Fagerlund: Piteå är på väg mot något riktigt stort
LINKÖPING. Med bara stopptid kvar slog Cecilia Edlund in det ångestdrypande 2–1-målet för Piteå.
Den här matchen sade dels att det ska mycket till för att Linköping försvarar sitt SM-guld.
Den sade även att Piteå är på god väg att rycka åt sig det rakt framför ögonen på hela fotbollslandet.
”Stöd klubben – köp LFC:s vatten.”
Aldrig förr har väl en speakers försök att kränga föreningsstödjande produkter varit mer okej än inför fredagens damallsvenska möte. Linköping Arena inte bara glödde, den fullkomligt brann i den häpnadsväckande hettan och kanske var det fler som behövde trycka tillbaka en barnslig impuls som ville testa att lägga handen på konstgräsplanen för att känna exakt hur varm den egentligen var.
Här skulle serieledaren möta tabellfemman, Linköping mot Piteå, fast tvärtom. En kall oktobereftermiddag förra året säkrade LFC SM-guldet i ett blåsigt Kvarnsveden och nu stod man hemma i Linkan, redo att ta sig an vårens sensationsgäng från Norrbotten som låg hela åtta poäng före vid avspark.
Orken tröt i värmen
Till en början var det Piteå som tryckte upp, stod högt med laget och stressade Linköping som hade svårt att etablera något särskilt imponerande spel. Däremot skapade bortalaget inte speciellt många chanser framåt, något distansskott här och en fin djupledslöpning från Madelen Janogy där, och när aggressiviteten började ta ut sin rätt i värmen efter 25 minuter stod det fortfarande 0–0 på tavlan.
Att en tjatig - men nödvändig - domardebatt kunde vara på ingång märktes oroväckande tidigt. Redan tio minuter in fick Kosovare Asllani en tryckare i ryggen som först inte var något alls, därefter förvandlades till fördel boll, för att sedan återigen inte bli någonting överhuvudtaget. En stund senare skrek hela huvudläktaren när inkastet gick emot LFC och trots att Piteås Julia Karlenäs instämde med publikens bedömning ändrades inte beslutet. När Natasha Dowie tilldelades varning för snack kokade knappast arenan enbart av värme utan också av frustration, och det var nog bra för samtliga inblandade att ledningsmålet kom i samma veva.
Dowie tråcklade in 1–0
För visst var det Linköping som i ett läge utan större dominans gjorde 1–0 i den 39:e minuten. Asllani slog en frispark från vänster som Dowie tråcklade in bakom Cajsa Andersson, och de efterföljande glädjeropen innehöll säkerligen 99 procent ren lättnad. Kort därefter, närmare bestämt cirka 15 sekunder innan matchminut 45 (någon gång ska vara den första...), blåstes den första halvleken av och Piteå-spelarna borde ha varit besvikna på utdelningen då de klev av planen.
Solen började äntligen skona åskådarna genom att sjunka längre ner på himlen, klockan tickade på och matchen satte igång när den skulle. Skönliret ersattes allt mer av viljepräglad kamp och Linköping fick fler och fler farliga möjligheter då Piteå emellanåt var tvingat att lämna luckor i ett försök att få in en kvittering.
Segermålet på stopptid
Slitet gav slutligen utdelning på en fast situation. En hörna letade sig fram till Karlenäs som tystade de 660 i publiken som höll på hemmalaget och plötsligt hade Piteå 1–1 mot den regerande mästaren på bortaplan. Målet kom i precis rätt läge, med kvarten kvar, och det gav en injektion hos norrlänningarna som sannerligen verkade vilja ta helg med en bekväm serieledning i ryggen.
Så med bara stopptid kvar kom det, inhopparen Cecilia Edlund höll sig framme i straffområdet och slog in det ångestdrypande 2–1-målet.
– Vi har en extremt stark moral och vi kände verkligen att vi kunde vinna, sa Edlund efteråt och det var inte svårt att tro henne.
Publiken började resa sig upp för att gå, domaren blåste av tillställningen och Piteå står på 21 poäng, fem före tvåan Rosengård, med hela våren spelad.
Den här matchen sade dels att det ska enormt mycket till för att Linköping försvarar sitt SM-guld 2018.
Den sade även att Piteå är på god väg att rycka åt sig det rakt framför ögonen på hela fotbollslandet.
► GRATIS! Ladda ner Sportbladets app i iPhone & Android.