Knappast fotbollens stoltaste ögonblick
Brenning: Brist på respekt att ens diskutera det
På planen låg Ederson utslagen efter att ha fått Sadio Manés fot i sitt huvud.
På sociala medier rasade den brittiska fotbollsexpertisen mot domslutet att visa ut Liverpool-spelaren.
Det var knappast fotbollens stoltaste ögonblick.
”Ett skämt!”, dundrade Liverpool Echos James Pearce om det röda kortet.
”Rubbish”, rasade Gary Lineker.
Detta sekunderna efter att Sadio Mané skickat City-målvakten Ederson i backen med en hög stämpling. Samtidigt som den 24-årige målvakten låg i gräset och fick läkarvård.
Inte ute efter att skada
Sadio Mané var knappast ute efter att sänka Ederson. Han tittade på bollen och försökte nå bollen men skadade istället sin motspelare. Det är ett ibland svårbemästrat krav att upprätthålla men det är trots allt Manés ansvar att veta var han har sina händer och fötter i en sådan situation. Det är hans ansvar att se till att han inte sparkar sin kollega i huvudet.
Det var inte meningen. Men det var ett kort rödare än Liverpools tröja. Det känns faktiskt som brist på respekt att ens diskutera något annat. Definitivt osmakligt när en 24-årig kille samtidigt fortfarande ligger stilla på planen efter att alltså ha fått en framspringande Manés fot i sitt huvud.
Spelarna måste skyddas och deras hälsa måste komma först. Det kommer självklart ske olyckor, folk kommer skada sig, men vi måste göra allt för att du inte ska behöva riskera att få en motspelares fot i ditt huvud när du spelar fotboll. Det ansvaret måste vi kunna kräva av spelarna och de ska straffas om de inte lyckas att upprätta det.
Väldigt tunn is
Vi är ute på väldigt tunn is om det ska vara upp till domaren att avgöra om den här typen av sparkar var medvetna eller inte. Vi är redan ute och plaskar i vaken om folk får stämpla varandra i ansiktet ostraffat.
Visst gick luften ur Liverpool efter utvisningen men de var illa ute redan innan de förlorade sin viktigaste spelare. För när Pep Guardiola väl rättat till den oförklarliga taktiska missen att matcha oxen Otamendi mot geparden Salah så var det här Citys eftermiddag.
Guardiola hade lärt sig av gamla läxor och ställde upp med sex tydligt defensiva utespelare mot Liverpools eldiga kontringsfotboll. Tiki-taka-taktiken att spela riskfylld fotboll centralt var borta och framåt fick istället både Sergio Agüero och Gabriel Jesus chansen när City spelade med en egen tydligt utpräglad kontringsidé.
När då Liverpool formerade ett centralt mittbackspar i Ragnar Klavan och Joel Matip med en vingligare offsidelinje än Wayne Rooneys moraliska kompass så blev det alldeles för det öppet för Citys vindsnabba anfallare.
Att Manchester City kan bli sylvassa om de slipar bort fjolårets naivitet och att Liverpool är fortsatt sårbara centralt är det jag tar med mig från den här matchen. Det och de glädjande bilderna på målvakten Ederson tillbaka på arenan strax innan slutsignalen. Omplåstrad men tillsynes okej.
Det känns trots allt som det allra viktigaste.