Bank: Känns faktiskt riktigt bra, det här
Det gör mig mer optimistisk än på evigheter
Sönderskurna ryggar, sönderrivna kontrakt, så vilka signaler sänder den här truppen ut?
Tackar som frågar.
Det känns faktiskt riktigt bra, det här.
Eller, nu ska vi förstås ta det lite lugnt här.
När Erik Hamrén ställde sig på scen och rabblade upp sin trupp ramlade han inga dåliga gator fram, han passade sig för snedsteg och vilda chansningar.
Det här var ingen trupp som togs ut en sen kväll på en nattklubb i Hamburg – även om den påverkades väldigt mycket av det som hänt där – utan en EM-resa som inleddes med ett gäng som känner varandra, trivs ihop, som varit ute på resor förut.
Jag överraskades inte en enda gång. Möjligen hade jag kunnat tänka mig att Hamrén tappat U21-förtroendet för Patrik Carlgren efter en vår som visat mer av de svagheter han har än den potential han har, att han skulle peta in Det gyldne bur-keepern Karl-Johan Johnsson, danska ligans bäste 2015.
Men diskussioner om tredjemålvakter orsakar inga skilsmässor ens i Italien.
"Mer optimistisk nu än på evigheter"
Nej, det som slår mig är hur lite jag egentligen påverkas av att här inte finns några knallskott (en metafor), några satsningar som kan ge oss något oförutsett och spännande, några Sam Larsson eller Simon Tibbling.
För det handlar inte om det.
Svensk landslagsfotbolls väl och ve i EM avgörs inte av skillnaden mellan Sam Larssons tunnlar och Erkan Zengins allt trögare trippande. Och det som gör mig mer optimistisk nu än jag varit på evigheter är att Erik Hamrén kommit till precis samma slutsats.
Han har ju Danmark nu. Han har en referensmatch på ett usb-minne som han kan mata spelarna med tills de kräks, för att visa för dem att ”titta här, exakt det här är det som krävs, bara ett par grader bättre”.
Hamrén är ingen Malcolm X-retoriker, kommer aldrig att bli, men jag tyckte om honom på presskonferensen på Norra Latin, eftersom han sa rätt saker i rätt tonläge.
Han pratade till och med helt okej engelska när AP:s utsände frågade om vad som egentligen krävs för ett lyckat svenskt EM:
– Vi måste vara bra som en enhet, som lag. Vår ende världsklasspelare måste ta stort ansvar för laget, och laget måste ta stort ansvar för ende världsklasspelare.
Han kunde lika gärna sagt: ”Vi måste vara som mot Danmark”.
Det EM handlar om
Det var då som Zlatan Ibrahimovic såg läget precis som det var, insåg att om det skulle bli något kalas så fick han se till att slita hjärtat ur sig och samtidigt vara allt det där som han brukar vara. Det var där som laget spelade som ett lag med total självinsikt.
Det är det EM handlar om, inte om bekymmersfria offensivsatsningar i en premiär eller Zlatan-piruetter från 30 meter (eller, jo, det handlar det förstås alltid om, men det får inte bara handla om det).
Jag har alltså ingenting att förebrå Hamrén för den här gången, inte på allvar och inte när Oscar Wendt-situationen blivit vad den blivit.
Hamrén förklarade den brytningen genom att, smart, tala om vad Ludwig Augustinsson och Martin Olsson har – ”vad de ger in i gruppen” – snarare än vad Wendt saknar.
Det är märkligt att han inte fått chansen på vägen fram, men det är också ett faktum att han tackade nej när Hamrén bad honom om hjälp inför Danmarks-matchen.
Skulle han då tala om för sin trupp att han ville ha med Oscar Wendt på själva festen?
Det vore dubbelt så märkligt. Det vore att strunta i de där fenomenala bilderna av enighet och glädje som vi såg efter matchen i Parken.
Inget emot tanken
Det här laget kan segla till EM på de bilderna, den känslan. Då spelar det mindre roll om spelarna skurit upp ryggen och rivit sina kontrakt, eller ens att det egentligen bara är en handfull spelare (Ibrahimovic, Forsberg, Granqvist, Augustinsson, Nilsson Lindelöf, Källström, Wernbloom, kanske Berg) som haft riktigt bra säsonger i sina klubblag.
Tittar jag fram mot EM så tänker jag på ett lag som spelar för att ge Isaksson och Källström fina avsked, som har Forsbergs och Guidettis väsensskilda energier att surfa på, som har laglojaliteten hos Berg och briljansen hos Ibrahimovic, och som glädjande nog har Hiljemarks flexibla ben med på resan.
Det är lättare att älska det här laget när de tänker rätt än när de tänker stort.
Hamréns engelska, förresten, den föll egentligen bara igenom en gång.
”Go further” betyder inte ”gå vidare” utan ”gå längre”.
Men låt gå, jag har verkligen inget emot tanken på att gå längre.