Är fotbollens bäst gömda hemlighet

Nu kan svensken skicka ”Emiratens Maradona” till Europa

Patrik Brenning

helskärm

Han kallas ”Emiratens Maradona” och är förmodligen den bäste spelaren som fortfarande får anses oupptäckt av den breda fotbollspubliken.

Nu kan en svensk ändra på allt det.

Nu kan en svensk skjuta Omar Abdulrahman hela vägen till 25-åringens europeiska fotbollsdröm.

”Vem är nummer 15 egentligen?”. Det var många som upprepade de orden kring Old Trafford den 26 juli 2012.

Förenade Arabemiraten premiärspelade då i OS fotbollsturnering mot Uruguays stjärnspäckade landslag. På planen fanns namn som Luis Suarez och Edinson Cavani men det var en annan kille alla talade om efteråt.

Nummer 15 i Förenade Arabemiraten. Killen med håret.

Suarez: Fantastisk potential

Efter att ett pressat Uruguay lyckats vända och vinna matchen med 2-1 gick storstjärnan Suarez fram till Omar Abdulrahman och bad om hans tröja.

– Suarez sa att han tyckte att jag hade en fantastisk potential och att jag bara skulle fortsätta att jobba hårt. Det var väldigt roligt att få hans tröja och dessutom de orden med mig som extra motivation.

Efter en ny strålande uppvisning i 1-3-förlusten mot Storbritannien på Wembley i London tre dagar senare fortsatte lovorden att hagla kring den yvige mittfältaren.

– Deras nummer 15 är en otroligt bra spelare som spelar en väldigt vacker fotboll. Han kommer vara en kille att ha ögonen på, sa försvararen Micah Richard – då i Manchester City – efter mötet.

– Den gången var det Ryan Giggs som kom med sin tröja efter att jag redan hade lämnat omklädningsrummet. Han bara gav den till mig, jag minns inte ens vad han sa. Men Daniel Sturridge sa att jag var bra nog för att spela för en europeisk klubb, säger Omar Abdulrahman.

Så varför gör han inte det?

Nikes stora affischnamn

Om Uruguays och Storbritanniens fotbollsstjärnor bara varit lite mer pålästa hade de hört talas om Omar Abdulrahman redan innan OS-turneringen i London.

Mittfältaren debuterade i klubblaget Al-Ain 2008 redan som 17-åring och slog sig in i a-landslaget bara två år senare. I dag kan han 25 år gammal skryta med 127 landskamper, total nio olika klubblagstitlar och utmärkelsen som hela Asiens bäste fotbollsspelare. Han har också rankats som den 25:e mest inflytelserike araben under 40 år, är Nikes stora affischnamn i Asien och har prytt omslaget på tv-spelet Pro Evolution Soccer tillsammans med brassen Neymar.

Men trots det är han fortfarande nästan lika okänd för den breda fotbollspubliken utanför Asien som innan OS i London 2012. För dominerar du den asiatiska fotbollen ger det ändå inte i närheten av de rubriker världen över som de största stjärnorna inom den europeiska fotbollen får.

Det är inte så att Omar Abdulrahman inte haft intressenter i Europa. Efter OS-turneringen genomförde mittfältaren ett två veckor långt provspel hos Manchester City och imponerade så mycket att klubben erbjöd ett fyrraårskontrakt. Det har senare beskrivits hur problem med arbetstillstånd stoppade övergången men sanningen uppges istället vara att Abdulrahman själv tackade nej.

– Jag är chockad över att han nobbade oss, sa till exempel Citymittfältaren Yaya Touré senare om den då 21-årige Abdulrahmans beslut.

”Är en nationell skatt”

Ett år senare var det Arsenal som presenterade en formellt inbjudan till Al-Ain för att försöka få över Omar Abdulrahman på provspel i London. Den här gången var det den Abu Dhabi-baserade klubben som sa nej.

– Omar Abdulrahman är en nationell skatt, sa klubbens ordförande Sheikh Abdullah bin Mohammed om beslutet.

Sedan dess har Al-Ain även nobbat anbud från portugiska Benfica och intresseförfrågningar från bland annat spanska FC Barcelona. Abdulrahman vittnade också själv så sent om i maj i år om svårigheten att flytta till Europa när du spelar för en av gulfstatens rikaste och politiskt mest inflytelserika klubbar.

– Traditionellt sett så jagar de europeiska klubbarna i första hand spelare från Afrika och deras turneringar samt kanske från Australien, Japan och Sydkorea. Det beror på att det är mycket lättare att värva spelare från de förbunden. Det är mycket svårare här i mellanöstern, länderna håller hårt i sina spelare och vill inte låta dem gå. Förhoppningsvis kan det komma att förändras i framtiden eftersom unga spelare måste kunna komma till Europa för att öppna nya dörrar och få erfarenhet av spel på en högre nivå. Det kommer även hjälpa landslagen här att växa och nå sina mål.

