Här gräver de fram arenan inför stormatchen

Publicerad 2018-02-14

ÖSTERSUND. En dag kvar till den största fotbollsfesten i ÖFK:s korta historia.

Om det skottas febrilt på Jämtkraft för att hinna få arenan redo i tid?

– Åh, herregud... Jag har varit här hela förra veckan och tre dagar innan dess, säger Kent Nygren med svetten lackande nerför pannan.

Under onsdagen gjorde Östersund sin sista träning inför sextondelsfinalen i Europa League mot Arsenal. Det första mötet av två spelas hemma i Jämtland som för närvarande är insvept i ett tjockt snötäcke.

Temperaturen är visserligen behaglig för att vara Östersund så här års (omkring fem minusgrader) men snön försvinner knappast av sig själv.

Skottar febrilt

Fråga bara Kent Nygren och ”Räv-Arne”. Medan spelarna sprang runt ute på konstgräset skottade duon febrilt ena kortsidan av Jämtkraft Arena.

– Lössnö är ju inga problem men det är ju packat... Här under, säger ”Räv-Arne” och visar med skyffeln som han håller i handen.

Vännen Kent Nygren kämpar också för att gräva fram de sista röda sätena. I nästan två veckor har han varit en av de som hjälper till att få arenan matchredo.

– Man skäms ju lite grann. De betalar ju 550 kronor för en biljett, då tycker jag att det kan ställas lite krav. Vill man betala så mycket pengar för det där? säger han och pekar frågande på ett istäckt säte.

”Vi skulle varit lite fler bara”

Frågan är bara om de hinner blir klara i tid. Under träningen var det nämligen bara Kent, ”Räv-Arne” och ytterligare en som hjälpte till.

– Matchen blir uppskjuten till på fredag, skojar Kent samtidigt som han arbetar.

”Räv-Arne” pekar mot en annan läktare där två personer i gula overaller sitter och solar sig.

– Där sitter två stycken, säger han roat, om än med en underton av bitterhet.

Fotbollssupportrarna kan dock andas ut. Trots den något skrala arbetskraften lär allt bli färdigt lagom till avsparken klockan 19 under tosdagen.

– Men ordningsvakten kunde väl skottat i alla fall så att de hade håller värmen. De håller ordning på oss i stället, säger Kent och skrattar.

– Äh... Det är roligt ändå. Vi skulle bara varit lite fler.