Han knäcktes efter svåra knäskadan
Uppdaterad 2018-08-10 | Publicerad 2014-06-14
Knäckt efter ytterligare en svår knäskada.
Sebastian Eriksson, 25, tvivlar på om han någonsin kan spela på elitnivå igen.
– Jag har allvarliga skador i båda knäna nu, och jag vet inte om det kommer att hålla på en så hög nivå, säger han.
Den förre IFK Göteborgs-spelaren Sebastian Eriksson hade gjort en strålande vår i Serie A. Efter att ha varit nära att flytta hem till Blåvitt i vintras tog han i stället en i princip ordinarie plats i Cagliari och såg nu fram emot landskamperna mot Belgien och Danmark och nästa säsong i Italien.
Men i stället vek sig knät under en träning med IFK Göteborg i slutet av maj. Korsbandet i höger knä gick av, och en knäckt Eriksson har nu påbörjat ytterligare en lång rehabiliteringsperiod.
– Just nu ser jag inte så ljust på framtiden, och jag undrar varför just jag måste få de här skadorna. Egentligen orkar jag inte med detta en gång till, men jag har inget val, säger han till TTELA.
Tränar sju timmar om dagen
Han opererades i Rom i måndags, läkarna satte in ett nytt korsband och lagade den yttre menisken. Han har redan påbörjat sin rehabilitering.
– Nu tränar jag sex till sju timmar om dagen. De första dagarna handlar det bara om att lyckas spänna låret och lyfta benet igen. Det värker ganska mycket och jag har svårt att röra mig. Allting tar väldigt lång tid, det tar nästan tio minuter att gå 100 meter. Men jag hoppas att det snart ska bli bättre.
”Bryr mig faktiskt inte”
Det är den andra korsbandsskadan under karriären för mittfältaren, redan 2011 drog han av det främre korsbandet precis innan flytten till Cagliari. Sardinien-klubben står nu inför stora förändringar sedan ägaren Massimo Cellino sålt föreningen till Tommaso Giulini. Var Erikssons karriär tar vägen återstår att se.
– Just nu bryr jag mig faktiskt inte om jag kommer att spela något mer i Serie A. Jag har allvarliga skador i båda knäna nu, och jag vet inte om det kommer att hålla på en så hög nivå. Jag får försöka träna upp mig igen, så får jag se framåt senhösten hur det känns, och om jag klarar av att vara kvar på högsta nivå.