Malmö FF vann stort mot Hammarby

Frida Fagerlund

Först drömmål från Muamer Tankovic – sedan rasade allt för Hammarby.

Lagkapten Markus Rosenberg fastställde slutresultatet till 4–1 på Stadion.

– De hade egentligen bara en chans i hela matchen, säger MFF-anfallaren.

Två allsvenska storklubbar med varsin skakig inledning på årets säsong.

Både Malmö FF och Hammarby hade dock repat sig. MFF efter förlusten mot Gif Sundsvall i andra omgången och Hammarby kom å sin sida från en säker 3–0-seger mot AFC Eskilstuna.

Det såg länge lovande ut för Hammarbys del på Stadion i Malmö. Men trots Muamer Tankovics fina 1–0-mål efter omkring elva spelade minuter slutade kvällen med en total genomklappning.

– Jag tycker vi jobbar hårt, vi springer för varandra och gör det jobbigt för Malmö, sa Tankovic i halvtid då Hammarby fortfarande var i ledning.

Drömmål och självmål

Sedan var det dags för Malmö att kliva in i matchen även målmässigt. Kvitteringen kom först kort efter paus när Arnor Traustason vände upp och rullade in 1–1.

– I andra halvlek har vi ledningen och bör gå starkt in i den. Vi gör en jätteslätstruken insats och vågar inte spela, konstaterar tränaren Stefan Billborn i C More.

Malmös vändning fullbordades av en motståndare. Jeppe Andersen försökte rensa undan bollen framför eget mål men vinklade olyckligt in den med låret.

Nikola Djurdjic nätade visserligen på sin gamla arena. Volleymålet godkändes dock inte på grund av offside.

I stället utökade Sören Rieks för hemmalagets del. Några minuter tidigare hade dansken blivit fullständigt vansinnig på domare Kristoffer Karlsson som missade en hörna och tilldelades ett gult kort. Kort senare avslutade spelaren ett superbt MFF-anfall genom att curla in 3–1 i bortre krysset.

Rosenberg: ”Tur att jag har bra lagkamrater”

Kaptenen Markus Rosenberg punkterade sedan matchen till 4–1. Det var anfallarens 78:e allsvenska mål.

– Tyckte vi såg likadana ut i första halvlek. De hade egentligen bara en chans i hela matchen, säger 36-åringen i C More.

Han var glad att orken höll i sig över 90 minuter.

– Tur att jag har så bra lagkamrater. Det var tunga ben på mig. Kroppen kanske inte svarar som man vill längre, säger Rosenberg med ett leende.