Fredriksson: Därför betyder segern mycket mer
Hon har haft för mycket attityd och fått kämpa lite mer än alla andra för att bli accepterad.
Just därför betyder den här Diamantbollen lite extra.
Inte bara för Kosovare Asllani själv utan för många av de som ser upp till henne.
”Om jag vore en aktie skulle man inte investera i mig”.
Så sammanfattade Kosovare Asllani sin karriär i en intervju med Sportbladet i januari 2016.
Hon hade då störtdykt från toppen av den franska skytteligan med PSG ett år tidigare till att vara klubblös och landslagspetad inför det stundande OS-kvalet. Efter ett misslyckat VM (där hon ständigt var på utflykter för att inte tänka så mycket på hur omotiverad hon var), terrordådet i Paris och en släktings cancerbesked fanns tankarna på att lägga av.
Men som så många gånger förr hittade Asllani tillbaka till den låga som tog henne till toppen trots andras tvivel och som faktiskt var det som där och då fick henne att byta en destruktiv miljö mot något annat.
Spelar för unga med invandrarbakgrund
I en intervju med magasinet Grus berättade hon, strax efter hon skrivit på för Manchester City, om hur hon inte bara spelar för sig själv utan för alla ungdomar med invandrarbakgrund som ser upp till henne och vill se henne i landslaget.
”Det är så många talanger som försvinner på vägen. Kanske för att de inte har någon att se upp till, men kanske också för att de känner sig lite utanför i den svenska fotbollen. Vad jag hade velat jobba med är att plocka upp de här talangerna som nu hoppar av. Att få dem att inte tappa sin gnista. Det är inte lätt att lyckas. Min väg har inte heller varit enkel. Många gånger har jag känt att mitt spelsätt och min person inte har uppskattats i landslaget. Jag har fått kämpa extra för att bli accepterad”, sa hon då.
”Kosse” har under flera år pratat om att hon vill bana väg för de här tjejerna och om problemen som hon stött på, men under sommarens EM i Nederländerna var Asllani den enda i truppen med rötter någon annanstans än Sverige.
Det är på många sätt märkligt.
Banat vägen för många
Men även om man uppenbarligen inte kan mäta ”Kosse”-effekten i antal landslagsspelare har Asllani banat vägen för många unga tjejer som, precis som hon själv, fått höra att de har för mycket attityd, känt att de inte passat in eller ett slags motstånd inom den svenska damfotbollen.
På så sätt betyder just den här Diamantbollen så mycket mer, både för ”Kosse” själv och för många av de som ser upp till henne.
Sedan Asllani slog igenom stort redan som 20-åring 2009, då hon vann SM-guld med Linköping och gjorde mästerskapsdebut, har hon utvecklats mycket både på planen och som människa.
Under detta välförtjänt diamantglimrande år har hon hittat helt rätt i sin roll på mittfältet i ’nya’ landslaget och i Linköping, som hon självsäkert lotsat mot guldet efter sommaren.
I vår leder Asllani lagets jakt på Europa-framgångar.
Om hon vore en aktie skulle det kanske vara läge att investera nu ändå?
