång med träningar och videoanalyser och allt vad det är och nu är fokus helt och hållet inställt på Vegas och finalserien.

Men det var väldigt emotionellt på isen efter den matchen?

– Ja, det var det definitivt. Men det var ju inte så konstigt. Vi har väntat länge på det här och åkt på väldigt hårda smällar på vägen. Det kändes som en otrolig befrielse när vi äntligen slog Pittsburgh i andra omgången och det kändes ännu mer befriande nu, när vi tog oss förbi sista hindret.

Det var en fin scen när du och Ovetjkin, de två som varit längst i klubben, omfamnade varandra. Ni behövde inte säga så mycket, va?

– Nej, inget alls. Vi bara såg varandra i ögonen och kramades. Vi vet vad vi varit med om utan att något behöver sägas.

Känner jag er rätt är ni dock inte nöjda bara med att ha gått till final?

– Nä, det är klart. När vi nu nått så här långt och har chansen vi längtat efter så länge är planen förstås att försöka vinna alltihop. Den här gången ska säsongen inte sluta med att vi sitter i nåt hörn och tjurar, he he.

Går det att förklara hur mycket det skulle betyda att vinna Stanley Cup?

– Det är svårt att sätta ord på, men det skulle betyda oerhört mycket. Det är vad jag drömt om sedan jag var barn och ännu mer sedan jag kom hit till Washington för elva år sedan. Men det blir tufft. Vi möter ett väldigt bra lag.

Ja, Vegas Golden Knights, ja. Vad tycker du om dem?

– De har gjort det otroligt bra och är jäkligt svåra att spela mot. De är framförallt extremt snabba i allt de gör. Vi kommer behöva spela den bästa hockey vi har i oss om vi ska kunna slå dem.

Det var lätt att få intrycket att Winnipeg inte hade tillräckligt mycket respekt för dem i den västra konferensfinalen. De pratade mest om att Vegas hade tur. Den fällan är det alltså ingen risk att ni faller i?

– Absolut inte. Det finns inga lag i den här ligan man bara kan ställa ut skridskorna mot, då är det kört, och lag som går hela vägen till final håller såklart en jäkla hög klass. Det är inte bara någon ”fluke” att de gör det här under sin första säsong, de har verkligen fått ihop ett riktigt lag där borta. Samtidigt så…ja, vi är bra vi med.

Sannerligen. Det har hänt något med er i år, eller hur? Ni har en helt annan mental styrka. Ni hamnar i 2–3-underläge i serien mot Tampa och er replik består i att nolla dem två gånger i rad. Det hade inte hänt för några år sedan… 

– Det håller jag med om. Vi har fått in ett annat sätt att tänka och blir inte så påverkade av vad som händer. Det var lika när vi förlorade matcher mot Pittsburgh. Vi bara bet ihop och fortsatte köra. Men samtidigt tycker jag vi spelar bättre också. Vi är mycket bättre på riktig laghockey, och vi har varit väldigt starka defensivt. Dessutom har vi enorm stämning i laget. Det här är en riktigt sammansvetsad grupp som har roligt ihop,

Och till skillnad från förr hänger inte allt på er i första- och andrakedjorna. Ni har rollspelare som verkligen bidrar också. Smith-Pelley och Stephenson och allt vad de heter…

– Det håller jag också med om. Verkligen. De gör ett fantastiskt jobb. Jag tycker överhuvudtaget de många unga killar kommit in och gett oss en helt annan energi i år. Jakub Vrana, Stephenson, Wilson, Djoos…det är jäkligt uppfriskande.

Samtidigt presterar era främsta stjärnor, och inte minst den största av dem alla. Ovetjkin. Han är bra nu.

– Ja, det är helt otroligt. Jag har aldrig sett honom spela med den här energin. Det är som när han först kom till USA och man satt hemma i Sverige och såg på tv hur han bara körde över allt och alla, ha ha.

Sedan har vi dig också.

– Jo, he he.

Jag vet att du inte du får prata om skador, men vi har ju alla sett att något är trasigt i din högerhand sedan du fick ett skott på den mot Pittsburgh och därefter missade fyra matcher. Du använde till exempel vänsterhanden när ni tackade Tampa efter Game 7. Är du okej ändå?

– Ja, jag spelar ju. Då är det ingen fara. Det är bara att köra på nu.

Mer får vi inte veta om det?

– Nej (fniss).

Har du fantiserat var i Gävle och Valbo du kommer ta bucklan om ni vinner?

– Nej, nej. Så långt framåt kan man absolut inte tänka. Det är en match i taget som gäller.

Sa du ”En match i taget”?

– Ha ha, ja, det gjorde jag. Det är vad som gäller.

Kommer familjen att vara på plats under finalen?

– Ja, under delar av den i alla fall. Mamma är här nu, men stannar i Washington när vi åker till Vegas, för dit följer sambon med. Sedan ansluter nog pappa och brorsan och lite kompisar till matcherna här i Washington. Så det blir fullt hus och det är roligt, det.