Bank: Äntligen tid för damfotboll i Danmark

Om de vinner EM återstår att se.

Nu vet vi i alla fall att de vunnit en publik, en generation och en av fotbollens främsta förebilder på vägen.

Det har äntligen blivit tid för damfotboll i Danmark.

Väldigt länge var det ju både det mest symptomatiska och sammanfattande för hur många danska män såg på kvinnors fotboll. Den legendariske FCK-pampen Flemming Østergaard flinade när han sa det:

– Livet är för kort för damfotboll.

Det var då det.

När ett danskt landslag gick in på ett vindpinat Rat Verlegh-stadion i Breda gjorde de det inför fyllda tv-soffor på hemmaplan. Som jublade när Sarah Puntigam sköt en tidig straff över, som njöt när Nadia Nadim förstatouch-trollade eller när Pernille Harder fiskade efter rätt sorts geometri framför Österrikes fembackslinje.

Startades av statsministern

Det börjar röra på sig, och det gör sällan det utan att någon sätter fart.

För två år sedan, lagom till hundraårsjubiléet av kvinnlig rösträtt i Danmark, sjösatte det danska förbundet en bred undersökning, Pigernes Stemme, efter att ha intervjuat tvåtusen unga flickspelare i hela landet.

Projektet startades av Kvindekommissionen, under ledning av Helle Thorning-Schmidt (s), Danmarks första kvinnliga statsminister. I kommissionen satt även Jakob Michelsen, Hammarbys nuvarande tränare.

Målet var att lyssna, att förstå vad som kan göras för att få fler flickor att spela fotboll längre.

Kommissionen kom fram till att det saknas ett erkännande av kvinnors fotboll, att det finns ett behov av synliga förebilder och anpassade träningsmiljöer, att deras fotboll i mångt och mycket fortfarande är osynlig och att de behöver en egen berättelse kring flickors och kvinnors fotboll.

Och ja, om det är synlighet de vill ha så tittar alla nu.

Och visst, om det är förebilder som behövs så finns de ju här.

Ett lite ojämnt danskt lag förlorade den fysiska kampen mot det välorganiserade, unga Österrike, de var illa ute före paus, men efterhand kopplade de grepp. De orkade mer, skapade mer, och när Harder och Nadia Nadim hittade samarbeten spelade de teknisk fotboll på en annan nivå.

Och jo, om det är berättelser som krävs så har de ju en av de bästa som finns i världsfotbollen.

Pappan mördades

Ni känner till Nadia Nadims bakgrund, hur hon började spela fotboll bakom höga murar hemma i familjens trädgård i Kabul. Mamma Hamida var rektor, pappa Rabani general i den afghanska armén. Sedan kom talibanerna, Rabani fördes bort och mördades, och där stod mamma med fem små döttrar och ett val att fatta,

Historien om Nadia Nadim och hennes systrar handlar om falska pass, människosmugglare, en ofattbar resa i en minibuss genom Europa och till ett flyktingläger i Danmark.

Nadia Nadim.

Fotbollen och talangen öppnade vägen in i samhället, och sjutton år senare är Nadia Nadim en stjärna som är proffs i USA, som pratar sju olika språk, som snart är färdigutbildad läkare och som efter mållösa 90 minuter plus förlängning skickar upp Danmarks första straff högt i vänster hörn.

En dansk hjälte? Det har ju inte varit riktigt så enkelt.

Nadia Nadim har vuxit upp i ett land med en regering som samarbetar med ett parti som drivit kampanjer mot människor med hennes bakgrund.

Häromåret gick Dansk Folkeparti ut med en annons där de publicerade namnen på 700 nyblivna danska medborgare under rubriken: ”En på listan är en fara för rikets säkerhet. Nu blir han dansk”.

Skälet var att en av invandrarna stod under övervakning av den danska säkerhetspolisen, utan att vara anklagad eller dömd för något brott.

”Vill inte vara hundra procent dansk”

I en intervju tidigare i år berättade Nadia Nadim hur allt det här har känts:

– Allt negativt om människor med annan etnisk bakgrund, attityden mot människor i nöd, debatten om vad det är att vara ”riktig” dansk, de konstanta smällar man åker på…

– Jag VILL inte vara hundra procent dansk, för om det där är att vara dansk numera så vill jag inte vara en del av det.

Andra spelare har fattat andra val. I fjol valde två danska spelare med invandrarbakgrund bort det danska landslaget.Dortmund-stjärnan Emre Mor har valt Turkiet, FCK-mittfältaren Youssef Toutouh ville spela för Marocko (han har tänkt om sedan dess).

– Om du inte känner dig accepterad, varför skulle du då representera landet?

Men Nadia Nadim satte sin straff, det tappra, unga Österrike missade sina tre (eller, Stina Lykke Petersen räddade två av dem), och på söndag spelar Danmark sin första stora final någonsin.

De möter hemma-Holland, som körde över England med 3–0 i en semifinal mellan turneringens två bästa löparlag, och de gör det med folket bakom sig. De gör det med förebilder i laget och de gör det med en berättelse som är för stark för att ens fantisera ihop.

Representanter för Dansk Folkeparti har krävt rättvisare bonusbelöningar även för spelarna i damlandslaget. Och Flemming Østergaard?

Jodå, i höstas såg han sin första damfotbollsmatch, och blev mycket förtjust.

– Jag måste be om ursäkt, sa han.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.