Frändén: Bästa läget att skicka hem tyskorna
PARIS. Framtiden tillhör inte svensk damfotboll, har det sagts. Men framtiden är här redan på lördag och Sverige ska visst spela kvartsfinal i VM.
De dåliga nyheterna är att det är mot Tyskland.
De goda är att det är mot Tyskland just nu.
Efter en förstahalvlek med avancerad icke-fotboll på Parc des Princes (”tråkigt för damfotbollen”) kom Sverige ut med ett rejält ansiktslyft i andra (”roligt för damfotbollen”) och vann i slutändan ganska övertygande mot det fantasifattiga Kanada (BRA FÖR SVENSK FOTBOLL!).
Peter Gerhardssons drag att bänka halva ordinarie startelvan mot USA senast visade sig vara genialiskt i det att svenskorna hade energi kvar i andra halvlek i den kvava Pariskvällen. Nu väntar fyra dagars vila och återhämtning innan världens jobbigaste fotbollslag ska försvara hedern mot Sverige.
Kanske aldrig gått snabbare
Vi pratar mycket om dåtid och framtid under VM, mästerskapet som varje dag ger oss en ny hisnande insyn i en global höghastighetsrörelse som kanske aldrig gått snabbare. Spanien hade pressat USA ordentligt tidigare på kvällen. Brasilien och Frankrike hade bjudit på nerver, överljudslöpningar och kombinationsspel dagen innan. Ska vi slå fast något om framtiden inom damfotbollen är det väl att den redan är här.
Men låt oss prata nutid i stället. Och låt oss prata om Tyskland.
Först och främst; Tyskland är Tyskland. De kommer att vara stora favoriter på lördag mot ett Sverige som de nästan alltid slår. Tyskorna bromsade in i den här turneringen och tråkade ut (ett på egen hand redan tråkigt) Kina i första matchen. De förlorade Dzsenifer Marozsán där, motor, playmaker och superstjärna i ett, och har fått klara sig utan henne sedan dess.
1–0 mot Spanien och 4–0 mot Sydafrika har inte varit några dåliga insatser från tyskornas sida, det har bara inte sprudlat om dem. 3–0 mot Nigeria, som fick två dygn på sig att byta spelort och förbereda sig på den svåraste åttondelsfinal man kan tänka sig, betyder nästan inget alls.
Enda titeln hon saknar
Och ändå, ni hör ju: Idel segrar, ofta med marginal, och till slut kom Alexandra Popp med i målprotokollet också.
Dzsenifer Marozsán sa redan efter åttondelen mot Nigeria att hon hade kunnat hoppa in vid behov. Hon har en bruten tå att läka, men hon har också ett VM att spela, det är den enda titel hon saknar, och mot Sverige får vi vänja oss vid tanken på att Lyon-stjärnan är tillbaka.
”Marozsán går inte att ersätta”, sa hennes klubbtränare Reynald Pedros i fransk tv i veckan. På lördag kommer hon att vända upp och köra över svenskorna om de ger henne utrymmet.
Vi har goda skäl att tro att Sverige kommer att sälja sig dyrt. Kanada var kanske inte det regelrätta eldprov de hade behövt för att testa om skutan håller tätt, framför allt saknade kanadensiskorna offensiv kvalité för att riktigt syna Sveriges välorganiserade försvar. Det kommer att gå snabbare och skjutas hårdare – och med betydligt bättre precision – när Sara Däbritz och Giulia Gwinn får släppa loss.
Omtalad reklamfilm
Det bästa det tyska landslaget släppt hittills är en omtalad reklamfilm inför VM där de kaxigt frågade tittaren om hen ens vet vad de heter. ”Vi behöver inga ballar – vi har hästsvans” slog Marozsán, Däbritz, och Melanie Leupolz fast. Hästsvans är nu tysk slang för den manliga anatomins stoltaste kroppsdel och filmen var en orgie (eller ja) i barnförbjudna ord. Det är med den attityden tyskorna kommit till VM, men den har inte riktigt gått att spåra i spelet än så länge.
Inte i Sveriges heller, minus Stina Blackstenius tjurrusning som gav 1–0 mot Kanada, och Peter Gerhardssons lag är inte i VM för att charma ihjäl motståndarna eller ens för att springa över dem. Men de har i alla fall en lång rad tjejer med uppsatt hår i startelvan och jag tänker mig att det kan bli en fin ordlek för den tyska kvalitetspublikationen Bild att rubriksätta tyskornas kvartsfinalförlust med. Auf Wiedersehen, med svansen mellan benen.
Det kommer kanske inte att gå, det vore sensationellt på alla sätt, men det kommer knappast ett bättre läge för Fischer, Seger och Asllani att skicka hem tyskorna från VM med huvudet före.