Bjurman: Du kommer bli saknad, Zetterberg
NEW YORK. Det är en av de allra största svenska hockeykarriärerna som tar slut när Henrik Zetterberg nu lämnar isen.
Han kommer bli saknad – på så många sätt.
Ja, nej – som vi ju kunde ana redan när han i mitten av augusti meddelade att han inte kunnat träna på hela sommaren:
Henrik Zetterbergs demolerade rygg håller inte för fler hockeymatcher.
Så efter 15 NHL-säsonger, 1082 grundseriematcher (plus 137 i slutspelet), VM-guld, OS-guld och Stanley Cup-titel lämnar han rinken och går i pension.
Men även om beskedet inte kommer som en chock känns det ändå för jäkla trist.
”Zäta” är utan tvekan en av de största svenska hockeyspelarna genom tiderna och har gjort ett praktiskt taget lika djupt avtryck i NHL som Peter Forsberg, Mats Sundin, Nicklas Lidström, bröderna Sedin, Börje Salming och Daniel Alfredsson.
Punktmarkerade Crosby
Ingen som hade ynnesten att få bevittna den glömmer exempelvis uppvisningen i slutspelet 2008, när han tillsammans med bland andra just ”Lidas” ledde Red Wings till Stanley Cup-seger.
Han var så bra då, så dominant, att vi bara satt och gapade på de gistna sätena i gamla Joe Louis Arena. I finalen punktmarkerade han Sidney Crosby i varenda jäkla byte – och gjorde det med sådan framgång att världens bäste spelare knappt fick svängrum att snyta sig på isen.
Så belönades den försynte pöjken från Njurunda utanför Sundsvall, som blott andre svensk i historien, med Conn Smythe Trophy också – priset till slutspelets mest värdefulle spelare.
Han har varit en stor attraktion även sedan dess och nä, det går inte att vänja sig vid tanken på att vi aldrig mer ska få se honom skydda pucken som ingen annan medan han trampar ner runt sarghörnet – och så, i exakt rätt ögonblick, kommer den perfekta räkmackan rakt på Gustav Nyquists klubblad.
Så känner de garanterat i Detroit också.
Hur stor den skäggige kaptenen är där, och vilket tomrum han lämnar efter sig – som hockeyspelare och som ledargestalt – finns det knappt ord för.
Kommer hissa tröjan
Men var så säker:
Inom något år kommer de hissa nummer 40 i taket i nya, tjusiga Little Caesars Arena.
Om jag avslutningsvis får vara lite personlig så vill jag framföra ett eget litet tack också.
När jag för tretton år sedan började bevaka NHL kände jag ingen av svenskarna i ligan, hade noll koll på hur saker och ting fungerade i de lyxiga omklädningsrummen i de väldiga arenorna och var rent ut sagt lite skärrad.
Men ”Zäta” tog sig på en gång an den bortkomne masen och såg till att jag verkligen kom in i den spännande hockeyvärlden.
I den stilen har det sedan fortsatt.
Han har alltid ställt upp, alltid gått att nå, alltid haft intressanta saker att säga – och alltid försett min lilla blogg med festliga Gustav Nyquist-anekdoter!
Jag kommer att sakna honom enormt.
