”Jag var ett par dagar från att ligga på kyrkogården”

Mats Magnusson i stor intervju

Uppdaterad 2018-08-28 | Publicerad 2017-09-29

MALMÖ. Han gick från firad skyttekung, VM-spelare och två Champions League-finaler till alkoholist, arbetslös och hemlös.

– Jag var bara ett par dagar från att ligga nergrävd på Råå kyrkogård i stället för att sitta här.

Men Mats Magnusson reste sig.

Nu släpper han en bok om sitt liv och i en stor intervju berättar han om skammen, sveket mot barnen, hjälpen från de gamla fotbollsstjärnorna, matchen med Zidane som blev en vändpunkt, planerna på att flytta till Portugal och mycket annat.

– Jag festar till det lite och tar både citron och is.

Säger Mats Magnusson med ett leende över bordet när han beställer ett glas vatten av servitrisen.

Vi sitter på en lokal resturang vid Värnhemstorget i Malmö, bara 100 meter från den lägenhet där Magnusson numera bor.

Hade det varit för drygt sju år sedan hade Magnusson ”festat till” det med betydligt starkare drycker och han hade definitivt inte varit nykter när han kom till intervjun denna onsdagskväll.

– Men du kan ta en öl till maten om du vill. Det är inga problem. Jag känner inget sug. Vi har vin och öl hemma för att kunna bjuda på gäster om de vill ha.

Med anledning av den bok om sitt liv som han ger ut i dagarna, ”Masse – helvetet tur & retur”, som han skrivit tillsammans med Marcus Birro, har 54-åringen under hösten pratat i flertalet intervjuer om sin alkoholism, hur han levde som hemlös i drygt ett år, sov i moderklubben Högaborgs klubbstuga i Helsingborg och hade miljonskulder när han äntligen sa ja till hjälp att styra upp sitt liv med början 2010.

Hur är det att gång på gång berätta om ditt liv med allt det jobbiga som varit?

– Det är känsligt. För det var faktiskt ett helvete. Jag börjar gråta nu, bara så du vet, säger Masse och får tårar i ögonen.

– När jag kommer in i det mörka blir det känsligt. Jag har gjort så många, många människor illa. Den skammen är det värsta. Jag tänker på vad jag gjort mina två äldsta barn, Sebastian och Nathalie. Jag glömmer aldrig när jag åkte upp till Skellefteå för att se Sebastian, som gick på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik, spela match. Efter matchen försökte jag krama honom men han ryggade nästan tillbaka och sa ”Du behöver inte komma hit mer om du har druckit”.

Förnekade allt

Hur illa var det?

– Jag var bara ett par dagar från att ligga nergrävd på Råå kyrkogård i stället för att sitta här och prata med dig. Så illa var det.

Han har själv svårt att förklara varför han började dricka allt mer och mer.

– Men jag har det genetiskt. Min mormors bror var till exempel en känd alkis i Helsingborg.

Mats Magnusson berättar sin historia i sin nya bok.

Mats menar att resan neråt började när han tappade sin fasta lön som försäkringsmäklare kring 2006–07 och lönen kom att baseras allt mer på provision. Men arbetsgivaren såg att det började gå ut för och försökte hjälpa honom.

Det var det många som försökte men Masse levde i total förnekelse.

När han hade blivit arbetslös och vräkt från lägenheten nära Olympia för att han inte betalt sina räkningar smög han, under sista året innan han tog emot hjälp, in i Högaborgs klubblokal sent om kvällarna för att sova innan han drog därifrån tidigt på morgonen för att, som han trodde, ingen skulle märka det. På dagarna gick han långa promenader, inte minst för att undvika en del människor.

– Vissa ville jag absolut inte träffa för de skulle konfrontera mig.

Du satte dig inte bland ”a-lagarna” på Knutpunkten precis?

– Nej, nej.

För att du var du? En firad, före detta fotbollsstjärna?

– Det var klart. Det var så man tänkte. Jag skämdes. Jag skämdes oerhört. Jag ville bara överleva.

En viss kontakt med ex-frun och barnen fanns där nästan hela tiden och i dag har de en bra relation.

Det måste ha varit ensamt?

– Usch ja.

I efterhand har han fått höra hur gamla vänner samlades i Helsingborg och planerade för hur de skulle få honom på fötter igen – förgäves.

