Där stod den blivande hjälten, i en soptunna
Uppdaterad 2018-07-25 | Publicerad 2016-04-10
Bergström: Liknar början på en rolig historia
Djurgården toppar tabellen, Sam Johnson leder skytteligan och Kevin Walker kan vara seriens hittills bäste spelare.
Men tro inte att blåränderna har slagit sig till ro på kungatronen.
De trivs lika bra i soptunnan.
För en vecka sedan vann Djurgården premiären mot Örebro med 2–0. Allt som på försäsongen hade varit skakigt och omaka verkade ha fallit på plats.
Den omskolade mittbacken Marcus Hansson klaffade med Omar Colley, Alexander Faltsetas var den elake polisen bredvid snällisen Kevin Walker och ute i vänsterkorridoren visade Elliot Käck hur värdefull vinterträning kan vara.
Målvakt, backlinje och mittfält var imponerande pålitliga. Anfallarna var imponerande oförutsägbara.
Tvivlen försvann fort
Alla kan se att Djurgårdens anfallsuppsättning har individuella brister. Liberianen Sam Johnson saknar högkalibrig avslutsfot, Michael "Ingenjören" Olunga är otestad i nordisk fotboll, den rutinerade räven Amadou Jawo slutade göra mål när han fick ett femårskontrakt och Mathias Ranégie (som liknade sig själv vid en grizzlybjörn efter sitt enda mål för Udinese) vänder långsammare på konstgräs.
Skulle en så stukad kvartett bilda anfall i en storklubb?
Ja. Jo. Efter premiären var mina tvivel borta. För visst fanns skönhetsfläckar, men efter att alla fyra fått speltid mot ÖSK gick det likväl att se tvärtom på saken.
Så jobbiga de är att möta. Och vilka olika sätt de är jobbiga på.
Ranégie låser fast bollen med fötterna, Olunga nickar ner långa lyror, Johnson springer tills siste åskådare gått hem och Jawo hoppar lojalt in för att ge energi på slutet.
På presskonferensen efteråt frågade jag Pelle Olsson: Håller du med om att det här är det mest oberäkneliga laget du har haft?
– JA! JAG VET! VISST ÄR DET COOLT!?, svarade han inte. Han sa "vi är ute efter en modell eller ett mönster som innehåller mycket igenkänning".
5–0 mot Falkenberg stärkte bilden av att Djurgården har nio stabila killar baktill och två luringar därframme. Så också segern mot Gefle, där Ranégie saknades och Olunga bildade anfallspar med Sam Johnson.
Johnsons fjärde mål
Det såg verkligen inte fläckfritt ut. Och värre blev det i början av andra halvlek då Kenneth Höie missbedömde ett inlägg och Simon Skrabb forcerade in 1–0 med de där regionerna som Fråga Doktorn-redaktionen har intressanta uppfattningar om. Men det konstanta gnuggandet, löpandet och skarvandet gav till sist utdelning. Johnson lurade en försvarare och ställde Olunga fri (lobb i ribban). Olunga stal uppmärksamhet i straffområdet när Johnson nickade in kvitteringen.
Det var Sam Johnsons fjärde mål i år, Djurgårdens fjärde hörnmål och det tredje som kom på serve av Kevin Walker.
Det borde ha slutat 1–1, det vore logiskt, men gästerna fortsatte att löpa på Gavlevallen trots att klockan passerat 90. Tino Kadewere (anfallare i fjol, omskolad till mittfältare i år eftersom det är för trångt på topp) vann dueller mot två Geflespelare och slog ett inlägg som Kevin Walker störtade fram och nickade in.
Badade i isvatten
Exakt hur kaptenen hittade kraft att maxlöpa i slutet av sin tredje nittiominutare inom sju dygn vet jag inte. Men jag vet något som bidrog. När jag var ute på träningsanläggningen Kaknäs IP i fredags stod Kevin i en soptunna full av närapå nollgradigt vatten.
Isbitar flöt vid ytan, det var plågsamt att titta på, men mittfältaren pratade lugnt.
– Det här är inte skönt, men musklerna behöver det för att orka när spelschemat är så tätt.
Djurgården har inte öppnat allsvenskan med tre raka segrar sedan 2003, då anfallarna Geert den Ouden, Johan Elmander och René Makondele höll till strax framför Kim Källström. Den gången slog de Öster med 4–0, Halmstad med 2–0 och Elfsborg med 5–0 och vann till sist guld.
Nu har de ett på pappret svagare lag, de har inte hittat hela igenkänningsmönstret, men något stort är på väg att växa fram.
I vintras samlades en liberian, en ingenjör, en räv och en grizzlybjörn för att bilda anfall.
Det låter som rena skämtet, men verkar vara tvärtom.
Det ser ut som början på en riktigt rolig historia.