Bolin: Inget kan stoppa Helsingborgs IF från allsvenskan
Sent omsider har den rödblå maskinen tuggat i gång.
Och nu är frågan: kan något som kan betraktas som realistiskt stoppa Helsingborgs IF från att gå på blixtretur till allsvenskan?
Mitt svar: nej.
Minns ett försäsongssamtal jag hade med en tränare i serien.
Han sa ungefär så här:
– Herregud, det här kommer Helsingborg att lattja hem. Kolla deras spelartrupp, den är överlägsen alla andras, de har ju landslagsspelare från fem olika länder.
Där och då var det bara att hålla med. Det var svårt att tänka sig något annat än att seriespelet skulle bli till en ren Eriksgata för HIF.
Men… fotboll är fotboll, superettan en förrädisk serie med blindskär lite varstans och processen måste – även om supportrar ibland har svårt att inse det – få ta sin tid.
Mycket riktigt:
Serieupptakten bjöd på en del knackiga prestationer, som en följd av det oväntade poängtapp och när sen Mr HIF himself, Andreas Granqvist, meddelade att spelarkarriären var över fanns det plötsligt inte lika mycket som motiverade den där glasklara favoritstämpeln.
Gör flest mål av alla
Som tur var, eller hur man nu ska uttrycka det, slog spelare och ledare i HIF ifrån sig känslan jag hade, att nu kan det gå käpprätt åt…
I stället bet de i, gnuggade på, intalade sig själva och varandra att det här inte alls är ett sprinter- utan ett maratonlopp, och när vi nu närmar oss upploppsrakan kan Helsingborg visa på rätt starka papper.
Flest gjorda mål av samtliga lag, 32.
Tillsammans med serieledande Värnamo minst antal insläppta mål, 15.
Sju raka matcher utan torsk.
Senast tillbakastuds mot J-Södra (3-0) efter två raka matcher med snöpliga poängtapp.
Därtill:
Skytteligaledaren, tillsammans med Norrbys Dijan Vukojevic, i Anthony van den Hurk, elva baljor.
Och seriens särklassige assistkung i yttern Wilhelm Loeper, nio målgivande passningar.
Något få lag kan matcha
Dessa faktauppgifter summerar ganska bra det som är Helsingborgs styrka innevarande säsong: en stark defensiv struktur som få, om ens något lag i serien kan matcha, kryddat med ett par-tre offensiva ess med kapacitet att göra skillnad mot vilket motstånd det än må vara.
Jag tycker också att HIF har en tilltalande åldersmix i sin trupp. Några yngre spelare, vi återkommer till dem, med försäljningspotential och några äldre pjäser som antingen valt att flytta hem för gott (Andreas Landgren och Rasmus Jönsson) eller som helt enkelt inte är tillräckligt bra för markant större uppgifter men likväl är toppspelare på denna nivå.
HIF är i första hand ett starkt kollektiv. Det ser inte alltid så snyggt och prydligt ut när laget spelar, men tyngden, den fysiska och mentala hårdheten imponerar. Sen finns det såklart enskilda spelare som gör att det titt som tätt tippar över i egen fördel i matcherna.
Loeper, 23, och van den Hurk, 28, har vi redan snuddat vid. Det är två av seriens absolut bästa offensiva spelare. Djurgårdsfostrade Loeper med en fart, arbetskapacitet och inläggsfot, den högra, som stinker allsvensk klass. Nederländaren van den Hurk – som just Djurgården var och nosade på i sommarfönstret – med en cocktail av smartness, råbarkad hårdhet och isande kyla som gör honom till en anfallare med potential att spela på betydligt högre nivå.
Det finns fler utropstecken.
Frankrikefödde kongolesen Ravy Tsouka, 26. handlades inför fjolårssäsongen in som ett högerbacksalternativ men har under säsongen varit outstanding som innerback. Snabb, duellstark och klart skaplig med bollen.
Färöiske landslagsmannan Brandur Hendriksson, 25, som successivt växlat upp och som numera dominerar matcher hyfsat frekvent från sin innermittfältsposition. Ett tips i sammanhanget: kolla in hans kasse i senaste matchen mot J-Södra. Den skojar man inte bort.
Nye, men ärkerutinerade tränaren Jörgen Lennartsson har under säsongen också berett plats för yngre spelare/egna produkter i startelvan. Av dem är det framför allt Adam Kaied och Casper Widell som övertygat.
Kaied, född 2002, har på bara ett par månader utvecklats från en fjunvalpig junior till en spelare av yppersta superettan-klass. Snabb, löpvillig, tekniskt skicklig och skönt irrationell. När det gäller Widell, född 2003, ska man inte ta i så att man spricker, men här kan HIF mycket väl ha sin nye Andreas Granqvist. Senast mot J-Södra satte den unge mittbacken inte en fot fel.
Apropå Andreas Granqvist, så är han numera, som de flesta vet, sportchef i HIF. I en tv-intervju för ett litet tag sedan deklarerade han frankt att Helsingborgs IF:s målsättning är att vara ett lag för övre tabellhalvan i allsvenskan inom fem år.
Återstår att se hur det blir med den saken, men ett står åtminstone för mig helt klart:
Det ska till en kollaps i hästväg för att HIF inte ska spela i högsta serien redan nästa år.
