Bank: Vi har varken drömbärare eller gegga nu
Kall kväll med heta uppdrag.
Kan Sverige ta ett stort steg mot EM? De har i alla fall gett sig chansen.
Kan Sverige börja göra mål igen? De har i alla fall gett sig chansen.
Det är kallt. Det är november. Det är dags att packa ihop landslagsåret 2018, lägga det i en liten säck och knuta dubbla knutar om den.
Alldeles oavsett hur det går i kväll så kommer vi att summera ett fantastiskt år. Oavsett siffrorna, det låga målsnittet och sviktande publiksiffror framåt höstkanten så kan vi tänka tillbaka på en sommar i Ryssland och bli lite varma i hjärtat. En förtrollad, soldränkt Mexiko-halvlek i Jekaterinburg, en nästan-bragd mot Tyskland, Emil Forsbergs Schweiz-fösare och en kvartsfinal mot ett återuppstått England – det är inga dåliga minnen.
Men det är historia.
När vi tar steget från en sommar i Ryssland till en vintermatch mot Ryssland så är det framtiden det handlar om, och om ni ber mig ringa in förutsättningarna så finns det ganska mycket vi inte vet.
Om Sverige vinner i kväll kommer de att få en biljett till andra chansen i det här nya kvalträdet. Möjligen en playoff-semifinal mot Bosnien-Hercegovina i mars 2020, möjligen en kvalfinalmatch mot Ukraina eller Danmark (och det har ju gått bra förut, sägs det).
Nations League, det är vad det är. Men framför allt är det något annat än alternativen: det här är ingen betydelselös träningsmatch med långkalsonger på.
”EM-sommar” är ett festligare ord än ”tv-soffa”
Det sägs att biljettförsäljningen tagit fart till slut, trots kylan och avsparkstiden och ett motstånd som i och för sig är bra och kul att titta på, men som inte sluter upp med några spelare man trycker på sina affischer.
Artjom Dzjuba, jätten som leder det där laget, trängde in sig i ett flygplan och är med igen (gamle Kalmar FF-Ari ersatte honom i förlustmatchen mot Tyskland senast), de har sin kantfart och sitt inkörda 4-2-3-1, men Sverige stängde ner dem på ett betryggande sätt i Kaliningrad och kan göra det igen i Solna.
”Betryggande”. Låter det som något man säljer drömmar med?
Jag vet inte det. Men jag vet att ”EM-sommar” är ett festligare ord än ”tv-soffa”.
Och det är det vi måste ha klart för oss när vi tittar på det här landslaget.
Vi måste veta varifrån de kommer, vart de är på väg, och hur de tänkt sig att göra den där resan. Under många, långa år hade vi Zlatan Ibrahimovic som gick först med facklan och bar både oss och laget in i framtiden, som den såg ut då. Ofta var det fantastiskt, ibland var det hemskt, det svängde hit och dit och tillbaka igen, haverier blandades med konstsparkar från 40 meter. Vi nuddade himlen med ena handen och sjönk ner i något oklart geggigt med ena foten.
Vi har varken drömbärare eller gegga nu.
Vi har Konya och Kaliningrad och ett VM som trotsade alla rimliga förväntningar.
Ta Turkiet-matchen som ett mönster, den var ett steg tillbaka till allt det som gjorde VM otroligt. Det var totalorganiserat, smart, betryggande. Och till slut kom en tillräckligt stor öppning för att Andreas Granqvist skulle kunna kliva in med en världsklasstraff.
Det är där vi är nu, det är så förutsättningarna ser ut, det är så vi måste göra.
Inte i detaljerna, förstås. Jag kan ifrågasätta att det här är en landslagstrupp som inte vågar ta in alla de löften som Ken Sema tar med sig in i sin Premier League-karriär, jag kan undra lite över varför Sam Larsson stannade på en halv chans i det här laget.
Men det handlar inte om de stora dragen, inte om sättet som Sverige spelar fotboll på.
Vi får se om de tar ett steg mot EM i kväll
När jag ser Janne Anderssons lag så ser jag linjer, jag förstår vad de vill göra och vilket sätt de försöker göra det på. Och det gör allt det andra så mycket enklare att acceptera. De vet att de inte har några offensiva världsspelare – ännu mindre så när Emil Forsberg saknas – och de inser att de måste kompensera det med en massa andra saker. Kompakt försvarsspel, aggressivitet, positionsspel, synkroniserad press, fysik, effektivitet – och de har satt ihop bitarna till ett system som ger spelarna ett stöd för att kunna visa upp allt det där.
Det har räckt för att stoppa Ryssland i Kaliningrad, det har räckt till att plocka med sig tre poäng hem från Konya, det har varit alldeles tillräckligt för att ta dem ända till en gruppfinal hemma på Friends Arena en kall kväll i november.
Så nej, den här matchen och det här spelet är kanske inget man välter kiosker eller fyller arenor med.
Men Sverige är med, Sverige har gett sig självt chansen, Sverige tävlar med lag som har fler stjärnor och mjukare fötter.
Vi får se om de tar ett steg mot EM i kväll, vi får veta om de till och med kan göra ett par mål den här gången.
Men vi vet redan att de har en riktning och en metod. Det är betryggande.