DET ÄR KLART

Simon Bank

Bank: Begär semester, boka biljetter, packa träskor och tysk reseparlör – vi är i EM

Efter en böljande, stor fotbollsmatch som slutade men inte borde slutat 0–0 behöver vi inte hymla.

Hej EM, här kommer Sverige.

Inte för att matematiken säger det.

Utan för att det här laget är alldeles för bra för att missa.

Just före semestern och strax efter 15-20 öl spelade Danmark och Sverige en galen match i Köpenhamn. I går fanns galenskapen på annat håll.

I Riga, där det märkligt underpresterande Lettland vaknade till liv – i Reykjavik, där en kille som var ytterst nära att platsa i Malmö FF var minuter från att sänka Spanien.

Vi som tog tunnelbanan till Råsunda fick oss en mörkblöt höst – och en fotbollsmatch som var så fenomenalt logisk att den hörde hemma i ett laboratorium.

– Det finns inga perfekta matcher, sa Lars Lagerbäck.

Nä, kanske inte, men den här var bra nära.

Utgångspositioner, drag, motdrag – allt följde ett exakt mönster av förutsägbarhet. Som ett dataspel. Två bra fotbollslag följde sin taktik i 90 minuter, de testade sina styrkor och svagheter och till slut stod både Morten Olsen och Lars Lagerbäck där och sa att ja, det var en fantastisk match och jo, Sverige borde nog vunnit egentligen.

Sverige borde vunnit

Danmark gjorde en mycket bra match.

Men Sverige borde vunnit den.

Så ser styrkeförhållandena ut 2007, och det var därför matchen såg ut som den gjorde.

Danmark spelade kompakt försvarsspel, ganska lågt, med något som liknade 4-2-4. De ville tvinga Sverige att spela upp långt, och Sverige – med backar som inte vet så mycket mer om bollbehandling än att man inte får använda händerna (om man inte möter Kroatien borta) – gick med på det utan att blinka.

Olsens strategi lyckades, men ingen strategi i världen kunde dölja att Christian Wilhelmssons fötter är snabbare än Thomas Helvegs fötter, eller att Zlatan Ibrahimovics fötter är snabbare än Thomas Helvegs bil.

Så Sverige fick sina chanser.

Zlatan sköt på volley, Wilhelmsson pressade från 20 meter, Johan Elmander tvingade Thomas Sörensen till en världsklassräddning... och då hade det inte ens gått en halvtimme.

Det var en match när till och med de allra mest briljanta val (nio gånger av tio från den fullkomligt fenomenale Ibrahimovics sida) såg ut som att de växt ut från systemet.

Danmarks system lyckades också.

Den vända mittfältstriangeln, med Daniel Jensen och Leon Andreasen längre ner, gav Anders Svensson kvällens mest otacksamma uppgift och han löste den bättre än vad som möjligen syntes genom en tv-ruta. Medan Tobias Linderoth var upptagen med att hjälpa backlinjen fick Svensson jaga som en åsna mellan två hötappar.

(Jag menar då inte att Anders var en åsna. Eller att Andreasen och Jensen är hötappar. På det hela taget var det en fruktansvärt dålig liknelse, men ni får väl anstränga er lite).

– Anders fick offra sin offensiv för laget, sa Linderoth, och det var mer träffsäkert.

Det blev aldrig farligt

Danmark hittade fram på sina kanter, där Sverige lät dem komma fram. Sista kvarten blev försvarszonen lite väl liten, och jag satt faktiskt och saknade en gammal löpfetischist som Mattias Jonson – men särskilt farligt blev det aldrig.

Edman bjöd Rommedahl utsidan på ena kanten, den beundransvärde Niclas Alexandersson – som inte varit i fel position sedan en olyckligt blöt kväll på Club Herman i Falkenberg 1988 – gav Mikael Nilsson allt understöd i världen på den andra.

Danmark hade kunnat göra ett, kanske två mål, men Andreas Isaksson såg ut som om han aldrig varit skadad. Sverige kunde gjort tre eller fyra. Det blev 0–0.

Regnet strilade ner, ingen (utom Rade Prica) sprang in på planen i onödan, alla fick applåder och när höstkylan slog oss som en klubba i nacken var vårt landslag redan halvvägs till nästa sommar.

Sverige kommer att spela EM 2008.

Begär semester, boka biljetter, packa träskor och en tysk reseparlör. De kommer inte att missa det här.

Spanien darrade i går, Nordirland har tappat både Lawrie Sanchez och sin medvind, och här hemma såg vi ett tryggt kollektiv med två världsspelare längst fram.

Hade fått spöstraff för fem år sedan

Kollektivet var till och med så tryggt att Johan Elmander och Zlatan Ibrahimovic kunde vila i sitt försvarsspel på ett sätt som svenska anfallare hade fått spöstraff för för fem år sedan.

När natten kom började jag plocka med räknesticka, tabell och en grundkurs i sannolikhetslära.

Sedan slängde jag bort alltihop.

En total kollaps är det enda som kan stoppa det här laget, och om de inte kollapsade i går så undrar jag hur det ska gå till.

Ett lag med Zlatan Ibrahimovic behöver inte räkna på sannolikhet. Ett lag som har den grundtrygghet som Sverige visade på Råsunda i går behöver inga hjälpande händer.

Den 7 juni nästa sommar börjar EM nere i Alperna.

Det ska bli väldigt roligt att följa Sverige dit.