Syndabock i finalen – ”som min brors död”

Publicerad 2017-07-03

Han låg bakom misstaget som kostade Chile Confederations Cup-titeln.

Efter var Marcelo Diaz otröstlig – och jämförde smärtan med sin broders bortgång.

”Jag kommer bära med mig det här i resten av livet”, skriver han på Instagram.

20 minuter var spelat i finalen av för-VM när Chiles mittback Marcelo Diaz, 30, slarvade med bollen i höjd med eget straffområde.

Timo Werner var snabbt framme och utnyttjade misstaget och serverade Lars Stindl som la bollen i ett öppet nät.

Det skulle visa sig bli matchens enda mål. Tyskland vann Confederations Cup, och syndabocken Marcelo Diaz var i tårar efter matchen.

Jämför med broderns död

På Instagram berättar Diaz, till vardags lagkamrat med John Guidetti i Celta Vigo, om känslorna.

”Jag vill först och främst tacka alla för stödet. Nu ska jag berätta en historia för er: Den mest smärtsamma stunden i mitt liv var för 14 år sedan, då min bror dog. I dag genomled jag den mest smärtsamma stunden i min fotbollskarriär, med en blunder som kostade oss Confederations Cup. Jag har alltid sagt att fotbollen inte ska få mig att lida så mycket som jag gjorde för 14 år sedan, men jag hade fel”, skriver han på Instagram.

”Kommer känna sorg”

Diaz, som gjort över 60 landskamper för Chile, fortsätter:

”Precis som då kommer jag gråta, jag kommer känna sorg och en smärta som jag kommer bära med mig i resten av livet. Det var det värsta misstaget i min karriär, men jag hoppas att det kommer göra mig starkare”.

Queridos Chilenos, en este momento tan difícil quiero agradecer a cada uno de ustedes por el apoyo que me están brindando, me hacen sentir especial e importante. Les contaré una historia: Hace casi 14 años me tocó vivir la situación más dolorosa de mi vida familiar con el fallecimiento de mi querido hermano, hoy casi 14 años después me tocó vivir la situación más dolorosa en el fútbol por un error garrafal que nos perjudicó en la obtención de la Copa Confederaciones, siempre dije que el fútbol no me haría sufrir como aquella vez, pero estaba totalmente equivocado, pero tal como lo hice esa vez, lloraré, lo pasaré muy mal, me sentiré horrible y guardaré una pena por el resto de mi vida, pero lo que tengo más claro es que me debo poner de pie y seguir luchando día a día, porque la vida es así y siempre lo he dicho, la vida es para los valientes y yo me creo uno de ellos, este seguramente será el peor error en mi carrera deportiva pero creo que será el mejor aprendizaje y trabajaré muy duro para pasar este mal momento y corregir lo malo. Agradezco infinitamente el apoyo que me han dado mis compañeros, cuerpo técnico, dirigentes y cada uno de los que integra esta hermosa selección chilena, también a todas aquellas personas que me han escrito y están dejando su huella, pero principalmente a mi familia y amigos, quienes son los incondicionales de siempre... Esto me hará más fuerte aún y de eso no tengo duda, perdón por mi error y prometo remediarlo tarde o temprano. Pd: caer está permitido, levantarse es obligación. Viva CHILE mierda. Atte: Marcelo Díaz.