Bolin: Här är bästa topplaget i serien

Göran Bolin

Hur toppgängen i år står sig jämfört med lag som tidigare har gått upp i allsvenskan?

Inte så bra.

Som Sportbladets öga på serien sen 2013 tar jag mig nu mandat att ranka de sex lag som har gått upp under tiden och de två lag som nu parkerar som tabelletta- och tvåa.

1. Jönköpings Södra, 2015

Varken de bästa spelarna eller flashigaste liret, men oerhört disciplinerat och välorganiserat – och med en tränare, Jimmy Thelin, som inte lämnade något åt slumpen. Bröt ned massor av motståndare på ren rå mental styrka. Låt mig säga såhär: jag är inte direkt chockad över att J-Södra i dag befinner sig i mitträsket i allsvenskan - och snor poäng mot allehanda topplag - med snudd på identisk startelva.

2. Falkenberg 2013

Jag har aldrig frågat Hasse Eklund, men jag inbillar mig, att om jag gjorde det mellan skål och vägg, så skulle han säga att det lag som gick upp i allsvenskan är det bästa som föreningen har haft – med viss marginal. Victor Sköld vräkte in mål och Niclas Eliasson kom som från ingenstans och vann assistligan, men båda försvann från klubben i god tid innan den allsvenska debuten. Tyvärr för FFF.

3. Östersund 2015

Det lag som underhållit mig mest under åren, med tekniskt skickliga spelare, ett avancerat passningsspel och ett mod som saknar motstycke i sammanhanget. Fouad Bachirou och Brwa Nouri stoppade ned match efter match i fickan och Jamie Hopcutt blev nästan lika dominant som Modou Barrow var innan han försvann till Swansea. Om och när Hopcutt hämtar sig från sin svåra skada blir han en attraktion i allsvenskan. Garanterat.

4. Hammarby 2014

Det hackade en del under våren, men i perioder under hösten presterade laget det bästa spel jag sett i serien och körde över allt i motståndarväg. Johan Persson svalde innermittfält efter innermittfält och Kennedy Bakircioglu piggnade till efter vårdvalan och sprang hem med både skytteliga- och poängligasegern. Bajen har såklart bättre spelare i dag, men det läckra liret från hösten -14 förefaller vara ett minne blott.

5. Gif Sundsvall 2014

Endast målskillnad avgjorde till Hammarbys fördel den säsongen, men med undantag för några nerviga höstmatcher var Giffarna väl i paritet med Bajen kvalitetsmässigt. Galaelvan bedömer jag som minst lika stark som den klubben kan mönstra idag. Fjoluson briljant i mittförsvaret, Kevin Walker-Runar Sigurjonsson styrde efter behag på innermittfältet och framåt levererade duon Eklund-Dibba lika frekvent som postbudet.

6. Örebro 2013

Minns att jag imponerades svårt av lagets försvarsspel under våren, det är tveklöst det bästa jag sett hittills. Men sen, under hösten, hände det något som dramatiskt förändrade förutsättningarna. Det gjordes någon spelarrekrytering som inte blev särskilt lyckad, laget tappade balansen och plötsligt förvandlades stenklara trepoängare till en radda meningslösa kryssmatcher, som sånär gjorde att Gif Sundsvall kom i kapp.

7. Sirius 2016

Inget ont om IKS, absolut inte, det är ett moget, färdigt lag som både kan försvara och anfalla med lika delar finess och förstånd. Men. Att man nu är i färd med att springa ifrån i toppstriden beror lika mycket på att motståndet har blivit sämre. Och det är inte så konstigt. Inför innevarande säsong tackade en hel hög med kvalitetsspelare i olika lag för sig för att söka nya utmaningar. Känslan är att IKS både bör bredda och spetsa truppen om det blir allsvenskt spel på Studan till våren.

8. Halmstad 2016

Tappade ett antal tunga pjäser i samband med degraderingen från allsvenskan 2015 och har i nuläget varken trupp eller startelva som duger för lyckosam comeback i högsta serien. Svajade betänkligt mot slutet av vårsäsongen, men tycks nu i alla fall ha stagat upp försvarsspelet. Anfallsspelet är knappast mer än anständigt och i målskytteväg kretsar alltför mycket kring norrmannen Tveter. Blir det allsvenskt spel på Örjan 2017 måste truppen kryddas med en handfull klasspelare – minst.