Rykten stör – men Barça vinner ändå

Simon Bank

Ronaldinho bar dem förra hösten, lille Leo Messi bär dem nu.

2–1 mot Sevilla döljer inte en stor fråga: Hur tungt är FC Barcelona?

Det skulle ju vara ett katalanskt kalas, och det blev väl ett kalas till slut.

Camp Nou fyller 50 i morgon, Barcelona hade stor mottagning, tv-bolagen Sogecable och MediaPro har slutat bråka och... ja, ni vet ju hur det är med stora familjefester. Om det är oroligt i familjen så kommer det att märkas.

Och Barça är inte helt i balans just nu. De saknar fart i sitt anfallsspel, det skrivs spaltmil om Ronaldinhos dåliga vanor, Sammy Eto’o är skadad igen, Thierry Henry träffar bara stolpar, Mourinho är arbetslös och Rijkaard är ifrågasatt och det talas om ett splittrat omklädningsrum.

Sevilla på Camp Nou var inte en match. Det var en rak fråga:

– Vill ni vara med i år, Barça?

I fjol var det Ronaldinho som svarade på de där frågorna. Barça haltade, och han gjorde mål. Tidningarna skrev att han var fet, och han visade sitt sexpack. Rykten gick om klyftan mellan honom och Eto’o – och de såg till att kramas framför tv-kamerorna.

I år är det den lille, store Leo Messi som ger svaren.

Efter 70 minuters kramp i går slank han igenom på en alldeles delikat genomskärare från Henry, och dunkade in bollen bakom Palop. Förlösning. Han firade målet med att låna Ronaldinhos hang-loose-målgest. Demonstrativt, för att visa lagets stöd för Kataloniens mest ifrågasatte ”crack”.

Messi är, tveklöst, en av världens bästa spelare. Han kan göra 20 mål i år, men den stora frågan är hur länge han orkar bära ett Barça som hackar. Real Madrid vinner matcher med ett leende på läpparna (och det är Van Nistelrooy som ler, så det är ett väldigt stort leende) medan Barça kämpar sig till poäng.

Nu måste det förstås sägas att det inte är särskilt många lag i världen som kan ha spelmässiga problem och ändå knäcka Sevilla.

Unikt Sevilla-spel

Barça hade bollen oavbrutet i går. Adalusierna kom till Camp Nou för att stänga till och hoppas på något blixtrande från Kanouté, och de gjorde en defensivt lysande match.

4–2–3–1, lågt, med Keita som understöd precis överallt och Poulsen som hans ondsinte faktotum.

Normalt går det inte att spela på det sättet på Camp Nou. Eller, det går förstås, men då får man räkna med att Barça hittar luckor och springer rakt in i dem tills det står 3–0 efter en timma.

Men Barcelona är inte riktigt den sortens Barcelona just nu. Man ska vara varsam med att leta Barça-sanningar i Madrid, men gamle maräng-sportchefen Jorge Valdano hade en poäng med sitt utspel i veckan:

– Barcelona verkar inte ha lagt in fjärde växeln ännu i år. De flyttar bollen, runt, runt, men vet inte vart de ska med den.

Eto’o saknas

Även om Samuel Eto’o är en besvärlig jävel så saknas han. Eto’o vet alltid vart bollen ska. Utan honom ställs det ännu högre krav på passningsspel, rörlighet, individuell briljans. Plockar man dessutom bort Ronaldinho blir den biten också besvärlig.

I går lutade sig Barça mot en Yaya Touré som var fenomenal – han vann varenda nickduell mot Kanouté – och, till slut, mot en liten loppa från Rosario.

Leo Messi tog emot bollen från Thierry Henry och dunkade in 1–0. Sedan ordnade Giovano dos Santos, 18, en straff och farbror Messi, 20, satte den hur säkert som helst.

I väntan på att den fantastiska fyran ska fungera fick Barcelona tre tunga poäng.

De vill visst vara med, i år också.