Lasu: ”Det finns en del att jobba på...”
Publicerad 2019-09-19
GÖTEBORG-JÖNKÖPING. Han kom hem till den största guldaspiranten.
Som en ny offensiv spelare.
Men starten har inte blivit som han velat.
– Nej, det kan man lugnt säga. Det har varit tungt, säger Nicklas Lasu, 30.
I kväll spelar Frölunda måste-match mot Linköping.
Premiären var efterlängtad, på det där klassiska ”taket höll på att lyfta”-sättet. 12 044 åskådare i ett fullsatt Scandinavium, hyllandes ett Frölunda som kom ut som regerande mästarlag i både SHL och CHL.
Och så ledde Brynäs med 5–0 efter två perioder.
– Jag satt bara där i båset och ”vad är det som händer?”. Att få vara med inför en sån match var ju grymt så klart, med stämningen och allt folk. Men det gör ju allt så in i helvete mycket jobbigare att åka på en sån smäll. När allt var uppdukat så klarar vi inte av att prestera. Det kändes inte så bra helt enkelt.
Nicklas Lasu fäller ner den tjocka luvtröjan, drar handen genom det blonda håret och skakar på huvudet. Lite som om han fortfarande inte fattat hur det kunde gå så fel. Match två var inte något vidare den heller. 2-3 mot HV71 i Kinnarps Arena var möjligen ett litet steg framåt spelmässigt, i alla fall i den första perioden. Men…
– Nej, vi har verkligen blandat och gett. Man kan säga att det bara har gått två matcher, men två matcher är för mycket. Det kändes som att förstaperioden mot HV var ett steg mot det vi vill göra, men ändå så orkar vi inte hålla i det hela tiden. Vad det beror på får vi kolla upp, säger han.
”Vill spela bättre”
Han kom till Frölunda redan som ung junior, född i Mölndal, uppväxt i Göteborg. Gjorde a-lagsdebut redan 2007/08 och har vunnit både SM- och dubbla CHL-guld. Men efter över 500 tävlingsmatcher i Frölundatröjan stack Nicklas Lasu iväg på ett nytt äventyr sommaren 2017. Finska Kärpät lockade, och under två år blev det ett ligaguld och ett ligasilver. Och en ny spelstil. För Nicklas Lasu hade spelstilen allt eftersom åren gått i Frölunda blivit alltmer defensiv. En boxplay-stjärna, en slitvarg till center som är en av de som jobbar allra hårdast, men som alltmer sällan synts i poängprotokollet. På 426 SHL-matcher har han gjort 40 mål, hans poängsnitt låg på 0,26 poäng per match.
Men i den finska ligan fick han en helt ny roll, i en offensiv kedja, och plötsligt blev Lasu den sorts spelare han var när han slog igenom i Frölundas J20-lag för 12-13 år sedan. Poängsnittet i Kärpät mer än fördubblades (0,56) i den finska ligan jämfört med åren i Sverige.
Nu är i alla fall tanken att han ska kunna kombinera sina defensiva och offensiva skills i Frölunda.
Känns det som att du har lyckats med det hittills?
– Alltså, det är från match till match. Jag tycker att det gått för mig som för laget, ibland uppåt. Ibland… inte så bra. Jag skulle vilja säga att jag gör väl ingen skillnad jämfört med laget, det känns som att det följs åt där.
Men du vill ha en mer offensiv roll nu?
– Det är klart att det är upp till mig själv också. Och lika klart att i de matcherna som jag har spelat hittills så vill jag spela bättre, både med och utan puck. Det finns en del att jobba på, om jag säger så.
Vilka är de största skillnaderna på den finska och svenska ligan?
– Lagen spelar lite mer olika i Finland, och så tycker jag att det generellt finns två-tre lag där som inte håller samma nivå som i Sverige. De svenska bottenlagen är bättre än de finska bottenlagen. Sen har de en låst liga också, vilket gör att när något lag inte längre har chansen att gå till slutspel så försvinner en del spelare direkt, och det gör inte ligan bättre. Även om kvalserien här har sina för- och nackdelar så blir SHL bättre genom att vara en öppen liga. Det är en jämnare liga.
Just det faktumet gör dock också att guldtippade lag som Frölunda, Färjestad och Växjö kan stå på noll poäng efter två omgångar. Kul för alla oss som följer ligan generellt. Mindre kul för de lagens supportrar. Och spelare.
”Dubbla känslor”
– Ja, det var ju inte så här det skulle börja, det kan man lugnt säga. Det har varit en tung start, mot Brynäs i premiären var det bedrövligt. Och inte jättemycket bättre mot HV71. Men allt det där vi står för gör vi ändå bättre då, men däremot så fallerar vi på andra grejer. Vi tar många utvisningar, vilket gör att det blir mycket speltid på några gubbar, och andra får sitta länge i båset och bli kalla. Det förstör rytmen.
Jag fattar ju att det inte är så kul just nu, men kan du ändå känna glädje över att du har kommit hem igen?
– Ja, det är kul. Det är det. Jag kände det när vi klev in i första matchen i Scandinavium, det är roligt. Men sen är det ändå så att det går ut på att vinna och spela bra hockey, och det gör vi inte just nu. Så det är klart att det är dubbla känslor.
På pappret ska ni ligga på andra sidan av tabellen. Regerande mästarlag, som fick behålla större delen av laget, och dessutom adderat bland andra dig och Johan Sundström till truppbygget. Skapar det en extra press, och därav säsongstarten?
– Nej, alltså… Jag vet inte om man ska ta det så långt? Förra årets lag var fantastiskt, de tog två guld. Men det är ändå så att det är ett nytt lag nu, det är nya spelare. Förhoppningsvis ska den här processen gå fortare. Men det är klart att starten har absolut inte varit som vi vill ha det.
Känslan från läktarhåll var att ju längre matchen led mot HV71, ju hårdare tag tog ni om klubborna?
– Ja, jag har samma känsla som du faktiskt. Det blir väl så, vi har satt oss själva i en dålig sits och då blir det stela händer och huvuden. Vi blir rädda för att göra misstag, och då är det svårt att spela hockey.
Vad är viktigast för er i kväll mot Linköping, tre poäng, eller att ni får spelet att stämma?
– Det där går jämnt ut tror jag. Spelar vi som vi ska göra så kommer vi få poängen som vi förtjänar. Och just nu förtjänar vi kanske inte att ha några poäng. Men kommer vår prestation upp i nivå så kommer poängen att komma också.
Vänder det nu?
– Ja.
