Bolin: Hoppet kan snart vara över för HIF

Hetsigt i Skånederbyt.

Krysset i Skånederbyt får betraktas som rättvist.

Men om det föder några drömmar om ytterligare ett skånskt inslag i allsvenskan nästa år?

Nja, knappast.

Det var med lite olika förutsättningar de båda lagen äntrade Vångavallens läckert gröna om än aningen sträva matta.

Helsingborg kom förvisso med en stärkande 1-0-seger mot Gais i bagaget men har tidigare i höst, eller snarare under hela säsongen, brottats med knackigt spel och svaga resultat, som till slut tvingade tränaren Peo Ljung till ett formationsbyte.

Från 4-4-2 till ett 4-2-3-1 med Johan Persson och Edward Gyimah som balansmittfältare och med vinthundarna Lumala Abdu och 16-årige Alex Timossi Andersson – som förresten är på självaste Bayern Münchens radar – på kanterna.

Pressen på HIF

Trelleborg, däremot, har gått som tåget sedan semesteruppehållet, svept in 18 poäng av 21 möjliga i de senaste sju matcherna och i perioder faktiskt visat upp ett spel som absolut kan göra anspråk på att vara seriens bästa.

Bättre än serieledande BP:s. Bättre än tabelltvåan Dalkurds.

Och detta trots att lagets och hela seriens skyttekung Salif Camara Jönsson saknats i de senaste matcherna på grund av en vadskada.

Formen talade alltså för Trelleborg.

Precis som de mentala aspekterna.

Medan TFF:s fans är luttrade efter besök på diverse obskyra arenor i division 1 södra och bland annat därför har köpt klubbledningens snack om tålamod mer eller mindre kräver HIF:s supporterkärna att det går i expressfart tillbaka där man – möjligen med rätta - tycker att klubben hör hemma: i allsvenskan.

För att sammanfatta det kort: pressen på HIF medan TFF hade allt att vinna.

Så hur blev det?

Sett till förutsättningarna jag rabblat inledningsvis ungefär som förväntat.

Trelleborg spelstyrande medan HIF tog hem sitt lag och väntade på att få kontraslå.

Liten Zlatan-kopia

Ingen av respektive lags idéer funkade fullt ut. Trelleborgs beroende på ett antal tekniska misstag i uppspelsfasen och i sista tredjedelen, Helsingborgs beroende på att det inte fanns någon skärpa i den sista avgörande passningen.

Dödläget bröts, trots allt, och detta tack vare den första halvlekens klart bästa offensiva spelare. Dino Islamovic – en liten Zlatan Ibrahimovic-kopia med sin storlek och mjuka, fina fötter - vände ut- och in på kreti och pleti i motståndarboxen innan han kyligt placerade in bollen bakom Pär Hansson.

Logiskt i det skedet av matchen eftersom Trelleborg var det lag som tog de flesta offensiva initiativ och skapade de få målchanser som de välfyllda läktarna bjöds.

Framför allt lagets vänstersida imponerade och om Islamovic ägde HIF:s båda innerbackar både längs marken och i luften satte ytterbacken Anton Tideman skräck i HIF-försvaret med sin offensivlusta och väl avvägda inspel och inlägg.

Det bisarra kvitteringsmålet i upptakten av andra halvlek fick framför allt konsekvensen att alla taktiska ritningar kastades överbord och att det i stället blev en sluggerfest utan dess like där lagen bytte målchanser med varandra och där domare Cisic fick allt mer att stå i.

Drömmen kan snart vara över för HIF

Kul för den vid det laget rätt svältfödda publiken, men knappast något för den hjärtsvage.

Att det till slut blev delad pott får betraktas som rättvist. HIF gjorde trots allt en mer än anständig andra halvlek, vilket till stor del ska tillskrivas Darijan Bojanic som då visade att han har egenskaper som åtminstone få i den här serien kan matcha.

Tittar man på sikt är det kvalplatsen de här båda lagen kan komma åt. Att de skulle nå i kapp BP och Dalkurd, som har seglat i väg där uppe i tabelltoppen, känns som en utopi och frågan är om de ens kan hindra ett hysteriskt formtoppat Falkenberg (har inte förlorat sen 10 juni) från att nypa tredjeplatsen.

Ärligt talat, så tror jag inte det.

Trelleborg är aningen ihåligt som lag och därtill lite för ojämnt i prestationerna medan HIF känns lite lättviktigt och heller inte har den där naturliga målskytten som på egen hand kan avgöra täta höstmöten.

Kollar man spelprogrammet måste Trelleborg ändå tillmätas de största chanserna av de både Skånelagen.

För HIF kan det faktiskt vara över redan efter de närmaste två omgångarna.

Då väntar för laget möten med först Dalkurd hemma och sen BP borta.

Två gäng som brutalkvaddade ”Di röe” under försommaren.