Mats Magnussons bok ”Masse – helvetet tur & retur” släpps i dagarna.

Onykter på plan

Början till vändningen kom i stället i samband med en välgörenhetsmatch arrangerad av Unicef i Lissabon i januari 2010 där ett världslag lett av Zinedine Zidane mötte ett lag med Benfica-legendarer.

När Masse strax före det erbjöds att hjälpa till som tränare i Högaborg krävde han 20 000 kronor, varav 10 000 kronor i förskott för att kunna tacka ja till matchen och åka ner till Lissabon.

– Annars hade jag inte haft råd att åka dit.

Han hade gått upp kraftigt i vikt och vägde, tror han, kring 140–150 kilo. Men det var först i samband med matchen som han insåg det.

– Jag förstod det när jag drog på mig tröjan och den fastnade över magen. Det var ändå XXL. Jag tänkte ”hoppas jag inte kommer in”.

Han började på bänken.

– Men när jag reste mig upp för att jogga lite skanderade hela publiken ”Magnusson, Magnusson”.

Han bytte av Stefan Schwarz i slutet av matchen och bilderna på en kraftigt överviktig, gammal Benfica-hjälte som halkar rundor på planen spreds över världen.

Var du nykter?

– Nej. Jag var inte packad men jag hade druckit.

På banketten efteråt fick Mats ännu en smärtsam påminnelse för på restaurangen satt det tv-apparater överallt och matchen visades om och om igen.

– Där stod jag med Zidane och kände att jag var kung och så fick man se där tv-bilderna...Det tog hårt på mig. Där bestämde jag mig för att jag skulle gå ner i vikt.

I dag är han 40 kilo lättare.

Men där och då kopplade Masse inte sitt tillstånd till spriten.

Fast bara ett par månader senare fick vännen Håkan Lindman, som Masse spelade en säsong med i MFF, och Erling Pålsson, stor eldsjäl och mångårig styrelseledamot i MFF, äntligen till ett möte med sin gamle vän och avslöjade honom på punkt efter punkt när han försökte neka till varje problem som de radade upp.

Man kom överens om att Masse någon månad senare skulle lägga in sig på Nämndemansgården för att bli nykter.

– Redan direkt efter det mötet slutade jag att dricka för jag var rädd för att komma full till behandlingshemmet. Sedan dess har jag inte druckit.

Pålsson krävde också att Masse skulle flytta till Malmö och ordnade ett fabriksjobb åt honom där han fortfarande arbetar med att göra trummor till ventilationssystem.

Skulder på 1,8 miljoner

2011 träffade Masse via en dejtingsajt sin nuvarande fru Wall, en brasilianska som bodde i Malmö.

I samma veva tog han tag i den sista konsekvensen av sin resa tur och retur till helvetet: den usla ekonomin.

– Jag hade skulder på 1,8 miljoner kronor och var nära att bli vräkt en gång till.

En skuldsanering inleddes och fem år senare, i februari 2018, är den klar.

– Mia på kommunens avdelning för skuldsanering är en riktig ängel. Hon är en av dem som räddat livet på mig.

Hon är också en av dem som Masse åker och träffar i boken, samtalar med och tackar för all hjälp.

En annan är Henrik Larsson. Han hade den åtta år äldre Magnusson som idol hemma i Högaborg och tillsammans sköt de upp HIF i allsvenskan 1992 efter att gjort otroliga 63 mål ihop i division ett.

I boken beskrivs det hur Henke tar med sin gamla radarpartner till Helsingborgs hetaste fik och säger:

”Kom så går vi till ett ställe där alla ser hur jävla bra du mår, hur fräsch du blivit och att du är med mig. Kom så ska jag berätta för den här staden, utan att säga ett enda ord, att Masse är tillbaka på banan.”

På resturangen i Malmö utvecklar Mats:

– Henke försökte hjälpa mig när jag mådde som sämst. Han var inblandad när folk försökte hjälpa mig och kom med tips. Vi hyser en stor kärlek till varandra och han har alltid en stor plats i mitt hjärta.

En annan gammal lagkompis som Magnusson återser i boken – vid sidan av gamla, mindre kända, kompisar – som också ställt upp enormt mycket, är Stefan Schwarz, som han spelade med både i MFF och Benfica.

