”Missbruk som varken luktar eller syns”
Publicerad 2017-10-12
I går kom siffror om att fyra till fem spelare i varje elitlag är spelberoende.
Kalmar FF:s Tobias Eriksson, 32, känner igen sig i tragiken.
– Det här är ett missbruk som varken luktar eller syns, säger han till Dagens Nyheter.
Redan i går kunde Sportbladet visa delar av den undersökning från Karolinska institutet som visar att så många som fyra till fem spelare i varje elitlag i hockey, fotboll, innebandy och basket i genomsnitt har problem med spel och betting.
– Vi vet att det är ett problem, men jag tror inte vi har förstått hur utbrett det varit, sa Luleås assisterande kapten, Karl Fabricius, till Sportbladet.
Även andra SHL-spelare, däribland Malmös Erik Forssell, har berättat för Sportbladet om lagkamrater som varit spelmissbrukare.
”Gått över styr”
– Jag har försökt att prata med den (lagkamraten), men jag har inte misstänkt att spelandet har gått så mycket över styr att det varit känsligt att ta upp det, sa Forssell.
En annan som tidigare varit öppen om sitt spelmissbruk är Kalmar FF-mittfältaren Tobias Eriksson, 32.
Han har själv tagit sig ur det, är oroad över de nya siffrorna – men inte förvånad.
”En kick”
– En elitidrottare har inget vanligt nio-till-fem-jobb. De flesta har mycket tid över och dessutom är en medellön i allsvenskan betydligt högre än en vanlig lön. Sedan är det ju så att man får en viss form av kick och sorts belöning när man tävlar och vinner matcher. Den där belöningen är ständigt närvarande i en idrottsmans hjärna och då kanske man söker den även på andra ställen, säger Eriksson i en intervju med Dagens Nyheter.
32-åringen var rejält fast, spelade på både trav, Stryktipset och Oddset, och tvingades låna pengar till de allt högre insatserna.
Han beskriver situationen som ”en liten snöboll som kom i rullning och till slut gick det riktigt åt helvete”.
Till slut tog han det, enligt sig själv, ”svåraste” steget – att våga erkänna problemen för sig själv, och berättade om problemen för sin familj och för klubben.
”Orkade inte”
– Jag kände inte att jag orkade fortsätta själv. Att gå och bära på något sånt här och hålla uppe en fasad om att allt är bra är extremt påfrestande psykiskt. Sedan kände jag att jag måste få hjälp med att strukturera upp min ekonomi, säger Eriksson.
– Efter att jag berättat för min familj, vilket var extremt tufft, pratade jag med klubben, som hjälpte mig att komma i kontakt med en bankman som kunde styra upp den ekonomiska biten och spärra allt det som måste spärras. Klubben har agerat mycket bra och mina lagkamrater visar respekt. Det är ingen som frågar om jag ska vara med och spela.