Bank: Det är dags nu

RENNES. 0–0, 1–2, 1–4, 0–1, 0–2, 0–1, 1–2, 0–1, 1–3, 0–1, 0–1.

De där 24 åren och elva segerlösa matcherna har vi pratat tillräckligt om. Himlen brinner här, Sverige ska möta Tyskland i en VM-kvartsfinal.

Dags att gå vidare.

Med fakta kan man ju bevisa precis vad sjutton som helst, men det sägs alltså att vi just nu upplever de varmaste uppmätta dagarna i Frankrikes historia.

Man är pigg på morgonen, medium-rare före lunch, well done lagom till matchstart, och i en bastu som heter Roazhon Park ska 22 kvinnor spela fotboll tills några har vunnit.

Så länge jag kan minnas har det varit Tyskland.

Så länge som, låt säga, Madelen Janogy levt har det varit Tyskland.

De har vunnit VM, de har vunnit OS, de har vunnit EM, de har vunnit mot Sverige om och om igen.

– Mycket fart, mycket löpningar, mycket framåt… fart, det är det första jag kommer att tänka på, säger Hanna Glas när jag ber henne associera kring vad tysk fotboll står för.

Det står för det.

Det står också för vinnarkultur, utbildning, fysik. De senaste åren har det stått för positionsbyten, offensivt ytterbacksspel, mötande anfallare, djupledslöpningar bakifrån, Dzsenifer Marozsáns frisparkar och en ny generation U-världsmästare.

– Vårt mål är att höra till favoriterna, att vara med i världstoppen igen. Jag tror aldrig att vi någonsin varit borta från den, vi har alltid varit topp-två, topp-tre, säger förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg.

Foto: BILDBYRÅN
Tyskland slog ut Sverige i VM 2015.

Är inget alternativ i kväll

Går det ens att föreställa sig att Sverige ska kunna stoppa den här tyska generationen?

Inte på sikt. Men i kväll?

Man kan försöka.

Det här nya Tyskland är fantastiskt när de får spela sin flygande fartfotboll, men de har haft problem mot samlade, lågt spelande försvar. Så länge Sverige står rätt behöver de mest bara oroa sig för Marozsáns frisparksfot.

För att de ska kunna tro på det här finns en uppenbar nyckelsituation: den när Sverige vinner bollen.

Peter Gerhardsson vet det, han har arbetat med det i två års tid.

– Vi har förberett hur vi ska spela oss ur situationer, att inte slå bort bollar. Vi har tillåtit oss att vara modiga i träningslandskamperna, vilket lett till att vi inte alltid varit så bra.

Det är liksom inget alternativ i kväll.

Foto: Bildbyrån
Svenskt jubel efter segern mot Kanada i åttondelsfinalen.

Måste tro

När Sverige blev bortrullade av tyskorna i Solna i april hade de problem med just det, att de gav bort bollen på väg framåt och fick försvara utan att vara samlade.  

Efter den matchen skrev jag så här:

”Kan Sverige hota de bästa lagen i VM? Ja, absolut. Kan de göra det om de slarvar i basala försvarsuppdrag, om anfallsspetsarna inte lyckas ta in de långa uppspelen? Nej, då blir det för tufft”.

Rubriken då var ”Det finns fortfarande saker att tvivla på”, men det är inte heller ett alternativ nu.

Sverige måste tro.

Om de ska skriva skrällhistoria ska de göra det med Kosovare Asllanis fötter. Hon är fascinerande, Kosse, en individualistisk enklav mitt i ett lag, en stjärna som lämnat varje match med en ny liten skada (det finns de som säger att hon är hypopkondriker, själv tror jag mest att hon inbillar sig att hon är hypokondriker). Sveriges 1–0 mot Kanada var ett referensanfall, den kontrollerade passningen i djupled från Elin Rubensson och ett par ögonblicks Asllani-magi.

I förra mötet med Tyskland fick hon bollen för sällan och gav bort den för ofta, vilket var en del av problemet. Nu ska hon vara lösningen, Kanada-matchen visade oss att det sällan fungerar att aktivera fartanfallarna (Sofia Jakobsson, mest) direkt från backlinjen. Det krävs ett modigt uppspel, och jag skulle gärna se att Fridolina Rolfö blir en andra uppspelspunkt vid sidan av Asllani. Hon har de kvalitéerna, hon kan vara en skicklig länkspelare.

Om de bitarna landar på plats, om Nilla Fischer gör den där sortens stormatch hon ofta gör i stora matcher, om Hedvig Lindahl gör sitt livs match, om Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson gör två mål på två chanser…

Kanske då.

Sverige har inte slagit Tyskland i skarpt läge på 24 år, på elva försök. Det kan betyda mycket eller litet, men inget kan få mig att tro att det betyder ingenting. Den här matchen börjar med en berättelse, efter 60 minuter kommer den att se ut som en fortsättning eller en vändning i den berättelsen.

Tyskland är Sveriges Angstgegner, våra överlägsna storasystrar, och i kväll kommer 22 spelare att gå in i en bastu och veta om det.

Sedan hoppas jag att vi kan gå vidare.

avSimon Bank