– Stefan har också varit mycket involverad i min rehabilitering. Både när det var risigt och nu efteråt. Vi har haft många möten, inte minst nere i Portugal. Han vet att jag älskar honom och jag vet att han älskar mig.

Van Basten ville byta tröja

Magnusson är en av blott två svenska herrspelare som spelat två finaler i Champions League/Europacupen för mästarlag (med Benfica 1988 och 1990, som båda förlorades). Den andre är Conny Torstensson, som vann med Bayern München 1974 och 1975 (1976 var han inte med i finalen).

Masse har spelat VM (1990), vunnit SM-guld (1986) och skjutit HIF till allsvensk återkomst (1992). 1990 var han ett mål från att bli hela Europas skyttekung med 33 fullträffar på 31 matcher för Benfica. Men då lyckades en viss Hristo Stoitjkov göra sex mål i sista ligamatchen för CSKA Sofia och gå om.

– Det sägs att något av de målen egentligen gjordes av en annan spelare. Men det är glömt nu.

Ändå var det först när Milans holländare Marco van Basten, på toppen av sin karriär, efter europacupfinalen 1990 bad om svenskens tröja som Magnusson insåg vilken status han hade.

– Då fattade jag hur stor jag var. Innan dess var det alltid jag som sprang fram till motståndarens stjärna redan på uppvärmningen och försäkrade mig om att få byta tröja efter matchen. Som med Jean-Pierre Papin i Olympique Marseille i semifinalen i Europacupen 1990. Jag fattade inte att jag var i samma liga som han.

Han har kvar tröjorna och medaljerna. Några funderingar på att sälja dem har aldrig funnits, inte ens under de tunga åren när han var pank,

– Men en gång hade jag kunnat få 50 000 kronor för Papins tröja.

Blåst på Guldbollen av Brolin

Magnusson har alltid känt sig mer uppskattad nere i Portugal än hemma i Sverige.

Här hemma är han nog mest ihågkommen för sitt kvitteringsmål som inhoppare mot Västtyskland i VM-kvalet 1985. Men det räckte ändå inte till VM-avancemang och i VM 1990 skadade han sig i premiären och kom aldrig riktigt tillbaka i landslaget. Det stannade vid 30 landskamper, varav bara hälften från start, och en skadedrabbad Masse missade de gyllene åren med hemma-EM 1992 och VM 1994, trots att han inte ens hade fyllt 31 när Sverige tog brons i USA.

Inte ens Guldbollen fick han ta emot, trots sin fenomenala säsong 1989/90.

– Det är jag fortfarande sur på. För den var min.

I stället gick den till nya stjärnskottet Tomas Brolin.

– Jag gjorde 33 mål på 31 matcher i Benfica och spelade europacupfinal mot Milan. Brolin gjorde fyra mål i en träningslandskamp mot Finland och ett mål i ett VM där vi förlorade tre raka matcher. Jag har stor respekt för Brolin och han hade en fantastiskt karriär sen. Men Guldbollen 1990 var min.

Tänker flytta till Portugal

Då är Masse desto mer uppskattad nere i Portugal.

– Du inser inte det förrän du åker med mig dit ner.

Planen är att göra en portugisisk version av boken och Magnusson berättar att han har planer på att flytta tillbaka till Portugal med sin nya familj och jobba inom Benfica.

– Det har alltid varit min dröm och nu har det öppnats många dörrar därnere.

I december fyller sonen Benjamin fem år. Med en gammal skyttekung på världsnivå till pappa och en brasiliansk mamma med stort fotbollshjärta finns de genetiska förutsättningarna för en stor karriär.

– Jag ser att han har talang. Han har pappas kropp och mammas rytm. Drömmen är att han en dag ska springa in på Estádio da Luz, säger Masse och visar en bild i telefonen på sonen med Benficas röda matchtröja och en boll under armen.

Magnusson har lämnat helvetet bakom sig och har de senaste åren blivit troende.

– I den resa som jag har gjort så finns någon som hjälpt mig och styrt mitt liv.

Också in på de dåliga åren?

– Det kan ha varit så. Det kan ha varit en prövning. Det har hänt grejer som inte är ödet eller slumpen.

Hur mår du i dag?

– Jag mår fantastiskt bra. Livet leker lite igen. Jag är väldigt stolt över den match jag har vunnit och som gör att jag kan sitta här och prata med dig. Den segern slår ut allt, allt annat.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.