För även om Omar Abdulrahman kanske är den mest lovande så är han inte den förste fotbollstalangen att försöka ta sig från gulfstaterna till Europa.

Började gråta under provspelet

2003 utsågs Förenade Arabemiratens Ismail Matar till hela turneringens bäste spelare vid U20-VM. Detta i ett mästerskap som även innehöll spelare som Andres Iniesta, Dani Alves och Javier Mascherano.

Insatsen väckte intresse från en rad europeiska klubbar men klubblaget Al-Wahda i Abu Dhabi vägrade sälja. 14 år senare är Al-Wahda fortfarande den enda klubb i dag 34-årige Matars tillhört.

– Mentaliteten i Förenade Arabemiraten då var att de ville få ut så mycket som möjligt ur sina spelare. Det var helt omöjligt att lämna, har anfallaren berättat.

2006 var det landsmannen Faisal Khalil som faktiskt lyckades ta sig ut ur Förenade Arabemiraten när han lämnade Al-Alhi för franska Châteauroux. Men när 23-åringen skrivit på sitt kontrakt vägrade hans eget nationsförbund att skicka in de sista övergångshandlingarna.

Khalil protesterade men då klubblaget Al-Alhis ägare var Dubais kronprins tjänade det inte mycket till. Säsongen efter var anfallaren istället tillbaka och 2013 avslutade han karriären i samma klubb där den en gång hade börjat.

2007 var det saudiske anfallaren Yasser al-Qahtani tur att testa lyckan i Manchester City. Men efter provspel tackade al-Qahtani till sist ändå nej till ett avtal med den engelska klubben för att istället fortsätta karriären i Al-Hilal.

Många blev förvånade över anfallarens beslut men enligt förre City-målvakten John Burridge var det den gången spelaren, och inte klubben, som stoppade en affär.

– Al Qahtani flög in med ett jätte-entourage och kom till Citys träningsanläggning likt en prins. När träningen kom igång stod hela hans resesällskap längs sidlinjen och hejade fram honom som en fotbollsklack. Men när han fick bollen skickade Richard Dunne på honom en gammal klassisk “välkommen hit-tackling” och han stupade till marken som en påse chips. Där blev han liggande, rullandes i smärtor innan han skrikandes bars av planen. Då började han gråta.

Kanske blev kulturkrocken för stor för Yasser al-Qahtani och det är en av många förklaringar som getts till att Sydvästasien fortfarande är en region med förvånansvärt få fotbollsspelare i de stora europeiska ligorna. En annan förklaringen många brukar peka på är det förmånliga liv fotbollsspelarna lever i de rika oljeländerna.

Tjänar 84 miljoner om året

När Omar Abdulrahmans klubb Al-Ain spelar sina matcher är det inför i snitt blott 5000 åskådare. Trots det är belöningen för de mest framstående spelarna riklig.

Marcus Berg påstås få en årslön på 30 miljoner kronor när han nu flyttar till klubben men det är ingenting mot vad affischnamnet Abdulrahman drar in. När den i dag 25-årige stjärnan kritade på sitt fyraårskontrakt 2015 skrevs årslönen till 34 miljoner kronor om året. Spekulationer gör dock gällande att avtalet, med bonusar och andra tillägg, totalt ger mittfältaren 84 miljoner kronor om året. Skattefritt.

Det är summor ingen europeisk klubb skulle vara beredda att ge en spelare som fortfarande anses oprövad på den allra högsta nivån.

Men det är inte bara så att Abdulrahman är rikligt belönad av Al-Ain och Förenade Arabemiratens fotbollsförbund. Faktum är att han också står i skuld till dem.

Omar Abdulrahman växte upp tillsammans med tre bröder i saudiska Riyadh men då familjen var en del av Hadhramifolket blev de aldrig medborgare i Saudiarabien. De kunde därför aldrig heller dra nytta av alla de fördelar som medborgarna runt dem hade.

Efter att en talangscout sedan av en slump upptäckt Abdulrahman när den unge pojken spelade på gatan intill Prince Faisal bin Fahd Stadium i Riyadh så skickades nioåringen på provspel hos saudiska Al-Hilal. Men när klubben ville skriva kontrakt med pojken krävde pappa Abdulrahman Ahmed att hela familjen skulle få saudiskt medborgarskap. Ett krav Al-Hilal inte gick med på.

På avvägar fick representanter för Al-Ain i Förenade Arabemiraten höra talas om såväl Omars talang som familjens situation och 15 år gammal flyttade Omar med hela sin familj till Förenade Arabemiraten där drömmen om medborgarskap för såväl pappan som hans tre bröder slog in.

