Laul: Skulle Kindberg trott på sin egen historia?

HÄRNÖSAND. Det må vara ett komplicerat ekobrottsmål.

Det kokar ändå ner till en fråga om trovärdighet.

Skulle ex-militären Daniel Kindberg trott på sin egen historia?

Eftersom vi bor på samma hotell i Härnösand träffade jag Daniel Kindberg redan till frukosten.

Laddad? undrade jag med anledning av det var Kindbergs tur att manglas av Ekobrottsmyndighetens åklagare.

– Som att vakna upp inför en match, sa han och log.

En stund senare kom advokat Olle Kullinger in i matsalen, den gamle skyttekungen från Enköping som enligt ryktet aldrig förlorat ett mål.

Kolla aldrig en bra story heter det ju, men tyvärr (för Kullingers skull) blev jag informerad via en vaken läsare att Kullinger visst förlorat ekobrottsmål, dessutom ganska nyligen.

”Försumlig processföring”

Inte nog med det, i det aktuella ärendet ledsnade hovrätten på Kullinger som ägnade sig åt ”försumlig processföring”. Det handlade om att Kullinger och hans kollega kunde lämnat in bevisning tidigare än de gjorde. Hovrätten satte därför ner Kullingers ersättning med 15 timmar, något som är mycket ovanligt inom rättsväsendet.

Väl framme i Ångermanlands tingsrätt sprang jag på ”Peabmannen” som hade samma gråa pullover som i går. Min krönika, där jag gick hårt åt hans resonemang om handstil, hade uppenbarligen runnit av honom. Han hälsade glatt och kom snabbt in på att han tycker åklagarsidan agerar som efter Palmemordet:

– Det är som Holmér som låste in sig på Kurdspåret, körde på det och såg inget annat, sa ”Peabmannen” och skakade på huvudet.

”Sollefteåföretagaren fått ledigt”

”Sollefteåföretagaren” lös med sin frånvaro, han hade fått ledigt på grund av begravning då en närstående olyckligtvis gått bort. Kanske tur det då Daniel Kindberg under utfrågningen beskrev ”Sollefteåföretagaren” med orden ”han är väl inget administrativt geni direkt”…

Avsparken var tidigarelagd till redan klockan åtta på morgonen, men med tanke på att det var dragplåstrets tur att beträda scenen var det fullt hus ändå, ja nästan som första dagen då det var lapp på luckan.

I centrum för allas uppmärksamhet de närmaste åtta timmarna stod nu Daniel Kindberg, 51. Jag tror att han älskade det.

45 minuter långt Palme-tal

I en lila skjorta under den mörkgråa kavajen höll Kindberg ett 45 minuter långt tal och jag undrar om ens Palme hade gjort det bättre. Kindberg inledde sitt anförande med det även den här krönikan ska handla om: hans totala erkännande i det fjärde polisförhöret i april 2018.

Det är knappast en slump att Kindberg ägnade allra mest tid och allra starkast ord åt att försöka desarmera sitt eget erkännande. Det gjorde Kindberg genom att beskriva de enligt honom fruktansvärda omständigheter när han greps i fjol och polisen knackade på bostaden (där han är folkbokförd), men bara hans barn då befann sig.

Kindberg beskrev med emfas hur han under sitt militära liv haft en kalashnikov riktad mot magen, en glock mot huvudet och att han kan lukta sig till äkta rädsla – men inget har någonsin var så jävligt som när polisen väckte hans barn.

– Det är, sa Kindberg, ett öppet sår.

”Hur gamla är dina barn?”

Senare under förhören, efter att Ekobrottsmyndighetens åklagare Niklas Jeppsson läst upp delar ur polisförhör fyra, upprepade Kindberg hur illa berörd han blivit av att inte kunna komma hem till sina barn under tiden han satt anhållen.

Hur gamla är dina barn? frågade åklagare Jeppsson

– Då… (lång tystnad)…14, 19 och 23 vid den tidpunkten, sa Kindberg.

Bodde de hemma? fortsatte åklagaren.

