Foppa: ”Kan inte tänka mig något värre”

avMattias Karlsson

Peter Forsberg och familjen bor numera i schweiziska Zug.

46-åringen har valt bort att bli ishockeytränare.

– Det måste vara otroligt tråkigt, jag kan inte tänka mig något värre, säger ”Foppa”.

Sjuårige sonen Lennox spelar ishockey i Zugs ungdomsorganisation.

Peter ”Foppa” Forsberg själv jobbar bland annat som agent för en hockeyargentur.

I en längre intervju med den schweiziska Neue Zürcher Zeitung berättar ishockeylegendaren att det inte är aktuellt att bli tränare som pappa Kent Forsberg.

– För jag bryr mig inte. Det måste vara otroligt tråkigt och utmattande att sitta på kontoret hela dagen och titta på videor. Jag kan inte tänka mig något värre. Allt är så noggrant analyserat i dag att jag ibland undrar hur det någonsin kan hända att någon får ett mål, säger ”Foppa” till den schweiziska tidningen.

Blev deprimerad

Spelarkarriären tog definitivt slut säsongen 2010/2011 efter fyra år med sporadiskt spel i Colorado Avalanche och Modo grund av fotproblemen.

Det var inte helt enkelt efter den långa och framgångsrika karriären med bland mycket annat två OS-guld, två VM-guld och två Stanley Cup-titlar.

Han berättar om hur han i början var tvungen att stänga av ishockeymatcherna på tv för att det var för jobbigt att se känslorna och jublet.

– Jag hade mina problem, till en början kände jag mig deprimerad. Jag känner många kollegor som kämpat och vänt sig till alkoholen eller spel för att fylla det inre tomrummet, eftersom de inte vet vad de ska gå upp till på morgonen. Som spelare har du tillhört eliten i ditt jobb, en av de 200 bästa proffsen i världen – sedan byter du till civila jobbmarknaden, har noll erfarenhet och inser att det finns miljoner människor i yrket som är bättre än du, det är inte lätt för alla att acceptera det, säger ”Foppa”.

Foto: Stina Stjernkvist/TT / TT NYHETSBYRÅN

”Pistol mot huvudet”

Från 2011 till 2016 var han assisterande general manager under fem säsonger till Markus Näslund och Per Svartvadet i Modo, han valde sedan själv att sluta eftersom han bodde i Stockholm med familjen och det blev ohållbart att pendla med flyg.

Örnsköldsvik och Modo har fortfarande en stor plats i hans hjärta – i april var han på plats där när J18-VM avgjordes och Småkronorna vann guld, i juli gick Lennox i Niklas Sundströms hockeyskola i Ramsele utanför Sollefteå.

– Det var otänkbart för mig att spela för någon annan klubb än Modo i Sverige, de skulle ha behövt sätta pistol mot mitt huvud för att jag skulle ha skrivit på för någon annan klubb. Jag kan också förstå om det är annorlunda nu för tiden, spelare och information är mer tillgängliga för agenter som vill tjäna pengar på en så framgångsrik karriär som möjligt. Från början tjänade jag 8000 kronor i månaden i Modo – jag brydde mig inte så mycket, jag ville bara spela. I NHL tog mina kontraktsförhandlingar kanske tio minuter, pengarna var inte viktiga för mig, jag ville vinna och ha kul, säger ”Foppa”.

Valde bort gymmet

Som agent följer han med i ishockeyn och ser matcher i NHL, SHL och schweiziska NLA.

– Jag är förvånad över hur snabb sporten har blivit och hur vältränade spelarna är, med min tidigare fysik skulle jag inte ha någon chans i dag. Ibland verkar det som proffsen numera inte gör annat än att styrketräna och äta proteiner, när jag lyfte lite vikter i Colorado Avalanche frågade vår kapten Joe Sakic om jag var sjuk. Med mitt fysiska skick på den skulle jag inte ha en chans mot spelare som Connor McDavid, Alexandr Ovetjkin eller Timo Meier, de är maskiner. Jag fullföljde aldrig en benmuskelträning i min karriär. Jag undrar var utvecklingen kommer att leda till, ingen har ännu hittat ett sätt att läsa spelet snabbare, här är vi fortfarande på samma nivå som för 20 år sedan, säger ”Foppa”.

Familjen med sambon Nicole och barnen Lennox, 7, Lily, 5, och Diego, 3 flyttade till Zug förra hösten för att få närmare till ett skoföretag som Peter och Nicole köpt in sig i.

ARTIKELN HANDLAR OM