Ett medborgarskap i Förenade Arabemiraten kommer också med en rad avgörande privilegier – såväl ekonomiskt som straffrättsligt – och är hett eftertraktat. Faktum är att bara en tiondel av landets invånare faktiskt är medborgare.

Men med Abu Dhabis kronprins Mohammed bin Zayed Al Nahyan som president för Al-Ain var det en liten uppoffring för landet att göra i utbyte mot Omars talang. Det har samtidigt satt spelaren i en speciell tacksamhetsskuld inte bara mot klubben utan även mot såväl landet som dess kungafamilj.

– Jag tar också ansvaret som förebild för landets unga på största allvar. Jag är väldigt nöjd över att vara här och det är tack vare Gud och mitt eget hårda arbete. När jag var yngre såg jag upp till de europeiska stjärnorna för att inspireras och utvecklas. Nu hoppas jag att de unga spelarna här kan se upp till mig och veta att ingenting kommer gratis.

Xavi: Omar kan bli en pionjär

Med tiden utvecklades Abdulrahman inte bara till landets utan hela Asiens bäste fotbollsspelare. I takt med framgångarna har också allt fler röster höjts även i Asien för att Förenade Arabemiraten snart måste släppa sin guldklimp.

– Det är viktigt för honom och för alla de arabiska spelarna liksom för landet att han får spela utomlands. För att bli en konkurrenskraftig fotbollsnation i framtiden är det viktigt för dem. Omar kan bli en pionjär och bana väg för fler att följa hans exempel, säger tidigare Barcelona-spelaren Xavi som numera spelar för qatariska Al-Sadd.

Så vad är det då som stoppar Omar Abdulrahman? Intresset från Europa finns redan och 25-åringen säger själv att drömmen fortfarande är att testa sina färdigheter mot de allra bästa inom den internationella fotbollen. Detta med och mot lag som Arsenal, Barcelona och Real Madrid.

– Självklart tror jag att jag kan spela för de här klubbarna och med de spelarna. Du måste tro på dig själv och jag vet vad jag kan göra, speciellt eftersom jag skulle spela med så fantastiska lagkamrater. Jag är redo och om Gud bara vill så kommer jag få chansen i Europa en vacker dag.

Enligt Abdulrahman är skälet till att det ännu inte har blivit av enkel. Al-Ain har helt enkelt sagt nej. Med tanke på medborgarskapen till hela mittfältarens familj och den speciella situation 25-åringen därmed sitter i, med Abu Dhabis kronprins dessutom som klubbpresident, är det lätt att förstå om Abdulrahman inte riktigt kan sätta hårt mot hårt och kräva att få lämna sin klubb.

Men kanske finns det en sista möjlighet ut. En chans som gör att 25-åringen inte tvingas följa i Ismail Matars och Faisal Khalils fotspår med drömmar om Europa som hållits tillbaka av Förenade Arabemiratens politiska kedjor.

”Ett mål kvar att infria”

När Omar Abdulrahman i december förra året fick frågan om vad som skulle krävas för att han skulle få flytta till Europa svarade han att han först har ”ett speciellt mål kvar att infria” med Al-Ain. Slutsatsen drogs snabbt att det målet handlar om att vinna asiatiska Champions League.

Finalen mot Jeonbuk Hyundai Motors i november slutade i tårar för Abdulrahman sedan den sydkoreanska motståndaren tagit hem titeln med uddamålet 3-2 över två matcher. Den 21 augusti fortsätter jakten på revansch när Al-Ain spelar den första kvartsfinalen av årets upplaga.

– Vi har sagt att vi ska vinna turneringen varje år men har aldrig lyckats så den här gången går vi in med en annan inställning. Det handlar mer om att ta en match i taget. Slutmålet är fortfarande detsamma men vi måste vara ödmjuka, säger 25-åringen.

För motståndet i kvartsfinalen står det saudiska Al-Hilal som hade chansen att värva Omar Abdulrahman men lät den passera. För att öka sitt lags chanser att äntligen ta hem trofén emiratet suktar efter har Abu Dhabis kronprins nu också gett sitt lag en extra present inför turneringens avgörande. En svensk skarpskytt.

Det är därför Marcus Berg hämtats in från grekiska Panathinaikos. För att med kreatören Omar Abdulrahman bakom sig avsluta 14 års väntan och äntligen spela hem Al-Ains andra CL-titel till Abu Dhabi och Förenade Arabemiraten.

Lyckas de kommer de bli rikligt belönade. Vissa med ära, andra med pengar och en 25-årig fotbollstalang kanske till sist också med sin hett eftertraktade drömflytt.

Omar Abdulrahman är redan Emiratens Maradona – nu kanske han till sist också blir dess europeiska fotbollspionjär.

► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (iPhone)
► Snabbaste vägen till största och bästa nyheterna – ladda hem Sportbladet app (Android)