Otroligt att Ibra fick 90 minuter
Inter firade hundra år.
Zlatan Ibrahimovic firade hundra procent.
Ursäkta, men… Någon som tyckte att det kändes helt hundra?
Jag tycker mycket om att titta på Massimo Moratti nu för tiden.
Han såg ju så olycklig ut alldeles nyss, när allt gick emot Inter och hela hans fotbollsomvärld var korrumperad och hemsk. Nu ler han, nu skrattar han, nu sitter han på Giuseppe Meazza och kan knappt hålla igen.
Under festligheterna i helgen har han till och med råkat reta upp storebror Milan genom att säga ”Inter” och ”Milanos största klubb” i samma mening.
Ett missförstånd, fick han förklara efteråt.
Och det finns andra missförstånd kring detta 2000-talets Grande Inter.
Som att de skulle vara särskilt självsäkra, till exempel.
Jag tror inte att de är det längre.
Mister Mancini utvecklade i fredags en intressant tanke om varför engelska klubbar lyckas bättre än de italienska i Europaspelet.
Det har, sa han, med nervositeten att göra. I England kan klubbar ta en förlust och låta tränaren sitta kvar. I Italien är pressen enorm, världen går under och tränaren halshuggs om Inter eller Milan åker ur Champions League.
Det lät lite som en försäkring inför matchen mot Liverpool på tisdag. Det lät som om Mancini umgåtts en hel del med tanken på ytterligare ett misslyckande i Europa.
Gjorde sitt jobb – inte mer
Men i går var det Serie A. Hundraårsmatch, med vackra koreografier och stor fest. Denna fantastiska fotbollsklubb, med sin rika historia och sitt framgångsepicentrum runt Herreras och Angelo Morattis Grande
Inter på 60-talet, firar helgen lång. Och något annat än tre poäng mot Reggina var förstås inte aktuellt.
Läktarna var belamrade av honoratiores, och Mancini skickade in Zlatan Ibrahimovic från start.
Hur det såg ut?
Det är väldigt svårt att svara på.
Om vi ska bedöma det som en vanlig match så var ”Ibra” riktigt blek. Han hade en frispark i ribban, totalt två skott. Passningsprocenten var mycket lägre än normalt. Större delen av tiden spelade Zlatan felvänd, utan att till exempel lyckas hitta det där magiska samspelet med Maicon som han brukar ha.
Om vi i stället tar matchen för vad den var – ett beställningsjobb som handlade om att ta tre poäng och få lite speltid – så var det en bra dag på jobbet för Zlatan Ibrahimovic.
Inter vann. De var inte bra, men de vann.
Åtta straffar – åtta mål
Reggina är ett av Serie A:s bästa lindansarlag, men i år har linan blivit vass som ett rakblad. Lillo Foti sparkade Renzo Ulivieri förra helgen och flyttade upp Nevio Orlandi från ungdomsavdelningen.
Orlandi har gjort en bra första vecka, det märktes i går. Han hade flyttat ner en försvarare extra i backlinjen, organiserat defensiven i ett
4-4-1-1, försökt bygga ett tryggare Reggina bakom Brienza och Amoruso.
De hade mycket väl kunnat göra ett eller två mål före paus.
I stället låg de under med 2–0, och hade redan förlorat matchen.
För Inter räckte det med att ha världsmålvakten Julio Cesar i mål, och att veta hur man ordnar straffar.
Cambiasso föll över Valdez och Tognozzi, på gränsen till straffområdet, och domare Brighi blåste.
Zlatan Ibrahimovic, med nya röda skor på fötterna och en nyfödd son hemma i Sverige, satte den bergsäkert. Hans åttonde av åtta den här säsongen.
Inter vann igen, för första gången på tre veckor. Lite stolpigt, lite en-taktigt. Stankovic är fortfarande inte samma Stankovic som 2007, Crespo är ledsen, Jimenez kom bort i Regginas täta defensiv.
Och Zlatan Ibrahimovic?
Tja, att Ibra spelade förstår jag.
Men att han fick spela 90 minuter kan jag omöjligt förstå.
Säsongens viktigaste match
På tisdag spelar Inter säsongens viktigaste match, mot ett Liverpool som har både Torres och Gerrard i fenomenal form.
Inter måste göra två mål, Ibrahimovic är nyckeln för Mancini.
I går gjorde han sin första match på två veckor, med ett knä som trasslar. Man kan tycka att Inter borde vårdat honom en smula.
När den blåsvarta delen av Milano började korka upp sin Prosecco för att fira hundraårsjubileum funderade jag över Mancinis coachning.
Så här: Efter 72 minuter av Liverpool–Newcastle plockade Rafa Benitez av Torres för att spara honom. Efter 72 minuter av Inter–Reggina plockade Roberto Mancini av… Vieira. Ett oerhört märkligt nyttjande av truppen.
Bara någon minut senare brakade Valdes in i en otäck tackling mot Ibrahimovic, och jag hann fundera över vad tidningarna i Milano skulle skriva om…
Fast Zlatan klarade sig.
Inter och Mancini klarade sig.
I natt var det fest i Milano, den fortsätter med en veteranmatch fylld av legendarer på San Siro i eftermiddag.
På tisdag kommer Liverpool. Då kan festen ta slut för den här gången.