Svaret – Henke
Simon Bank: Jag är inte orolig
GÖTEBORG. Det var en lunkande långsam träningsmatch, men en del såg vi ju.
Under 70 sövande minuter såg vi att Sverige har problem.
Under en kvart såg vi lösningarna.
Ganska många av dem stavades Henrik Larsson.
Som vi säger här i Göteborg:
Det är en sak att slå Grekland i en EM-premiär, en helt annan sak att Slåvenien.
Stan var snäll och solbränd som en skolavslutning, fotbollförbundet tog upp till 400 spänn för att se Sverige B mot ett oengagerat Slovenien. När Zlatan kom in till slut så hette han Ljubljankic och spelade för Slovenien, men det var i alla fall en fantastiskt fin sommarkväll.
Idyllisk, tror jag det heter.
Men jag tror också att det var en idyll som i en film av David Lynch. Ni vet, där kameran glider förbi villaträdgårdar och saftkalas, leende brandmän och medelklassmys och plötsligt – jajjemensan – där låg ett avhugget öra och ruttnade.
Problemen blir tydligare i konturerna, ju närmare EM vi kommer.
Fredrik Ljungberg har ont. Det finns inte en chans i världen att Zlatan Ibrahimovics knä klarar 270 gruppspelsminuter på nio dagar. Tobias Linderoth såg ut som att han opererat höften, och kan knappast bära en defensiv genom EM.
Sverige B – inget bra lag
Kvällens största jubel kom när Niclas Alexandersson byttes in. Det sa en del om var matchen spelades, men också en del om underhållningsvärdet.
Sverige B var inget särskilt bra lag. Av barn, fyllskallar och Mikael Nilsson får man höra sanningen, och i går frågade jag honom om de inte kladdade för mycket med bollen i backlinjen i början.
– Nä, sa han. Jag tycker att vi kladdade för mycket hela matchen.
Okej då.
Det var överdriven bollvård av dåliga bollvårdare, det var missade uppspel och bollförluster på farliga ställen. Nonchalans, halvdant positionsspel. Osvenska misstag. Om Sverige mött ett lag med kompetenta anfallsspelare (som Grekland eller, herregud. Spanien) hade de legat under med 2–0 efter en kvart.
Lagerbäck har nött defensiv i veckan, men det märktes mest i bristen på anfallsspel.
Sprang runt felvända
Kennedy Bakircioglü (som avancerat från mittfältsreserv till reserv för anfallsreservens reserv) och Marcus Allbäck sprang runt felvända, och det tog en kvart innan någon upptäckte att Sloveniens mittbackar tog djup och lämnade ytor stora som basketplaner bakom ytterbackarna.
Men jag är inte orolig för offensiven. Försvarsspelet får mig att förnya recepten på Losec och Prozac. Men anfallet?
Nä, inte ett dugg.
Fredrik Ljungberg, säger ni? Zlatan Ibrahimovic?
Nja, det är väl rätt enkelt. Sverige behöver tvåvägsspelare på mittfältet, och om Ljungberg är den vanlige Ljungberg (jag tvivlar på det) så spelar han. Annars är både Sebastian Larsson, denne kloke lille 22-årige farbror, och den taktiskt – faktiskt – intelligente Christian Wilhelmsson män som duger i ett EM. Niclas Alexandersson också, om han är hel.
Som en stor fet havsbris
Zlatan Ibrahimovic har ett par timmars EM-spel i sig, och det är – det kan ni fråga Parma om – tillräckligt för att skapa himmel och jord.
Resten av tiden har vi Henrik Larsson och Johan Elmander.
Det är inte så illa.
I går kom de in efter paus, de och Anders Svensson, och det var som att en stor, fet havsbris blåste in över Ullevi med syre och näring.
En kvart räckte. På den kvarten sprang de in bakom ytterbackarna, det blev lättare att spela upp, de hittade skarvspel, trianglar och fyrkanter och ordnade chanser till höger och vänster och höger igen.
Henrik Larsson hade en nick över från sex meter och ett skott i stolpens insida.
– Jag borde satt nicken, men jag fick för mycket träff på den, sa Henke.
Han hade fyra rätt snygga stygn över vänsterögat och tyckte så mycket om att vara tillbaka, att få en ny bekräftelse på att världen inte snurrat särskilt fort sen senast. Johan Elmander älskar att spela med honom, han växer av det.
– Jag tycker det var skoj, sa Larsson och log lite till.
Svensson var bäst i går
Sverige åker till EM med en djupledstjur som heter Elmander, en länkspelare i världsklass som heter Larsson och ett fotbollsgeni som heter Ibrahimovic. Det är väldigt bra.
Bäst igår var annars Anders Svensson.
Sprang folk så skickade Svensson dit bollen, som en formtoppad quarterback. Lagerbäck valde att låta Daniel Andersson ligga kvar i den offensiva mittfältsrollen medan Svensson balanserade – det gjorde Lagerbäck förstås inte för att Andersson är en missförstådd Kaká, utan för att han räknar med att spela Svensson där i EM också.
Det är två veckor kvar nu.
Sverige håller nollan, men hemläxan heter uppspel och försvarsspel. I går räckte Sverige till en bra kvart, till 1–0 och ett skönt mål av Tobias Linderoth.
Får de ordning på resten också kan det bli kvartar i EM också.
Misslyckas de ska ni hålla för öronen, för då spricker idyllen med en smäll.