Wernbloom: Så här är stjärnorna på planen
Uppdaterad 2023-01-10 | Publicerad 2022-11-27
Flera av VM:s absolut största stjärnor har en sak gemensamt:
De har någon gång blivit kapade av Pontus Wernbloom.
Här delar Sportbladets expert med sig av sina personliga erfarenheter från världsspelarna – en inblick i hur det är att möta dem på planen.
Jag ska inte sitta här och lära er om världsspelare som ni säkerligen kan mer om än jag.
Det ni däremot inte kan veta – eller har varit med om för den delen – är hur det är att spela mot dem. Och många gånger bli förnedrad.
Det som nästan alla dessa storstjärnor har gemensamt är deras aura av överlägsenhet. Man har i princip redan torskat mot dem innan man ens börjat spela.
De besitter även i de flesta fall en stor portion arrogans, en skev självbild och ett individuellt tänkande som de flesta andra, sämre, spelarna saknar.
Lionel Messi
Messi stötte jag på i en träningsmatch på Friends. Jag kom in i andra halvlek, väl medveten om att jag skulle bli uppsnurrad ett par gånger om på den korta tid som var kvar utav matchen. Han gjorde mig (tyvärr) inte besviken.
Gång efter annan kom jag på mellis på grund av hans enastående teknik och låga tyngdpunkt. När jag tänkte att han skulle gå höger gick han vänster och vice versa. Till slut fick jag tag på fanskapet och fick då mycket riktigt syna det gula kortet. Messi, som var fly förbannad, kastade även ur sig ett par väl valda spanska svordomar som nog var riktat både till mig personligen och till min familj.
Sådant man får ta när man sparkar ner världsstjärnor.
Cristiano Ronaldo
Jag har mött Ronaldo ett par, tre gånger. Ingen av gångerna märkte jag av honom något nämnvärt – varje gång gjorde han mål.
Sällan delaktig i spelet men när matchen är slut är det likt förbannat hans namn som står på listan över målskyttar.
Mitt största och värsta minne av honom är egentligen inte när jag spelade mot honom, utan det var när jag i vanlig ordning satt på kvisten på Friends Arena i kvalet till VM. Ronaldo hängde hatten den matchen och tog Portugal till VM, där man rök i gruppen. Det som stod ut var inte målen i sig utan att varje gång ärkegrisen Pepe eller spelgeniet Moutinho fick bollen, så diagonallöpte Ronaldo bakom vår backlinje. Kom bollen gav han tummen upp, spelades den någon annanstans började han gestikulera hej vilt.
Maxlöp i 90 minuter, plus övertid, bakom backlinjen har jag inte sett någon annan världsstjärna göra. Hans kanske mest underskattade egenskap.
Toni Kroos
Den jag imponerats mest av i fotbollsvärlden. Jag mötte honom när han spelade i Bayern, Real Madrid och landslaget.
När du kliver upp i press på honom spelar han enkelt tillbaka, och när du inte kliver ordentligt vänder han upp och slår en delikat passning med någon av sina exakt lika bra fötter. Med tanke på att jag som aktiv gillade att skava och ligga tight på min motspelare, så gjorde detta mig fullständigt galen. Det enda man gjorde var att jaga efter hans skugga i 90 minuter.
Thomas Müller
Springer överallt och ingenstans. Dyker hela tiden upp där man minst anar det.
Man ska givetvis inte döma folk efter utseendet, men Müller ser sannerligen inte ut som någon världsspelare. Han ser mer ut som den högerfotade vänsterbacken i division 7 som är sämst i laget. Men skenet bedrar, allt som oftast när jag mött honom är det han – och inte jag – som nätat när matchen summeras.
Manuel Neuer
När man står i spelargången och slänger ett öga på Neuer är det som att bli inkastad i ett avsnitt av Outsiders. Att man överhuvudtaget ska få in en boll på denna jätte ger man upp redan på förhand. Otrolig pondus genom hela matcherna och det är väl inget kontroversiellt att säga att han är sin generations bästa målvakt?
Luis Suarez
Snubbelkungen. Ni har säkert alla mött någon när ni var mindre som alltid fick med sig bollen på något vänster. Hur mycket och hur många man än var som sparkade, så kom spelaren i fråga alltid ut levande med bollen. Det man tröstade sig med var att spelaren i fråga aldrig skulle ta sig längre än division 3 med den typen av teknik.
