Bank: Ett av de största genombrotten någonsin
En 14-åring chockar simvärlden, men jag kan inte säga att jag är överraskad.
Möjligen kom det lite tidigt, men vet ni vad:
Det var Therese Alshammars och Lars Frölanders allra första barn som vann EM i går.
Det finns inget som det här.
Det finns inget som att se de oförstörda, unga, de råa talangerna som slår in tänderna på det som borde vara möjligt. Ni vet, när framtiden kommer hit och hälsar på medan vi är upptagna med annat.
Det finns inget som att se en simmare som Sarah Sjöström.
Herreminskapare.
Vi har just sett ett av de största genombrotten i svensk idrott, någonsin, och varken vi eller hon förstår riktigt vad som hänt.
Finns inget att jämföra med
Jag vet inte riktigt vad vi ska jämföra med. I simningen finns inget. Emma Igelström vann EM som 14-åring, men det var i ett b-mästerskap i kort bana. Det här är på riktigt, i lång bana ett OS-år.
Sarah Sjöström kommer från Södertörn, Haninge och ingenstans, och jag har vevat hennes guldlopp fram och tillbaka i en timma nu.
Jag har sett en fin simmarkropp med stora händer och fötter, en andra femtia som var hård som granit och en hopplös målgång som såg ut som något ur Knasen. Tongelreeps simcenter i Eindhoven är en simdröm, där finns alla tänkbara tekniska möjligheter som låter dig se varenda liten detalj i ett lopp. Inte för att de behövdes i går. Det räckte med ett halvt friskt öga för att se vad som var allra bäst med Sarah Sjöströms lopp:
Att det var klumpigt.
Det var ingen lyckoträff
Det var inget perfekt lopp, det var inte ens i närheten av att vara perfekt. Det var ingen lyckoträff. Det var en tekniskt hyfsad uppvisning av en nyfödd världssimmare som kan gå precis hur långt som helst. Sarah Sjöström släpar fortfarande efter lite i de där momenten som kan ge en simmare så mycket gratis; vändningarna var bara okej, målgången mycket sämre än i semifinalen. Hon bara simmar väldigt, väldigt fort.
Hon slog rutinerade Inge Dekker de sista 20, log med sina stora smilgropar och önskade sig lite godis som belöning.
Och medan hon gjorde allt det där tänkte jag på Therese Alshammar och Lasse Frölander.
Det är ju inte särskilt längesedan som svensk simning stod på knä och kippade efter andan. Frölander var gammal, Alshammar letade efter inspiration, Emma Igelström hade slutat, Stefan Nystrand hade otur och mediaälsklingen Hans Chrunak åkte skridsko uppe i Norrland.
Men de hade betytt något.
Började simma nyss
Sarah Sjöström lärde sig simma när hon var åtta, hon började simma i klubb alldeles nyss. För två år sedan stod hon i Eriksdalsbadet och tog Therese Alshammars autograf.
Läs den meningen igen – så förstår ni.
Therese Alshammars största gåva till svensk simning är inte ett par VM-guld och två OS-silver. Lasse Frölanders största insats handlar inte om ett par magiska sekunder i Sydney. Deras arv såg ni igår, i Tongelreeps bassäng. Unga simmare som Hanna Westrin, Martina Granström, Nathalie Lindborg och Sarah Sjöström valde idrott samtidigt som de såg Frölander slå Michael Klim eller Alshammar utmana De Bruijn.
På samma sätt som Anders Holmertz var en förutsättning för Lars Frölander så är Lars Frölander en förutsättning för Sarah Sjöström. Både Frölander och Alshammar har sett slitna ut i EM, men deras arv ser piggt ut.
Det finns så mycket kunskap i svensk simning, och det gör mig så in i själen lycklig att se hur den ynglar av sig. Jag känner inte Carl Jenner, Sarahs tränare, men det är inget fel på miljön i Södertörn.
I går kväll, när hela Sverige ryckte i Sarah, gjorde förbundskaptenen Thomas Jansson sitt bästa för att skydda henne. Om vi ska vara snälla kan vi väl säga att han misslyckades, om vi ska vara elaka kan vi säga att han bar sig åt som en bäbis. Sarah Sjöström ska inte skyddas från svenskarnas intressen, hon ska skyddas från dumheter.
Dumheter är att kräva för mycket av henne.
Ska med till Peking
Hon ska naturligtvis med till Peking i sommar, men bara en idiot skulle skicka dit henne med en massa krav. Fyra simmare har simmat 100 fjäril snabbare än henne i år, och Sarah är mil efter en sån som Libby Lenton. Hon ska till OS för att skaffa sig hårdhet och erfarenhet, det där som Josefin Lillhage fick i Atlanta som 16-åring eller som Therese Alshammar skaffade sig när hon var 19.
Sarah Sjöström växer fortfarande, ingen i världen vet var hon landar till slut.
Men från och med nu vill hela världen veta.
Och jag tänker ställa mig väldigt långt fram i kön.