Bank: Gåta att matchen inte blåstes av för gott
Ryssland lär få tre poäng – och då blir den svenska resan till EM både knöligare och längre
CHISINAU. Det exploderade, det sprakade, det bråkades, och Sveriges lagkapten nackade in en nick.
Grupp G fick en omgång som gjorde sig bäst i radio.
Så lite att se på. Så mycket att prata om.
Regnet tog fart mot slutet, det piskade in över de där gråtande grå höghusen bortom sidlinjen på Zimbru-stadion och ramade in den här matchen som den förtjänade att ramas in.
Det här kvalspelet har sina egna kval. Det sportsliga upplägget gör att det inte finns några mellanting mellan totala misslyckanden och godkända dagsverken. Antingen tar Sverige en av de där tre platserna som kan leda till EM, eller så har de svarat för ett fenomenalt fiasko.
Det är inte det roligaste, och det blir inte det roligaste.
När vi slog oss ner på den lilla, men fina arenan i centrala Chisinau var det med hopp om att få i alla fall något att titta på eller prata om. Ett genombrott, en händelse, eller åtminstone tre poäng.
Vi fick en del.
I ungefär samma takt som Sebastian Larsson slog inlägg på täckande moldaver gick det upp för alla och envar att det här var en kväll då de stora rubrikerna kom någon annanstans ifrån.
En bengal, en bränd och skadad Igor Akinfejev, en avbruten match på en liten arena en bit härifrån.
Våldet har inte försvunnit
Det är lätt att få för sig att det inte längre förekommer något våld runt de stora matcherna i europeisk fotboll, men det beror mest på att det inträffar där vi inte tittar. De rika länderna och storklubbarna i väst har kunnat kontrollera och repressiv-orientera sig bort ifrån kravaller och slagsmål. Det betyder inte att det försvunnit. I Europa League har säsongen smutsats ner av skandaler runt Feyenoord och Dynamo Kiev, och i de östeuropeiska ligorna finns problemen kvar.
Ryssland är inte det första landslag som åkt till Podgorica och hamnat i ett helvete.
När Sverige hackade sig fram i Chisinau såg vi bilderna av en bengal som brände Igor Akinfejev, när Sverige hackat klart såg vi hur en missad straff utlöste massbråk och stängde ner en match.
Det är förstås en gåta att matchen inte blåstes av för gott redan när Akinfejev bars av planen, och den som läser kapitel 16 och 21 i Uefas tävlingsreglemente har svårt att komma till någon annan slutsats än att Ryssland kommer att tilldelas segern med 3–0 – men å andra sidan har de möjligheten att göra som de gjorde efter skandalscenerna mellan Albanien och Serbien: tilldela Serbien segern, men bestraffa dem med tre minuspoäng.
Jag har svårt att se det nu, Ryssland lär få sina poäng, och för Sveriges del gör det resan till EM både knöligare och längre.
– Om de får segern på något annat sätt än sportsligt är det tråkigt för fotbollen, inte bara för oss, sa Erik Hamrén.
Men han har förstås annat att tänka på.
Ett 4-4-2-spelande Sverige hade rasande svårt både med att driva upp tempot och sänka det. Det de förlorade med en mittfältare mindre vann de inte på att få två anfallare. Det var tekniskt undermåligt på mittfältet, för många tillslag, för många missade inlägg, för ointresserade och abstrakta löpningar in i straffområdet (inte minst av Zlatan Ibrahimovic, om vi ska vara ärliga).
Frustrationen på väg över gränsen
Moldavien sjönk hem med allt de hade, och när de väl vann boll var de inte nära att klara att spela sig fram. Ändå stod Sverige där och hackade, med en vänsterfotad högerback, en vänsterback som inte kunde andas och en Sebastian Larsson som saknade allt det där som en gång gjorde Sebastian Larsson nyttig.
Kapten Hamrén var nöjd med spelet, och någonting ska man ju vara ensam om.
0–0, frustrationen var på väg in över gränsen.
Ville Sverige hålla EM-drömmen vid liv?
Ville de slå medelmåttiga moldaver?
Tänkte de ens försöka?
Zlatan Ibrahimovic funderade på frågorna i 45 minuter.
Sedan nickade han.
Det finns mål som är snygga, det finns mål som är fula, och nu vet vi att det finns mål som inte ens finns. En målvakt sparkade fel, Ibrahimovic spände nacken, och så var det inte mer med det. De fick ingen fotbollsmatch i Montenegro, det fick vi väl knappt i Moldavien heller. Vi var ett fallskärmshopp från mardrömmen, men till slut fick vi ett slumpmål, ett straffmål och fyra positiva saker att ta med oss hem:
Tre poäng – och Erik Johansson.
En ny, imponerande mittback
Erik har aldrig varit särskilt intresserad av fotboll, men fotbollen börjar bli allt mer intresserad av honom. Även om Sverige inte pressades alls av ett mediokert motstånd så imponerade han i snart sagt allt han gjorde. Han var tydlig med sina fötter, stark i sina närkamper, och han var modig nog att kliva framåt i planen med bollen innan han satte sina uppspel.
När Europa ser tillbaka på den här fotbollskvällen kommer de förmodligen att minnas att det var den sorgliga, skandalösa kvällen när Igor Akinfejev fick en brinnande pjäs i nacken.
När Sverige ser tillbaka kan vi i alla fall hoppas att det här var kvällen när vi fick en mittback som gjorde platsen till sin.
