Bank: Jag älskar den bilden på så många sätt
GELENDZJIK-SAMARA. Sverige blev gamla Sverige igen, England är på väg att äntligen bli ett nytt England.
Gareth Southgate är en beundransvärd fotbollsledare, men man vet faktiskt aldrig.
Han kanske åker på en sjuhelsikes kyss den här gången också?
Den är ju svår att glömma, om man väl sett den.
Jag har inget minne av att jag såg det när det hände, men ända sedan jag första gången såg bilden av när det hände så har den liksom suttit kvar.
Det är snart tjugo år sedan nu, Gareth Southgate var redan en stor ledargestalter i Aston Villa och de mötte Charlton på the Valley dagarna före jul. Resten är en legend i Charltons supporterkretsar, hur en återfalls-streakare (som också heter Southgate) rusar in på planen och gör utfall mot flera av Villas spelare.
När han närmar sig Gareth Southgate inser Southgate – den med kläder på – att det är en extraordinär situation som kräver ett extraordinärt motdrag. Han planterar en kyss på streakaren. Villa vinner med 1–0.
Sverige – VM:s mest imponerande lag
Jag älskar den där bilden på så många sätt. Gareth Southgate har varit kapten i varenda lag han spelat i och nu är han förbundskapten för England, en nytänkare som mycket väl kan vara på väg att ta dem till platser där de aldrig varit förut.
Till exempel: Vinna på straffar.
Om Janne Andersson revolutionerat Sveriges landslag genom att ta det ett steg tillbaka, till rötterna, till Bob och Roy och lutherska kärnvärden, så har Gareth Southgate blivit ett med den där kontinentalt inspirerade DNA-rörelsen som hela den engelska fotbollen insett varit nödvändig. De spelar 3-3-2-2 nu, tar fram bollen efter marken, använder offensiva wingbackar, öser på med unga fartspelare, använder Dele Allis dyrkegenskaper i mitten och har kommit till VM med ödmjukhet, behaglig framtoning och svärmorsdrömmen Harry Kane som kapten.
Nu ska de möta Sverige, VM:s mest imponerande fotbollslag så här långt.
I går stod jag och pratade en stund med Ola Toivonen, sedan kom Sebastian Larsson och så pratade vi en stund till. Vi pratade om VM-kvartsfinaler, om att komma från kylan och tillbaka in i värmen, och lite om hur man gör för att slå ut England.
Alltihop ägde rum i en konferensavdelning på ett lyxhotell uppe på en klippa över Svarta havet, och medan vi stod där var det liksom svårt att inte bli lite besviken över just det.
Det hade ju varit så mycket roligare om vi varit i Sunderland.
”Ola och Seb i en VM-kvartsfinal. Absurt”
Sunderland har, mitt i sin djupa fotbollsdepression, i alla fall kunnat njuta av att se stans egna stoltheter vara med och spela England till VM-kvartsfinal. Jordan Henderson missade i och för sig sin straff mot Colombia, men Jordan Pickford tog ju allt han skulle och lite till. Jordan och Jordan, födda, uppväxta och fotbollsfostrade i Sunderland. Proper Mackems.
Framåt och uppåt! Who’s next?!
Jo, här står vi och snackar med Ola Toivonen och Sebastian Larsson om hur de ska bära sig åt för att försöka skicka hem England.
Frågor på det? Jo, ett par.
A Love Supreme, klassiskt Sunderland-fanzine, twittrar: ”Ola Toivonen och Seb Larsson i en VM-kvartsfinal. Absurt”.
Roker Report, lika klassisk supportersida, följer upp: ”Det är svårt att ta in att ett lag med Ola Toivonen och Seb Larsson står mellan England och en VM-semifinal”.
Jag vet inte riktigt om allt det här säger mest om Sunderlands dysfunktionalism eller det här svenska landslagets ultrafunktionella fotboll, men alldeles oavsett så är det något fantastiskt vi är med om här och nu.
Sebastian Larsson och Ola Toivonen och deras lagkompisar, en elva som man sammantaget skulle kunna köpa billigare än en Harry Kane, ska ut och ställa sig mitt på vägen mellan England och en semifinal. De har stått så långt från strålkastarljus och internationella erkännanden, men här står de.
Och de har chansen. De har verkligen det.
– Vi har varit bra på att plocka fram svagheterna hos de vi möter. Förr eller senare går lag sönder, sa Sebastian Larsson.
Ola: ”Det är som dag och natt”
Under 360 minuters VM-fotboll har jag hittills inte sett Sverige gå sönder en enda gång. Det fanns en period första tio minuterna mot Tyskland när de hade tappat formen, när det kändes som att de höll på att rasa ihop – men de hittade tillbaka snabbt, till de där grundpunkterna som de har med sig in till varje match.
Ola Toivonen platsar inte i Toulouse, men de sjunger hans namn på läktarna här i Ryssland. 32 år gammal har han visat all den där intelligens han samlat på sig under ett helt fotbollsliv, alla de där kvalitéerna han inte fick visa när han spelade i Sunderland.
Han är äldre nu, och smartare. Han vet hur man läser en match, hur man tolkar situationer.
– Det är som natt och dag. Nu har jag varit med så många matcher, så många situationer. Man ser kanske hur försvararna stöter första 20, och sen tänker man tillbaka en timme senare på hur de gjorde.
Sverige kommer inte att slå England på fart eller teknik eller grundkvalité eller ens på gammelengelsk underskattning. Men de kommer att försöka med organisation, intelligens och lagom mycket fotbollsbegåvning.
De kommer att försöka med Sebastian Larsson och Ola Toivonen.
Jag ser mycket fram emot att se matchen i en rysk rymdstad som heter Samara, men jag hade gärna sett den i Sunderland också.
LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller