Frändén: Handlade om Real i 20 minuter
Publicerad 2011-12-11
MADRID. Matchen hade inte börjat när Bernabéustadion exploderade i en glädjescen med en fråga på allas läppar: ”Är det här på riktigt, vad är det som har hänt?”
Nittio minuter senare klev Barcelona av planen med ett svar till resten av världen: ”Ett litet olycksfall i arbetet bara, allt är som vanligt.”
Bilden av hemmalagstriumf hade inte kunnat designas snyggare. Real Madrid tog Barcelona på sängen efter 20 dryga sekunder och det var José Mourinhos anfallschansning Karim Benzema som gjorde det, utan att tänka två gånger.
På Santiago Bernabéustadion låg redan en dimma av hopp om nya tider. Real Madrids gensvar i första matchminut fick de vitas hemmafästning att förlösas. Ett snabbt snitt bara, ingen smärtlindring nödvändig.
Där och då såg 1–0-målet ut som nyckelsekvensen som skulle komma att vevas om och om igen sent inpå natten på spansk tv, medan femton män i grått hår högljutt analyserar ögonblicket då Real Madrid tog över stafettpinnen av Barcelona som Spaniens, och därmed också världens, just nu hetaste lag. Och i stora delar av första halvlek visade man att man var jämbördig motståndaren, med ett intensivt presspel och ett självförtroende som gjorde att bollen stannade inom hemmalagets mittfält mer än vad något lag lyckats med mot Barcelona på evigheter.
Handlade om Real – i tjugo minuter
Jag skrev i går att El Clásico för första gången på tre år skulle handla om Real Madrid. Det gjorde det i tjugo minuter, sedan var Barcelona tillbaka i huvudrollen igen.
Cristiano Ronaldo brukar hålla i Real Madrids taktpinne så fort Barcelona håller sig på behörigt avstånd. I går brände han ett par lägen han skulle sätta med förbundna ögon och på ett ben mot alla andra lag i världen. Hans samlade insatser mot antagonisterna från Katalonien börjar, med undantag från spanska cup-finalen i våras, bli en besvärande sträcka misslyckanden för Cristiano Ronaldo.
Det känner Real Madrid-supportrarna till och i går buade stora delar av publiken ut Ronaldo som lämnade arenan utan att säga flaska. Bernabéustadion vet vad de kan kräva av sina egna hjältar, men är också skolad nog att uppskatta bra fotboll när de får den serverad.
Iniesta visade vägen
När Andrés Iniesta byttes ut i andra halvlek byttes snart också ljudkulissen av busvisslingar mot applåder från de vita sektionerna av läktaren till en genialisk spelare som visade vägen i går.
Om man vill ha svar på varför Pep Guardiolas lag redan gått till historien som ett av tidernas bästa kan man ta gårdagens Clásico som en fördjupningskurs.
I går var gräsplanen för blöt och det snabba underlaget (och det snabba underläget) för besvärande för att bjuda på 90 minuters fantasifotboll.
Det handlar inte bara om tiki-taka, 5–0-segrar och piruetter i straffområdet av Leo Messi.
Det handlar om en grupp killar i 20- och 30-årsåldern som aldrig skulle få för sig att kasta ut med armarna, trotsigt titta sin tränare i ögonen och ge upp. Inte för att de är så mycket ädlare än sina motståndare, de är bara inte fostrade att veta hur man gör.
Intet nytt under solen
I går åkte Barcelona till Madrid, och fick starta matchen med en ett måls underläge. Sen vände man El Clásico på bortaplan till en oförskämt bekväm seger.
När tjugo minuter återstod av matchen och Real Madrid borde varit desperata efter att kvittera hem en poäng var det Barcelona som fått upp värmen och letade alternativa väggspelskombinationer på mittfältet.
Frågorna inför matchen var många. Hade tabellen rätt? Hade Real Madrid sprungit om i toppen, även i skarpt läge? Vad hade egentligen hänt?
Barcelona lugnade i går sina fans med ett enkelt svar. Inget nytt under solen.