Bank: ÖSK saknar Die Hard-Andersson: "Det kostar att vinna i allsvenskan"
Bra fotboll utan poäng, usel fotboll utan nånting, och så lite poäng utan Patrick Walker.
Tufft år, ÖSK.
Vad som saknas?
En ”Die Hard 4”.
Blodet rann nerför pannan, överallt jublade folk och Örebros nummer fyra såg ut som John McClane i en slutscen av ”Die Hard”.
Han hade fått så mycket stryk, han hade spelat 18 i samma klubb, han hade blivit nedflyttad av en licensnämnd och hade fått chansen att – i sin 380:e match – spela upp ÖSK i allsvenskan igen, i en match mot laget som tagit deras plats när de åkt ur.
Thomas Andersson kämpade fram bollen till det avgörande målet, Örebro vann och var tillbaka, och när Die Hard-Andersson gick av planen, blodig och grann, fick han en mikrofon under hakan.
– Kan du verkligen sluta efter det här? undrade reportern.
Andersson log snett innan han svarade:
– Det här är en bra dag att gå hem på.
Eftertexter. Stråkar. Jubel i salongen.
Så gick ett år.
Örebros återkomst i allsvenskan blev tuffare än den borde.
I höst är det kallt, kris, en kamp för livet mot Brommapojkarna och Trelleborg. ÖSK är det enda lag som kickat sin tränare, de har inte slagit ett enda lag från övre halvan och de startar matcherna sämst av alla lag i allsvenskan. Klubben står där med sin nya arena, sitt konstgräs, sin mellanstora stad, sin bolagisering, som ett Elfsborg minus medvind.
Vad gick fel?
Saknad i Örebro
Samma dag som en göteborgsk supportersajt avslöjar planerna på hybriden FC Gothia ringer jag upp Thomas Andersson och frågar. Han jobbar halvtid med att reparera verktyg, halvtid med talangutveckling i ÖSK. Och han har sett laget sjunka i år.
– De spelade hygglig fotboll i våras, men har haft svårt att vinna. Och det kostar att vinna matcher i allsvenskan.
Thomas Andersson var alltid beredd att betala, och även om inte just han hade gjort någon skillnad (även om han var bra i fjol) så har den sortens spelare saknats i Örebro i år.
De har inte haft några pålitliga målskyttar, och de har inte haft någon riktig stabilitet. Flera gånger i våras spelade de verkligen som ett lag för övre halvan, metodiskt och positivt – men de hade inte spetsen nog att få med sig poängen de borde fått. När allt började rulla åt fel håll fanns ingen som kunde styra laget rätt igen.
Det är inte lätt att gå upp i allsvenskan. Antingen kämpar man sig upp, och är tvungen att skaffa ett eget spel i allsvensk miljö – det funkar aldrig. Eller så skaffar man sig ett eget spel (som AIK, ÖSK), går upp och hoppas att det håller även på nästa nivå.
– Under åren i ettan jobbade vi med ett få ett eget spel, det är tuffare motstånd nu men jag tror att man måste göra så, säger Thomas Andersson.
För AIK fungerade det. För Örebro fungerade det inte. Spelet höll, hårdheten höll inte.
Till slut bytte de tränare, och det gjorde de rätt i. Patrick Walker kom till en klubb i kaos och lämnade en klubb som var i ordning och i allsvenskan, men det var ingen som trodde eller lyssnade på honom längre.
Örebro fick Urban Hammar i stället. Grabbarna i TV4 hånade honom för hans keps, och jag hade kunnat betala mycket för att se dem ta den diskussionen med Élie Baup.
ÖSK kommer att hänga kvar, Hammar har fått en bra start och spelarmaterialet är alldeles för bra för att åka ur. Eller, rättare sagt, BP är för svagt.
En bra dag på jobbet
Örebro gick igenom ett organisatoriskt stålbad i division ett, a-laget går igenom samma stålbad nu ute på planen. Nu finns en publik (snittet har ökat med 67 procent i år, till strax under 9 000), en arena och en fungerande ungdomsverksamhet.
Thomas Andersson säger att han tror på framtiden, både i höst och framöver. Han var tidigt ute med att träna individuellt med specialister för att bli snabbare, han var tidig med att satsa på heltid – samtidigt som han var en enkel bonnpojk från Övik som ett tag avbröt karriären för att åka hem och ta hand om familjegården.
Efter 380 matcher, 18 år under sex olika tränare, blev det en säsong på läktaren för en lojal, hederlig, trubbig gammal mittback.
Och man undrar ju: Tycker han fortfarande att det var en bra dag att gå hem på?
– Ja… ja, det gör jag faktiskt.