Vänner till vardags – fiender i kväll

FOTBOLL

Nästan fler spelare än alla andra ligor – tillsammans.
I VM-semifinalerna dominerar Premier League fullständigt, inte enbart på grund av att England fortfarande är kvar.
– Vi är i semifinal trots att vi bara kan välja från 33 procent av ligan, säger förbundskapten Gareth Southgate.

13 juli 1998. Dagen före hade Frankrike slagit Brasilien med 3–0 i VM-finalen på Stade de France i Paris, och Daily Mail passade på att dra till med en rejäl lokalvinkel på sitt tidningsomslag för att lyfta händelsen.

”Arsenal vann VM” löd rubriken som i ärlighetens namn var rätt överdriven. Endast en spelare från Londonklubben, Emmanuel Petit, startade matchen och när slutsignalen ljöd hade bara Patrick Vieira anslutit. Men den patriotiska entusiasmen grundade sig trots allt i en 32 år lång svacka med start 1966, året då en representant från den engelska ligan senast höjt bucklan.

Foto: Boris Grdanoski / TT / NTB Scanpix
Romelu Lukaku (Belgien) och Paul Pogba (Frankrike) i Manchester United.

Att varken Petit eller Vieira var engelsmän hindrade inte tabloidernas förtjusning över att Premier League äntligen fick ta del av internationella framgångar igen.

Spola fram bandet till 2018 och det går att konstatera att den engelska högstaligan inte bara är med på ett hörn i VM – de dominerar totalt.

Fyra lag är kvar i mästerskapet, Kroatien, Belgien, Frankrike och så England förstås. Av 92 spelare representerar 40 av dem klubbar i Premier League, en överväldigande siffra. Faktum är att det bara är några färre än övriga topp-fem-ligor tillsammans.

Kroatien har endast en representant i Dejan Lovren (Liverpool) men skulle Belgien och England gå till final kan 20 av 22 på planen vara Premier League-spelare. Om VM-buckan ”comes home” blir ”Three Lions” dessutom den första vinnaren med enbart inhemska spelare sedan Italien 2006.

Förutom den uppenbara anledningen att England faktiskt är kvar i turneringen finns det flera anledningar till varför så många spelare är hemmahörande på de brittiska öarna. Efter segern mot Sverige i kvartsfinalen pekade förbundskaptenen Gareth Southgate ut några.

– Ur ett engelskt perspektiv är vi väldigt privilegierade att våra unga spelare har fått spela under utländska topptränare som Conte (Antonio), Mourinho (José), Guardiola (Pep) och Arsene (Wenger), sa Southgate.

– De har tränats från dag ett av de bästa i sina klubblag och fått förtroende därefter. Det har i sin tur producerat många unga spelare som är skickliga på att vårda bollen.

Även Tottenham-tränaren Mauricio Pochettino beskrivs ofta som ett av skälen till att England numera blomstrar på ungdomssidan. Spurs är en av de klubbar som har flest representanter kvar i Ryssland, nio, vilket är lika många som hela Bundesliga.

Foto: Alastair Grant / TT / NTB Scanpix
Om England möter Belgien i final kan vi få se många spelare från Tottenham på planen.

”Utländska spelare ett problem för oss”

Att Premier League kan plocka in de bästa tränarna och spelarna beror givetvis på att det är ligan som erbjuder mest pengar. Fördelningen av tv-pengarna innebär att även bottenklubbar är långt rikare än majoriteten av lagen i exempelvis La Liga, med undantag för jättarna Real Madrid och Barcelona. De 40 kvarvarande Premier League-spelarna i VM (Nacer Chadli, West Bromwich, inräknad) är utspridda i hela 12 olika klubbar.

Samtidigt som England, precis som 1998, självklart njuter av vetskapen om att många av de bästa väljer just deras liga finns det fortfarande något som gnager.

– Det mest anmärkningsvärda är att vi är i semifinal trots att vi bara kan välja från 33 procent av ligan, säger Southgate och syftar på den stora andelen utländska spelare.

– Detta är fortfarande ett stort problem för oss. Vi har med flera unga spelare som knappt är etablerade i sina klubblag.

En snabb titt på Englands startelva mot Sverige kanske inte bekräftar detta påstående helt, även om det finns några enstaka fall. Mittbacken John Stones (Man City) petades exempelvis en del under våren av tränaren Pep Guardiola.

Däremot är Ruben Loftus-Cheek ett tydligt exempel på när en yngre engelsk talang ställs åt sidan för utländska stjärnor. 22-åringen tillhör Chelsea men har den gångna säsongen varit utlånad till Crystal Palace.

Hur framtiden ser ut på klubblagsfronten vet han inte.

– Det var tufft att gå från att spela varje match till att komma upp till seniornivå och inte ens få chansen, säger Loftus-Cheek som trots det inte klandrar Chelseas italienska manager.

– Det är svårt att jämföra Gareth Southgate och Roy Hodgsons förtroende för mig med Antonio Contes. Chelsea är en storklubb och tränarna har en helt annan press på sig och vågar kanske inte satsa på unga spelare.

VM-rivaler – men inte till vardags

I Belgiens startelva mot Brasilien (2–1) var två spelare hemmahörande i Chelsea, målvakten Thibaut Courtois samt anfallaren Eden Hazard. Dessutom fanns Michy Batshuayi på bänken.

Under tisdagen ställs de mot rivaler från Tottenham (Hugo Lloris), Man United (Paul Pogba) men också två lagkamrater. N’Golo Kanté och Olivier Giroud har viktiga roller i både Chelsea och det franska landslaget.

Giroud hade det kämpigt på presskonferensen inför mötet med Belgien. Anfallaren fick frågan vem som är den bättre målvakten av landsmannen Hugo Lloris och klubblagskamraten Thibaut Courtois.

Svaret? En jämn kamp som Lloris till slut går segrande ur.

– Thibaut är bra på att göra sig stor, det är svårt att göra mål på honom, säger Giroud.

– Jag har gjort en del mål på honom (Courtois) på träning och jag hoppas att jag kan göra det även på tisdag. Det är två bra målvakter som båda förtjänar att blir utsedda till turneringens bästa, även om jag föredrar Hugo. Han är den bästa, förlåt Thibaut.

Oavsett vilka som tar sig vidare kommer Premier League fortfarande vara rikligt representerat i VM-finalen 2018 (Dejan Lovren får hålla fanan högt på egen hand om det blir Kroatien).

Astronomiska lönekuvert och undanknuffade egna talanger till trots hade nog rubrikmakarna på Daily Mail trillat av stolen av glädje om de hade fått veta detta för tjugo år sedan.

Foto: Frank Augstein / TT / NTB Scanpix
Olivier Giroud (Frankrike) och Eden Hazard (Belgien) i Chelsea.
Fotbollens världsmästare genom alla tider – herrar 00:30