Foppa: Känns stort att hyllas på hemmaplan
Publicerad 2015-02-26
Peter Forsbergs tröja hissas upp i taket i Ö-vik
Det är dags för den sista hyllningen.
Peter Forsberg har redan firats i Denver i Colorado, i Philadelphia och valts in i Hall of Fame.
Nu är det moderklubben Modos tur.
– Och det känns stort att hyllas på hemmaplan. Det var där jag växte upp, det var där jag började spela hockey som fyraåring. Det känns som jag känner nästan alla på läktaren, säger Foppa.
Inför matchen mot Frölunda åker hans första och sista tröja upp i taket inför ett utsålt Fjällräven Center.
Den här dagen spelar det ingen roll att Modo ligger sist i tabellen. Inte ens för Foppa.
– Nej, jag får slå undan de tankarna när jag går ut på isen. Jag ska tänka på alla positiva minnen, alla människor jag känner och alla lyckliga år jag hade i klubben. Av alla klubbar jag spelat i är det ändå Modo som ligger närmast hjärtat. Den här kvällen ska jag bara försöka njuta, säger Foppa.
”Inte gett upp”
– Men sedan är naturligtvis tabellläget jobbigt. Inte bara för mig, utan för alla som jobbar i föreningen. Det är otroligt nervöst, det måste jag säga. Det är ju särskilt viktigt att hålla sig kvar den här säsongen, så det är sju viktiga kvalmatcher som väntar. Men jag vill säga att jag inte gett upp än. Det har hänt större under, men jag medger att det ser mörkt ut. I så fall kommer det att bli några jobbiga veckor.
Vad är bästa minnet från tiden i Modo?
– Det var vägen upp från tv-pucken och framåt. Vi var ju ett helt gäng som kom upp via juniorerna och de flesta är fortfarande mina vänner. Vi vann JSM för b-juniorer och a-juniorer och blev bättre och bättre hela tiden ända fram till SM-finalen mot Malmö 1994. Det var en otroligt rolig tid. Vi hade fantastiskt roligt tillsammans.
Du har aldrig varit nära att spela för något annat svenskt lag än Modo?
– Nej, det har aldrig funnits på kartan. Jag hade inte ens haft några erbjudanden från andra klubbar. AIK frågade om jag ville träna med dem vid ett tillfälle, men det var aldrig aktuellt. Nej, jag skulle aldrig kunnat spela för någon annan klubb här hemma.
Vilken av alla utmärkelser är du mest stolt över?
– Det alltid svårt att svara på. Men att bli invald i Hall of Fame i Toronto var stort. Det är inte många som får det erkännandet. När jag kom till Toronto hade jag ingen aning om hur stort det verkligen var. Samtidigt var det en upplevelse att bli hyllad inför alla fans i Denver. Det var där jag hade mina tio bästa år som hockeyspelare. Men det är svårt att jämföra. Det är lite av varje. Och jag var lika lycklig när jag vann Modo-cupen som 15-åring.
”Sakic brukar alltid vara på mig”
Peter Forsberg har vunnit allt som går att vinna som hockeyspelare. Alla titlar, alla utmärkelser. Förutom ett SM-guld med Modo.
– Och inget JVM-guld. Det var nära, men det blev två silver 1992 och -93. Joe Sakic brukar alltid vara på mig för att jag inte har något JVM-guld. Det svider lite, säger Foppa.
– Och SM-guld, ja, men bara att ta sig till SM-finalen mot Malmö 1994 var stort. Jag minns fortfarande stämningen då vi avgjorde i sudden i andra matchen hemma. Det hade varit en riktig knall om vi vunnit. Men jag fick vara med om att slå ut både Leksand och Djurgården på vägen till den där finalen. Det är bra minnen det också. Och det blev trots allt ett silver.
Och torsdag kväll kommer ytterligare ett minne för livet.
Sedan finns det inga fler tröjor att hissa.