Bank: Fördel för PSG i oljemötet
Ingen historisk rivalitet, inga gamla kompisar på andra sidan. Det finns olja nog för den här elden ändå.
Paris Saint-Germain–Manchester City, Qatar–Arabemiraten, Miljarder–Miljarder.
Om Zlatan Ibrahimovic vill nå den storörade pokalen måste han välta en klubb som är väldigt lik sin egen.
El Cashico? Clash of the Cash? Eller bara en väldigt, väldigt intressant fotbollsmatch?
Gianluca Zambrotta började lunchrasten med att nämna Zlatan Ibrahimovic ett halvt andetag efter Leo Messi och Zizou. Han fortsatte med att veckla ut en papperslapp och skicka ut den moderna europeiska fotbollens extremaste toppexponenter på duell.
När Michel Platini (ironin i det) gav sig ut på ekonomiskt korståg och sjösatte Uefas Financial Fair Play-plan (ironin i det) grymtades och gnälldes det mer i Manchester och Paris än någon annanstans.
Av förståeliga skäl.
Genom att begränsa möjligheterna till fria investeringar begränsade Uefa också möjligheterna för de nyrika att konkurrera med de etablerade elefanterna.
Det blev inte lika enkelt.
Men det blev alltså inte omöjligt.
Kommer betyda mycket
2016 brakar Manchester City in i PSG i en kvartsfinal i Champions League, och det är en tvekamp som handlar om vilka som valt bäst väg när alla vägar är möjliga.
Innan en enda passning slagits är det svaret Paris Saint-Germain.
De har ingen sportchef, men de har en sportslig vision, de har strävsamt och smart byggt både idéer, lag och spel. Manchester City har haft svårt att hitta både ideologi och en tränare som kan bära den. Det har varit en Mancini här, en Pellegrini där, en Guardiola härnäst.
Men vad betyder det i två isolerade matcher, våren 2016?
Om jag ska gissa: Ganska mycket.
PSG har ägnat den senaste säsongen åt att cementera sin vinnarvana och sitt grundspel. De har ett spelskickligare mittfält, ett – även med Ådi-epigonen David Luiz – stabilare mittbackspar, och en mer synkroniserad anfalls-trio.
Och de har, för all del, en Englands-erövrande Zlatan Ibrahimovic längst fram.
Shejk Mansour åkte till Spanien i sin Lambourghini och kom hem med managern Manuel Pellegrini, och innan han skickat hem honom igen kan den gråe gentlemannen göra en Jupp Heynckes och säga adjö med en trippel för att sedan lämna över till Sergeant Pep.
City mer förberedda
Utan Vincent Kompany tappar City halva ryggraden, men vem i hela världen räknar bort ett lag med fantasin hos Kun Agüero, Kevin De Bruyne och David Silva? Vem satsar sina sista pengar mot ett lag med Joe Hart i mål?
City kommer dessutom att ägna veckorna fram till oljemötet med att spela måstematcher i parti och minut (först av allt stadsderbyt på söndag), medan PSG försöker hålla sig vaket genom träningsmatcher mot franska småttingar.
Det behöver verkligen inte vara en nackdel för City.
De lär vinna Champions League förr eller senare, de kommer att få fler chanser framöver.
Zlatan Ibrahimovic, däremot, har inte så många möjligheter kvar.
Det här kan vara hans sista stora tillfälle, hans brinnande sista öppning. Lottningen gjorde den inte större, men det var kanske inte det viktigaste.
Den blev ju verkligen inte mindre heller.
Tror inte Barça ville ha Atleti
Resten då?
Tja, Zinedine Zidane fick en Folkvagns-bred autobahn till semifinalerna, medan bara Jonas står mellan Pep Guardiola och de sista fyra.
I särklass mest intressant blir i stället mötet mellan världens bästa anfall och världens bästa försvar. Inför lottningen sa Barcelona-tränaren Luis Enrique att det enda lag han inte ville möta var Barcelona.
Roligt sagt, men jag tror faktiskt att Atlético de Madrid var tvåa på den där listan.
Världens bästa anfallsspel ska braka in i världens bästa försvarsspel i två titankamper, Atleti avslutar med hemmamatch, och Diego Simeone vet bättre än någon annan hur man stoppar ett anfall som inte går att stoppa. När jag skulle välja min slutsegrare i den här turneringen i höstas letade jag desperat efter rimliga alternativ till Barças fotbollscirkus, och det enda jag kunde fastna för var Atleti.
Det finns ju i alla fall ett vettigt argument för att de skulle kunna skjuta ner ett Barcelona som svävar högt över alla andra:
De vet hur det kan gå till. De har gjort det förut.
BANK TIPPAR CL-KVARTSFINALERNA
Wolfsburg–Real Madrid
10-90
Det Zidane-rattade Real Madrid är inte allt de kunde och borde vara, men går ändå in som enormt tung favorit mot De Bruyne-berövade vargar från Volkswagen-fabriken. Sympatiplus för att tyskarna KAN bli första klubb någonsin om att ha vunnit titeln på både dam- och herrsidan.
FC Bayern–Benfica
80-20
Drömmatchen mot Juventus visade allt vi behöver veta om Peps FC Bayern. Precis så bra kan de vara – och precis så sårbart. Jorge Mendes-skolan Benfica har målmaskinen Jonas, och med ett vettigt förstamatchresultat har de i alla fall en liten, liten chans.
Barcelona–Atlético Madrid
70-30
Kvartarnas kvalitetskamp nummer ett. Luis Enriques MSN-cirkus mot El Cholos försvarsfort – det är två ideologier som brakar in i varandra, och Atleti behöver få igång sitt anfallsspel (och Griezmann) för att kunna göra det omöjliga möjligt en gång till.
PSG–Manchester City
55-45
Otur med hemmaplans-start för PSG, som ändå ser ut som ett mer färdigt projekt än ett Manchester City med Pellegrini på väg ut. Kompany-skadan väger blytungt, men det finns anfallsstyrka nog i City för att göra mötet närapå helt öppet.