Bergström: Den överdrivna fascinationen har lett till krav

Det här är sommaren när en hel kår har förvandlats till tonåringar för att beskriva svensk fotbolls gunstling.

Så skönt att en person äntligen står upp och gör något vuxet.

Klokt beslut, Kosovare.

Håret var duschvått, i öronen satt ett par hörsnäckor. Efter den komfortabla premiärsegern skyndade sig Asllani inte igenom den mixade zonen, men hon vred heller aldrig huvudet mot oss journalister när hon lunkade mot bussen. Sedan en vecka tillbaka är hon svårnådd, till och med för tränaren i klubblaget. Kanske pratar hon redan i dag igen, men att hennes pratvägran ändå är intressant beror på två personer:

Den ena heter Kosovare Asllani och spelar fotboll. Hon fyllde nyss tjugo och är en av allsvenskans bättre anfallare. Bollbehandlingen är läcker, stegen små men snabba. Sjätteplatsen i skytteligan är välförtjänt.

Minst tongivande namnet

I landslaget ska Asllani skapa oreda på högerkanten medan backen Sara Thunebro har den rollen till vänster. Än så länge är hon en av startelvans minst tongivande namn, men defensiven börjar sätta sig. Lär hon sig att orka i nittio minuter gör hon säkert sitt första mål snart.

Den andra heter Kosovare Asllani och förekommer i tidningarna. Den här personen säger saker som ”antingen älskar eller hatar man mig” och ”dags att fler lär sig mitt namn”. Hon har en tydlig invandrarstil, är sådär härligt gatsmart och teknisk som satan. Hon poserar på trottoarer.

TV spelade in trailers med medie-Kosse, morgontidningarna tog in TT-texter och rikspressen gjorde egna intervjuer under träningslägret i Stockholm. Inom några veckor producerade Sportbladet två uppslag med Asllanisnack. Jag höll i det andra som gick ut på att ge intervjuvana Victoria Sandell Svensson och ohämmade Kosovare Asllani identiska frågor och visa upp hur komiskt olika de formulerar sig. Texten blev så dålig att den inte publicerades.

De tröttaste reportrarna faller för schabloner. Jag är så less på den onyanserade bilden av ungdomar från Balkan som gör fina översteg och charmiga övertramp. Såna som är ”osvenska”.

Förvandlas till fjortonåringar

Givetvis har fotbollsspelaren och mediepersonen Asllani mycket gemensamt. Hennes föräldrar är från Kosovo, hon dribblar bra och är ofta fyndig i intervjuerna. Det betyder inte att reportrarna ska förvandlas till fjortonåringar som inte ifrågasätter när intervjupersonen pratar om ursprung eller säger ”jag är kaxig”. Det betyder inte att vi ska söka stöddigheter på ett sätt som vi aldrig gör med Sara Larsson eller Hedvig Lindahl.

För problemet är att den totalöverdrivna fascinationen har lett till krav. Som att Kosovare ska skämmas för att hon bara är okej, två plus, i mästerskapsdebuten. Som att hon måste bevisa något för att hon jämförts med Zlatan. Som att hon ska ångra sig som har stått på de där trottoarerna och tagits ut i tio av tio startelvor i år (hon har bytts ut i samtliga matcher) utan att få in en enda boll.

Nej, något behövde hända, och jag är glad att du ordnade det själv, Kosovare. Efter alla gånger du har gjort tummen upp är det skönt att du använder långfingret.

Bra att du tänkte på dig själv och din fotboll, vi är många andra som borde grubbla över jobbet.