REVANSCH
Bank: Sverige har chansen att hitta hem och till EM på en och samma gång
Så många ord man kan stämpla över en match som den här.
Tålamod! säger Lagerbäck.
EM! säger spelarna.
Och när ljusen tänds över Råsunda vill jag lägga till ett litet ord med stora bokstäver: REVANSCH.
Det är egentligen bara Zlatan Ibrahimovic som pratat om det, som tagit ordet i sin mun. Men, oss emellan – det är klart att det måste handla om revansch i kväll.
Sverige gick vilse i Belfast i mars, en svinkall kväll när till och med Lagerbäck glömde bort vem han är och vad han står för.
Matchplanen då handlade om en match som aldrig blev. Nordirland sprang och tacklade och sköt rakt igenom naiva svenska idéer om stilfullt passningsspel, med en fantastisk publik i ryggen och kladdigt gräs under fötterna.
Sverige var slarvigt, oordnat, dumt.
Det får inte hända igen, inte i kväll, när Sverige har chansen att hitta hem och till EM på en och samma gång.
I går låg det ett nästan lombardiskt höstdis över Östermalm när Fredrik Ljungberg pratade om skador, Lars Lagerbäck om okunnig kritik, och allt alltså var precis som det brukar.
Jag är inte orolig.
Jag slutade vara det när Sverige spelade 0–0 mot Danmark i en match där det gamla, goda landslaget var tillbaka igen, med en Zlatan-twist. Vi känner dem som en nära släkting: ett lag som döljer sina svagheter och blottar sina styrkor, istället för tvärtom.
Strukturen, noggrannheten och koncentrationen i insatserna mot Danmark och Liechtenstein är det som tagit Sverige till fyra raka mästerskap – och det är samma egenskaper som tar dem till ett femte redan i kväll.
Det handlar mycket om kontroll, det ska vi prata mer om snart.
Healey – ett lurigt litet kvicksilver
Det handlar däremot inte speciellt mycket om Nordirland.
Man behöver inte mer än viska namnet ”David Healy” för att den svenska backlinjen ska ställa sig i givakt som fjäderbatonger. Den Colin Farrell-söte från Fulham är ett lurigt – och sympatiskt – litet kvicksilver, men det finns verkligen ingen anledning att darra inför gänget han har med sig.
Nigel Worthington har förlorat det omklädningsrum som Lawrie Sanchez höll i sin hand, han gjorde det redan när han införde ölförbud för spelarna. Ett helt obegripligt beslut, dessutom. Det vet väl alla som följt den här kvalgruppen att det är öl nitton och tjugo som ställer till det?
Hur som helst, hur man än vrider och vänder på det är Nordirland ett lag som spelat arton tävlingsmatcher på bortaplan det här årtusendet – och vunnit två. En mot Liechtenstein, en mot Malta.
I tio matcher av tio har de sämre spelare än Sverige. I nio matcher av tio har de sämre organisation. I de flesta matcher kan de spela jämnt när det gäller fysik och inställning.
Det ger inga garantier, men jag gillar oddsen.
Problemet var att Sverige fick panik
I Belfast misslyckades Sverige med att styra tempot i matchen. Nordirland fick spela den roll som Sverige brukar spela; tillbakadraget, smart och aggressivt. De gjorde 1–1 på ett löjligt misstag, 2–1 på en kontring där Erik Edman och ett par till stod och hästesov.
Problemet då var att Sverige fick panik och började slå långt och osorterat. När spelet fungerar gör Lagerbäcks lag väldigt få saker av en slump, men på Windsor Park skenade matchen iväg med dem utan att de ville det.
Det kom stress.
Det kom slarv.
Det kom, som ett resultat av detta, ofelbart individuella misstag.
Ska göra Nordirland nervösa
I kväll kommer Sverige att gå in på Råsunda och veta exakt vad som väntar dem. Aaron Hughes är en stark mittback, Steven Davies är en kompetent mittfältsterrier, David Healy är en osäkrad revolver längst fram.
Men Sverige vet. Det vet att deras första jobb är att vinna dueller, och att deras andra jobb är att styra farten genom spelet med boll.
Tobias Linderoth i alla former löser mycket av båda delar, Zlatan Ibrahimovic i nuvarande form löser mycket av det som blir över.
Sverige kommer att inleda med att spela en hel del långt mot Zlatan och Johan Elmander, och hoppas att bollen fastnar på dem eller gör Nordirland nervöst och defensivt.
Därifrån går det att växa in i matchen, Anders Svensson och Linderoth kan styra bolltempot från lågt till högt och tillbaka igen – och undvika att bli entaktat förutsebara.
Alla har revansch att utkräva på Nordirland, väldigt många – inklusive Lars Lagerbäck – har revansch att utkräva på sig själva.
Det är, som alltid, ett jobb som måste göras. Dueller som ska vinnas, meter som ska springas. Gör Sverige det rätt vinner de med 2–0 i kväll, en kväll när höstkylan klöser Råsunda och det är 233 dagar och hundra mil till EM.
Det är bara att börja springa.