Bank: Jag tvivlar inte alls på era bevis, Danmark – men inbilla er inget gehör

Simon Bank

Ja, det var ju också ett sätt att ladda upp för en amerikansk thriller.

En kinesisk spiondeckare.

Dagens läxa för Domanski och Dennerby: Skippa naiviteten.

Xiaoli Song skickar in ett drömmål bakom Heidi Johansen, Danmark är sänkt, 50? 000 kineser jublar, danske förbundskapten Heiner-Möller stormar av planen och hans assistenter är bara en liten bit uppfostran från att börja slåss med Marika Domanski-Lyfors och Pia Sundhage.

VM har inte kommit mer än till första sidan, men det är inget fel på dramatiken.

Det var inte vackert i Wuhan i går.

Den danska bänkens attack mot Domanski-Lyfors osade obalans. Kenneth Heiner-Möller visste inte vad han skulle göra av sin frustration, så han riktade den åt fel håll. Skandalscener för att protestera mot en skandal? Dålig dansk metodik.

Nu måste DBU lägga fram sina bevis, och jag tvivlar inte på att de kan göra det.

Däremot tvivlar jag på att de kommer att få gehör, av två skäl.

Det första är att Fifa som organisation inte är särskilt bra på att städa i smutsiga hörn. Den som är tillräckligt skicklig på att fuska och finta kan få en plats i styrelsen (hej, Jack Warner!).

Det andra skälet är att jag för fyra år sedan själv stod på en träningsplan som var under all kritik och såg värdlandets premiärmotståndare träna. Planen låg i Washington, värdlandet hette USA, laget som tränade hette Sverige och dess förbundskapten hette Marika Domanski-Lyfors.

Gör rätt i att protestera

Då som nu sa det en del om damfotbollens status, det var liksom ingen som brydde sig om att gnälla över att planen såg ut som Gamle McDonalds Farm.

Danmark protesterar, och det gör de helt rätt i.

Jag vet inte vad som är rätt, jag vet inte vad Kina gjort och inte gjort eller var gränsen går – men jag vet att naivitet inte har någon plats i den moderna fotbollen.

Marika Domanski-Lyfors svär sig fri. Hon behöver inte ens svära, det finns ingen som skulle få för sig att anklaga henne för utstuderad osportslighet.

Men när Domanski tog jobbet och, till slut, fick en fråga om problematiken i att representera ett land som Kina så sa hon ”jag har inte tänkt så mycket på det”.

Naivitet i världsklass.

Hon kunde svarat att hon trodde på öppenhet för att påverka, hon kunde sagt att hon inte ville verka i en politisk diktatur. Marika Domanski-Lyfors svarade att hon ”inte tänkt på det”.

Nu får hon tänka på om hon jobbar för ett förbund som använder tvivelaktiga medel för att få fördelar.

Men man ska nog inte räkna inte med att spiondeckaren slutar med att någon skurk åker dit. De brukar inte göra det i fotbollsvärlden.

VM ligger på intensiven

Och apropå naivitet – Thomas Dennerby kan alltså skrota 4–3–3 till matchen mot USA.

Han borde göra det.

En bra insats mot USA är Sveriges sista chans att blåsa liv i ett VM som redan ligger och kippar efter andan på intensiven. Och den bästa vägen dit går via en enklare spelmodell.

Det krävs en del integritet av en tränare för att våga ändra i sina egna ritningar.

För sjutton år sedan var jag i Italien och såg en svensk förbundskapten som offrade en VM-chans för prestige. Olle Nordin höll Glenn Strömberg på bänken i två matcher och laget rasade ihop.

Det hedrar Dennerby om han väljer bort systemet som skulle vara ett segervapen. Mittfältsspelet var obefintligt mot Nigeria, och det kommer att bli ännu tuffare mot USA. Oavsett system måste Dennerby se till att Sverige inte blir numerärt underlägset på innermittfältet, det vore naivt att spela med två offensiva yttrar och lämna resten åt Nilla Fischer och Caroline Seger.

Och 2007 är det som det är med naiviteten i fotbollsvärlden.

Den kan vara väldigt sympatisk emellanåt.

Men ingen ska tro att den är modern.