Flera fall av övergrepp inom damlandslag: ”Gör ont att höra”

Frida Fagerlund

BÅSTAD. En president som ska ha slagit spelare som misstänktes vara homosexuella samt sexuella övergrepp.

Det är bara några händelser som har dykt upp till ytan inom landslagsfotbollen på damsidan.

– Det är viktigt för tjejer som lever utanför det här att förstå att det sker på riktigt, säger Afghanistans förbundskapten Kelly Lindsey.

– Otroligt hemskt, det ska inte få se ut så, säger Kosovare Asllani.

Det var i slutet av november 2018 som nyheten sände chockvågor, både i Afghanistan och resten av världen: Fifa hade startat en utredning gällande sexuella övergrepp och sexuella trakasserier i det afghanska damlandslaget.

Även de inhemska myndigheterna sades granska förbundets president Keramuddin Keram och flera andra tränare. Avslöjandet fick omedelbara konsekvenser då den danska klädsponsorn Hummels bestämde sig för att avsluta samarbetet med AFF.

Att historien till slut kom upp till ytan var mycket tack vare Khalida Popal. Hon berättade bland annat att Keram hade förgripit sig på spelare i ett sovrum i anslutning till hans kontor. Rummet var utrustat med en dörr som endast kunde öppnas från insidan med hjälp av presidentens fingeravtryck.

– Vi rapporterade detta till förbundet men problemet är att det är en del av den afghanska kulturen. 16-17-åringar blev sexuellt utnyttjade av förbundet själva, säger Popal.

– Jag inledde en egen utredning i stället men det var svårt. Det är fortfarande jobbigt att prata om. Det är så fruktansvärt.

Dödshotades och tvingades fly

Khalida Popal var en del av det allra första afghanska damlandslaget. 2007 tilldelades hon kaptensbindeln som första spelare någonsin och använde sin nyvunna position till att ta tydlig ställning för kvinnors rättigheter.

Det var inte bara ett val som innebar att hon riskerade sin egen säkerhet. Både hennes bror och tränare misshandlades i ett försök att tysta ned den högljudda ställningstagaren.

Som ordförande i kommittén för damfotboll blev situationen till slut ohållbar och hon flydde landet på egen hand i april 2011. Första stoppet blev Indien innan den då 25-årige Popal sökte asyl i Danmark, där hon fortfarande lever.

– Jag gillade verkligen känslan av att se damfotbollen sprida sig i Afghanistan. Vi pratade och spelade öppet. Jag minns att jag tänkte; ”vi är på väg att vinna”, säger Khalida Popal till The Guardian och tillägger:

– Men i samband med att min röst blev allt starkare förändrades allt.

Popal menar vidare att hon aldrig insåg att hennes åsikter kunde innebära en fara för livet. Att allt hon ville var att uppmuntra kvinnor att våga använda idrott för att stärka sin ställning i landet.

– Jag tog emot dödshot och blev till slut tvungen att fly. Men jag gav aldrig upp min dröm, mina åsikter, eller min kamp för dessa kvinnor. Det är därför som jag fortfarande är involverad i damfotbollen.

helskärm

Slog spelare med biljardkö

För snart ett år sedan, i februari 2018, anordnade Khalida Popal ett träningsläger i Jordanien för det afghanska damlandslaget. Hon blev chockad när hon insåg att förbundet hade skickat dit manliga tränare. En kväll blev en av männen full och försökte övertala några av spelarna att ha sex med honom i spelarnas egen sovsal. Båda männen ska också ha trakasserat flera av kvinnorna sexuellt.

I en intervju med The Guardian berättade Popal att några av spelarna hotade med att framföra sina klagomål. Då ska president Keram ha slagit en av dem med en biljardkö och därefter uteslutit totalt åtta spelare med motiveringen att de misstänktes vara homosexuella.

Khalida Popal förklarar att de övriga kvinnliga spelarna var rädda att deras föräldrar skulle få reda på vad som hade hänt och tvinga dem att sluta.

Själv hade hon ringt upp Keram efter lägret i Jordanien.

– Han lovade då att han skulle följa upp saken och straffa tränarna, säger Popal.

I stället befordrades de till andra positioner på förbundet.

Förbundskaptenen: ”De kan knappt ta sig till träningarna”

Vilka är det egentligen som spelar i det afghanska landslaget?

