BÄTTRE ÄN NÅGONSIN
Bank: Känslan är stark – bollmonstret Zlatan kan dominera i EM
Krig startas, länder invaderas och börser rasar för vaga känslors skull.
Så jag tar min chans.
Det känns – och inte ens särskilt vagt – som om Zlatan Ibrahimovic precis visat att han är bättre än någonsin.
Ni vet ju hur det är.
Stora mästerskap är stora, det hörs på namnet, och de innehåller alldeles för mycket tid och alldeles för få vetskaper. Så vi hänger oss åt den ädla konsten teckentydning.
I går var Zlatan Ibrahimovic tillbaka, och han gav något till alla som ville ha.
Semiotikerna slickade sig om munnen åt hans beskrivning av Inters psykologiska låsning i matchen mot Parma (”det kändes som om alla hade ett äpple i halsen”). Hermeneutikerna lät sig förföras av tvetydigheten i begreppet ”vattenpistol”. Estetikerna konstaterade att han var snygg som en fotomodell.
Samma effekt som ett barn
Jag satt mest och bara var glad.
Åt att Zlatan Ibrahimovic är tillbaka, åt att den störste artist vi har i det här landet (jag talar då inte bara om fotboll) har hittat en harmoni i sitt sätt att vara och tala som är omöjligt att missförstå.
Trygg, charmig, självklar, utan att göra våld på sig själv.
När jag var ung och oförstörd ville jag bli dramaturg, jag pluggade teater och lärde mig bland annat en sak om scenkonst: Skickar du upp ett barn eller ett djur på scenen så spelar det ingen roll vad som händer vid sidan om.
Alla kommer att titta på barnet eller djuret.
Zlatan Ibrahimovic är varken barn eller djur – men han har samma effekt när han kliver in i ett rum eller på en plan.
Man vet vart man ska titta.
Landslaget tränade på Råsunda i går, en sagolik sommarkväll, och Zlatan värmde upp för sig själv, med sjukgymnasten Johan Sandberg. När det blev tvåmålsspel med två tillslag var både han och Fredrik Ljungberg med – och kvalitén var stundtals extremt hög.
Fysiken syns – inte skador
Bra bolltempo, bra kontroll, dåliga avslut (det är det alltid när Sverige tränar) men med ett par undantag.
Henrik Larsson chippade in en lobb i krysset bakom Andreas Isaksson, och Zlatan nicksköt in ett Chippen-inlägg bakom Rami Shaaban. Det är svårt att förklara, men han kom stormande i full fart, vred kroppen och skallade in bollen så att vi som satt bakom kände tryckvågen i bröstkorgarna.
När Zlatan är som bäst ser man hans fysik, inte hans skador. Han är då som en kombination av en NBA-spelare och en tungviktsboxare, ett bollmonster med balettfötter.
Kan han vara som bäst i EM?
Jo, jag tror det.
Inte hela tiden, inte 90 minuter i varje match, men träningen igår var en förlängning av halvleken mot Parma i Serie A – och det var verkligen inte samme Zlatan Ibrahimovic som vi såg i vintras eller för ett år sedan.
Det var så mycket bättre.
Till VM 2002 kom han som en liten spoling, till EM 2004 kom han som omsusad supertalang, till VM senast kom han som ett levande spöke. De senaste åren har han gått runt med handen i ljumsktrakten med samma frenesi som en kissnödig treåring.
Rycket var tillbaka
Han har haft ont, han har hämmats, stundtals har han varit passiv och svag och stundtals (som i höstas) har han spelat världsfotboll ändå.
Mot Parma hade något hänt, det var inte bara enskildheter och tekniska nummer – framför allt var RYCKET tillbaka, explosiviteten som är teknikens egna stämband.
Och när vi satt på Råsundas skuggsida i går – IFK Eskilstunas ungdomslag la beslag på solplatserna med en stor, fin Sebastian Larsson-banderoll – kunde vi se samma sak på nära håll. Inte länge eller i något särskilt fysiskt spel, men ändå.
Zlatan sa själv att ljumskproblemen är helt borta. Om han spelar match kan knäsenan ”bli värre, men det är inte säkert”.
Oavsett vilket är han inte en man för tre gånger 90 minuter i ett gruppspel.
Men han är med.
Han är tillbaka.
Linderoth kan dopa mittfältet
Tobias Linderoth är i alla fall tillbaka i EM-truppen, och det är stort bara det.
– Varje dag har varit ett test, sa han i går.
Men det är sju månader sedan Tobias spelade fotboll med någon ordning och hur mycket han än vill vore det en löjlig chansning att skicka in honom som startspelare mot Grekland.
Linderoth åker med för att kunna dopa innermittfältet sista halvtimman när det behövs.
Var Fredrik Ljungberg står vet vi inte, men han bestämmer nog själv om han spelar eller inte.
Det var i alla fall så det kändes en vacker onsdag när Stockholm låg nöjt och solvarmt och vi kryssade oss fram mellan tusen poliser som såg till att allt flöt när Condoleezza Rice kommit för att diskutera Irakfrågan.
Och därmed slöt vi cirkeln om krig för vaga känslors skull.