Leifby: Är Mora så här bra? Är Leksand så här dåliga?
LEKSAND. Slaget om Siljan är igång och om det fortsätter så här kommer vi behöva skicka fredsbevarande styrkor till Dalarna om två veckor.
Herrejävlar vilken holmgång vi fick se i Leksand.
Herrejävlar vilken omgång de fick sig i Leksand.
Med förkylningsblåsor lika stora som Göte Wälitalos gamla plockhandske tog vi vårt pick och pack och puck och traskade bort till Tegera för att att se det första mötet av fyra mellan Leksand och Mora.
Det lär väl bli fler, men det är faktiskt så att man undrar efter att ha sett den första matchen i Leksand.
Massorna har eldats på i två veckor nu, inför Derby della Dalarna eller Slaget om Siljan, som vissa har valt att kalla det.
Stabsläge
De båda kommunerna har gått in i stabsläge, kassörerna tryckt upp och plastat in nya, fina ”lapp-på-luckan”-lappar (som egentligen inte existerar) att hänga på den där luckan (som inte heller existerar, men jag älskar metaforen för fullsatt så mycket att jag fortsätter använda den) någonstans i arenan.
Ja, försvarsminister Peter Hultqvist hade till och med gått ut och manat till lugn inför denna drabbning.
Det gjorde ingen nytta alls.
Leksand rev igång matchen bäst och dominerade de tio första minuterna samtidigt som Mora-målvakten Christian Engstrand inledde lika darrigt som om han skulle framföra ”Stad i Ljus” i Hedemora Folkets Park.
Men det tog sig för både Mora och Engstrand, kan man säga, och hela matchen bytte skepnad i ett 4-mot-4-spel efter matchens första skärmytsling.
Ratades av Leksand
Första kassen?
Den hängde Matias Lassen.
Mora-backen, som ratades av Leksand (förstås) i höstas när han lånades ut till Mora, sköt från blå och det var ett skott som Atte Engren borde ha tagit om han så stått i mål i Takano-dress och fingervantar.
Med lite större ytor såg Mora kvickare och mer tekniska ut och det var precis som att de behövde det där 4-mot-4-spelet för att inse att de minsann inte är så mycket sämre än Leksand och respekten som på förhand kanske fanns för laget ovanifrån spolade ismaskinen bort i periodpausen.
Mora vann skotten i andra med 7-18 och borde avgjort matchen där.
Leksand var utspelade stundtals och såg mediokra ut på ett sätt som borde innebära att alla deras fans har svårt att älska sitt lag i befintligt skick när de släcker sänglampan i natt.
Det var Mora som såg ut som ett SHL-lag
Det var Mora som såg ut som ett SHL-lag, det var Mora som trummade på, tacklade hårdast, spelade klokast och Leksand åkte mest runt som det avsågade och tafatta SHL-lag de varit under större delen av säsongen.
Hemmalaget saknade bett och lyckades aldrig få riktigt fäste i offensiv zon, pucken var mer i Moras bås än i Moras zon och det blev 0-2 sedan Mora väntat med avgörandet till sista perioden.
Grinigt var det också, precis hela tiden.
Moras retsticka Alex Aleardi var inblandad i ett par handskar-i-trynet-situationer och till slut tappade Markus Lauridsen tålamodet och sänkte Aleardi med en riktigt ful armbågstackling.
Förvånad om han inte stängs av
Aleardi satt och vickade på näsan en stund men spelade vidare så småningom medan Lauridsen fick sitta två minuter för en interference.
Jag blir förvånad om han inte stängs av i efterhand, av de reprisbilder jag sett av situationen så såg den för jävlig ut, rent ut sagt.
Och inte blev det mindre grinigt för det.
När krutröken lagt sig packade Mora in en seger och ett järngrepp i bussen och åkte de sju milen hem.
Ny svängom på fredag, i Mora, och jag längtar redan.
Är Mora så här bra?
Är Leksand så här dåliga?
Hockeyhistoria
Om så är fallet lär det skrivas ett nytt stycke osockrad hockeyhistoria i Leksand som alltså åkt ut ur fyra av samtliga fyra negativa kval de varit inblandade i på 2000-talet.
I fjol, efter lagets makalösa resa upp till SHL, gavs det ut böcker, producerade det filmer, trycktes det upp alldeles för stora t-shirts med pompösa titlar.
Med all rätt.
Men om laget fortsätter spela så här knackigt och lealöst (Ritola, hallå?) lär överskriften på årets bokslut bli en helt annan.
Leksand säsongen 2015/2016 – Laget som aldrig dog.
Leksand säsongen 2016/2017 – Laget som aldrig dög.