– Två av dem.

Åklagare Jeppsson gav sig inte utan tog upp att Kindberg som ju enligt egen utsago haft kalashnikovs riktade mot sig borde klara två dagars frihetsberövande?

– Det är enklare att ha kalshnikovs i magen än att känna att dina barn är förtvivlade över var du är. Jag har aldrig varit med om något så fruktansvärt i mitt liv, sa Kindberg.

Två sömnlösa nätter

Det är alltså detta som gör att Daniel Kindberg, efter två sömnlösa nätter i Östersundspolisens arrest, på eget bevåg bestämmer sig för att ändra sin berättelse och erkänna allt. För att komma ut, för att komma hem till sina tonårsbarn.

– Mina dåvarande advokater kan intyga min enda fråga var hur jag kunde komma ut till mina barn, sa Kindberg.

Erkännandet han gör för att komma ut till sina barn är alltså inget dåligt erkännande. Det är ett fullständigt, med detaljer och allt.

Han erkänner saltade fakturor och osanna fakturor. Han erkänner att det handlar om att föra medel till Östersunds FK som hade det jobbigt ekonomiskt, cirka fyra miljoner kronor. Han erkänner att alla tre nu åtalade är inblandade. Han erkänner att Östersundshem och Peab har lidit ekonomisk skada, mest Östersundshem. Han erkänner att pengarna till ÖFK har kommit via de upprättade sponsoravtalen. Det är så de tre har kommit överens om att ÖFK ska få mer pengar. Han tillfrågas i förhöret om det är Östersundshem som ”står för det här kalaset” och svarar ”Ja, efter 2013 är det så. Innan dess var det Fältjägarna, Peab till Peab”.

”Jag erkände för att komma ut”

Efter att åklagaren läst upp detta i rättssalen frågade åklagare Jeppsson om Kindberg vill säga något?

– Det var ett erkännande jag gjorde för att komma ut till varje pris. Den dåvarande beskrivningen är fel. Det är den nuvarande beskrivningen, som har givits i rätten i dag, som är korrekt och riktig, sa Daniel Kindberg.

Detta må vara ett snirkligt och komplicerat ekobrottsmål, med fakturor hit och arbeten dit. Efter sju långa och informationstäta rättegångsdagar (där åtminstone en av nämndemännen sett ut att somna) står vi med tre åtalade som alla har ändrat sina historier – från osanna fakturor till att alla arbeten är utförda. Från erkännanden och medgivanden i polisförhören till att neka till brott på samtliga åtalspunkter inför rätten.

Ytterst handlar det om den man som hävdar att han haft en kalashnikov mot magen och en glock mot huvudet, men som blev så skärrad och skakad, pressad och förvirrad, av två dagar i en norrländsk polisarrest att han ändrade sin berättelse och erkände brott precis enligt det brottsupplägg åklagarsidan nu försöker bevisa.

Går det att lita på Kindberg?

Jag undrar om ex-militären Kindberg skulle trott på sin egen historia om han hört den från någon annan? Under den här dagen hade åtminstone jag svårt att göra det. Själv skulle jag hellre suttit kvar i cellen tills polishuset vittrade sönder än att erkänna något jag inte har gjort.

Försvaret skissar en bred bild och pratar gärna om den, men när åklagarsidan tar ner det på detaljnivå kan de åtalade svara på allt färre frågor, då tycks minnet bli sämre och sämre. Den som hittills har klarat sig bäst i det perspektivet skulle jag säga är ”Peabmannen”. Jag kan fortfarande undra hur i helvete denna prydlige mellanchef hamnat mitt i svensk fotbolls potentiellt största ekobrottshärva genom tiderna. Antingen är han helt oskyldig, fullständigt förledd eller en ulv i fårakläder.

Hur det slutar? Tja, jag har tidigare skrivit att åklagarsidan haft en 3–0-ledning och ännu har jag inte sett försvaret kvittera. Det blir väl som i fotbollen antar jag: när det är små marginaler är det detaljerna som avgör. I det här fallet de skriftliga.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.