39-årige Kelly Lindsey föddes i Nebraska och hann göra fyra landskamper för USA innan hon avslutade den egna spelarkarriären. Sedan 2016 tränar hon Afghanistans landslag.

– Det är ingen enkel sak att ens ta sig till träningarna, förklarar Kelly Lindsey.

Hennes lag är en mix av spelare som fortfarande lever i Afghanistan och de som bor på andra platser i världen.

Spelarna som blev kvar tvingas utstå hot om våld samt risken att fläcka ned hela sin familjs rykte. Allt på grund av fotbollen.

– De blir spottade på, får stenar kastade på sig... Det är viktigt för tjejer som lever utanför det här att förstå att det sker på riktigt. Det är inte påhittade historier, utan de måste genomlida den typen av grejer varje dag, säger Lindsey.

Fler exempel runt om i världen

Tidigare i veckan rapporterade det internationella spelarfacket, FifPro, om ytterligare fyra fall av sexuella övergrepp bara de senaste månaderna, enligt Expressen. Det ska bland annat handla om händelser i Kanada, Ecuador och Gabon.

Caroline Jönsson, ledamot i styrelsen för Fifpro, säger till tidningen att hon är väl medveten om problemet:

– Vi jobbar för fullt med att synliggöra de här problemen. Det är självfallet fruktansvärda uppgifter, men det betyder att vårt arbete börjar få genomslag.

Även svenska landslagsspelare reagerar starkt på rapporten.

– Det är otroligt hemskt, det ska inte få se ut så. Det är otroligt viktigt att frågan lyfts, säger Kosovare Asllani.

– Men det här är en jämställdhetsfråga och jag brinner otroligt mycket för den. Folk kritiserar oss för att vi står upp för våra rättigheter men när det kommer upp sånt här, som idrottskvinnor utsätts för, det ska inte få vara så. Det är det vi försöker ändra på.

”Så världen ser ut”

Asllani blir berörd av händelserna men är samtidigt inte förvånad:

– Det gör ont att höra men det är så världen ser ut. Det hör inte hemma här.

Målvakten Hedvig Lindahl lyfter journalisternas och spelarförbundens betydelse för att den här typen av historier ska föras upp till ljuset.

– Vi är ett av de privilegierad landslaget och därför driver vi på sådana här frågor, säger Lindahl.

– Jag har inte tagit del av alla fallen men Afghanistan har jag läst en del om och det är sorgligt. Jag tycker att Caroline Jönsson, och det arbetet som görs på Fifpro, är väldigt bra. Männen som tog henne ombord förtjänar en stor eloge.

Lindahl har själv inte kommit i kontakt med liknande berättelser men hade inte tvekat att agera om det inträffade.

– Det är hemskt att det händer, men vi inom sportvärlden kan vara som ett lok för att förbättra situationen för kvinnor runt om i världen, säger Hedvig Lindahl.

Ville bara spela fotboll

Khalida Popals kärlek till fotbollen föddes tidigt. Varenda ledig stund, varje dag efter skolan. De fylldes av vänner, en boll och ett par fotbollsskor som hennes mamma så småningom införskaffade.

– Jag minns dagen då min mamma gav mig skorna. Vi hade en väldigt gammal fotboll på vår skola och vi hade inga andra aktiviteter efter våra lektioner, säger Popal.

– Vi sprang runt hela dagarna och spelade, hade kul. Så en dag hade vi problem med några män som sa ”fotboll är ingenting för kvinnor, det är en förolämpning mot sporten om kvinnor spelar”.

Afghanistan är ett land med ytterst begränsade kvinnliga rättigheter. Under talibanernas styre hade kvinnor i stort sett ingen frihet alls men trots att det har gått 18 år sedan den rörelsen föll går utvecklingen fortfarande långsamt.

En undersökning gjord av BBC förra året konstaterade dessutom att talibanska krigare fortfarande är öppet verksamma i 70 procent av Afghanistan. Det innebär en direkt påverkan på 15 miljoner människors liv och då särskilt kvinnor.

Männens påstående väckte dels ilska hos Popal, men också en strävan efter att förändra. 31 år gammal kan hon konstatera att hon faktiskt lyckades göra skillnad.

– Men det finns fortfarande mycket mer att göra, tillägger hon.

Källa: The Guardian, BBC