Detta gäller inte Suarez, som har gjort denna teknik till en konstform. Otaliga gånger har jag mött honom i holländska ligan, smällt på och trott att jag avväpnat karln. Fel hade jag och mål gjorde Suarez.
Gareth Bale
Lite samma sak som med Ronaldo och Messi egentligen. Lunkar mest runt tills det börjar lukta målchans – då jävlar blir det fart på walesaren. Man vet att han kommer lägga över bollen på vänstern för att smälla dit den och ändå är det så fruktansvärt svårt att komma åt honom. Men när både snabbhet och kraft kombineras blir det svårt för en annan att stå emot.
Olivier Giroud
Känslan när vi gick ut på Stamford Bridge – min sista Europamatch i karriären – var bra. Chelsea skickade ut ett någorlunda reservbetonat lag med Giroud i spetsen och de kändes inledningsvis rätt så avslagna. Då bestämde sig en av våra mittbackar för att ta ett rött kort. Ner med Pontus i backlinjen och det tog någon minut så hade Giroud på van Basten-vis satt bollen i nät.
Jag stod där och stångades med honom stora delar av matchen och det slog mig hur satans mobil han var, trots sin storlek.
Kylian Mbappé
2016 spelade jag mot Monaco – med bland andra, Fabinho, Bernardo Silva och Falcao – i gruppspelet av CL. Ett Monaco som sedermera tog sig till semi.
Deras hemmamatch mot oss var en slakt av sällan skådat slag. 3-0 i halvlek och Falcao hade fullständig lekstuga. I andra halvlek kom en vindsnabb 18-åring in på planen och gjorde lite som han ville under de tio minuterna han fick. Något år senare såldes Mbappé för miljarden till PSG.
Christian Eriksen
När du står ”side by side” mot Eriksen i spelartunneln blir du varken skrämd eller tror att du ska åka på torsk. Dessvärre har det skett mig alltför många gånger. Såväl när vi stött på varandra i hatmatchen Ajax–AZ som när han spelade i Spurs och jag i CSKA. Silkenslen första touch och ständigt spelbar är kanske de två viktigaste egenskaperna i fotboll och dessa bemästrar Eriksen på yppersta nivå.
Pepe
Var som ett ljus när vi möttes i Moskva och Madrid. Tror nog ärkegrisen behöver lite tuffare motstånd för att gå i gång på riktigt.
Jag tog på mig rollen som matadoren i tjuren Ferdinand. Försökte med allt för att få i gång honom och ge vårt lag någon fördel, men till ingen nytta. Han satt där under sin korkek och gjorde mig faktiskt besviken.
Romelu Lukaku
Ett stycke ren jäkla dynamit. Här är en gubbe man inte vill möta i en mörk gränd eller vara allt för nära på en fotbollsplan. Ligger man för tight på honom använder han dig som en trasdocka. Man får ta ett steg tillbaka, ge honom någon meter och hoppas vid gudarna att hans inte fullt så briljanta förstatouch stjälper honom.
Son Heung-min
CSKA–Spurs, 0-1 i 70:e minuten av Son. Vi tappade koncentrationen under någon millisekund och då straffades vi stenhårt av Sydkoreas superstjärna.
Löper på allt, hela tiden och spelar man bakom Harry Kane dyker förstås chanserna upp. Arbetsmoralen på en sådan spelare är det som imponerar mest på mig.
Neymar
Träningsmatch på Råsunda mot ett par trötta brasilianare trodde jag. Herregud vad fel jag hade. Neymar var på spelhumör! Dribblade av oss stup i kvarten utan att ens röra bollen, han hoppade bara över den och vi gick på finterna varje gång. Artros i höftkulorna på samtliga svenska spelare blev resultatet av Neymars trollkonster.
Till slut fick jag tag på snubben och fällde honom, det var väl det enda positiva med min egen insats. Jag hann dessutom med att dra ner Pato i slutminuterna så att brassarna kunde utöka till 3-0. En sämre dag på jobbet för undertecknad.
Med facit i hand är Neymar den i särklass bästa dribblern jag någonsin mött.
Bernardo Silva
Spelade mot honom och bytte tröja med honom när vi mötte Monaco. Otrolig touch på bollen och omöjlig att komma åt. Hade han inte stått i De Bruynes skugga så tror jag att vi hade snackat betydligt mer om detta spelgeni när man pratar om världens bästa fotbollsspelare.