Fem punkter: Malmö FF-AIK
MALMÖ.
Per Bohmans fem punkter från Malmö FF-AIK på Malmö IP.
1. AIK släppte rädslan...
Ibland har det funnits något redan på förhand uppgivet hos AIK när de rest ner till Skåne för att möta omöjliga Malmö FF. Åren av ständiga förluster har liksom nött ner tron på den egna förmågan. En rimlig respekt för MFF har inte sällan förvridits till överdriven rädsla och passivitet.
AIK har alldeles för ofta gett bort initiativet utan att Malmö behövt ta det.
Inte den här kvällen.
Jag kan inte minnas när jag såg AIK inleda så respektlöst mot Malmö FF. Stockholmarna försökte spela den här matchen på lika villkor vilket var lika delar berömvärt som riskabelt.
2. ... men Malmö tog över
AIK vågade verkligen kliva högt och satte intensiv press på Malmös mittbackar och sittande mittfält. Och det var inte halvhjärtat. Efter tjugo minuter hade bortalaget skrämt Dahlin, Moisander, Nielsen och Peña till en mängd farliga bolltapp utanför eget straffområde, vilket gav en handfull chanser.
Samtidigt betydde det att även AIK:s backlinje måste stå högt för att hålla ihop laget. Det gav Malik Abubakari och Sebastian Nanasi chansen att hota i aptitliga ytor bakom Per Karlsson och Sotirios Papagiannopoulos när Malmö slog den snabba, raka djupledsbollen.
I mitten av första tog MFF, efter en konfunderad start, ett djävulskt grepp om matchen och skapade chanser på en mängd olika vis. Inte minst Sebastian Nanasi trippade skickligt in i straffområdet och brände öppna lägen.
3. Superba 04:or!
AIK var tilltufsade efter avslutningen på första men tappade inte mod. Ledningsmålet var oväntat men inte helt orimligt då bortalaget konsekvent fyllt på med folk i offensiven. Det var förstås den stekthete Nabil Bahoui som lirkade in 1–0. Anfallaren fick bollen just utanför straffområdet, tittade upp och passade skyttekungslugnt in den förbi Johan Dahlin. Sedan firade han genom att hetsa MFF:are i publiken som häcklat honom under pausvilan.
Kvitteringen dröjde inte länge. Ett robust MFF vann två raka dueller på en offensiv hörna och underbare lille Nanasi dök upp och tryckte rättvist in 1–1. 19-åringen är helt bekväm med att ta en ledande roll i MFF och det imponerar.
Per Karlsson och Sotirios Papagiannopoulos var ett horribelt mittbackspar förra året (Häcken och Degerfors borta... brr) men stod för en stabil insats mot MFF. Däremot saknade de uppenbarligen Mikael Lustigs och Alexander Milosevics styrka i huvudspelet. AIK:s brottades ner på ytterligare en fast situation och Moisander forcerade in 2–1.
Avgjort?
Icke.
Amar Abdirahman Ahmed (superba inhopp av honom och MFF:s Hugo Larsson, två 04:or) levde upp till sitt rykte som en unik dribblingskonstnär och bolltransportör när han på Nanasi-manér tog sig an hela MFF:s försvar. Grabbhalvan avancerade tillräckligt långt in i fiendeland för att kunna skapa en tilltrasslad situation som den hysteriskt effektive Bahoui utnyttjade genom att peta in kvitteringen.
4. En jävla resa – ett privilegium att få vara på plats!
Malmö var ändå tyngre, bättre och vann tillbaka bollen mest hela tiden. AIK gick till slut på knäna, sjönk djupt ner mot egen målvakt men höll tappert undan till förlängning.
MFF behöll trycket men Peña tvingades ta till en ograciös ”Anja Pärson-sälning” när han på ett osannolikt sätt stoppade Abdirahman Ahmed som hade kontrat till sig ett friläge.
En match med femtusen straffsituationer (det var ingen lättdömd fajt) avgjordes förstås från elva meter. Bahoui fick bollen på armen via bröstet, Adam Ladebäck pekade på punkten och Veljko Birmancevic slog in 3–2.
Malmö FF bevisade att de är bäst och går välförtjänt till semifinal. AIK visade att de tillsammans med Djurgården är största utmanarna om SM-guldet.
För vi fick följa en gastkramande, tempostark och i perioder vidöppen fotbollsmatch. Det var en jävla resa över 120 minuter på Malmö IP och ett rent privilegium att få bevittna en så extremt spännande – och sensationellt hetsig! – toppmatch så här tidigt på säsongen.
5. Kiese Thelin är en bättre värvning än Guidetti
Till sist ett par ord om den rustning som pågår i allsvenskan.
För ett par veckor förde jag ett resonemang om att man inte ska underskatta vilken betydelse John Guidetti kan få för AIK. Grundpremissen var att värvningen av Guidetti är stark eftersom han har potential att vara ungefär lika bra som Isac Kiese Thelin var i Malmö 2020.
John Guidetti kan alltså bli lika vass som Isaac Kiese Thelin i en allsvensk kontext. Och det är ju en avgörande distinktion. Jag håller nämligen Malmö FF:s värvning av den senare, som Sportbladet avslöjade under måndagen, som en totalt sett bättre rekrytering. Han är helt van vid ligan, ansluter direkt och behöver ingen inkörningsperiod. På högsta internationella nivån reduceras Kiese Thelin till en utpräglad rollspelare. Han bereder utrymme för lagkamrater, brottas med motståndare och är ytterst laglojal. I allsvenskan är han däremot en komplett klasspelare. 2020 visade Kiese Thelin att han kunde kombinera egenskaper som defensiv forward med en mångfacetterad, dödlig avslutsförmåga.
Kring Guidetti finns det trots allt ett eller två frågetecken som behöver rätas ut. Värvningen av Kiese Thelin är bara ett stort fett utropstecken.