Hjohlman: Man blir stoppad vid gränsen

Kristoffer Bergström

Vad gör en landslagsmeriterad anfallare med utgående kontrakt i en lägenhet i Florens?

Ja, Jenny Hjohlman spelar inte fotboll i alla fall.

– Jag dammsuger flera gånger om dagen.

Vi får helt enkelt lita på Jenny Hjohlman, såsom Pia Sundhage litade på anfallaren och plockade ut henne till EM 2013.

Fast nu gäller det något helt annat. Vi får tro på 30-åringen när hon beskriver sitt hem som kliniskt rent, för det finns inget realistiskt sätt att faktakolla utsagan, ingen chans att resa dit och dra fingret längs listerna.

– Jag städar jättemycket. Lägenheten är helt sjukt ren, säger hon.

Tre mål hittills

Hon svarar från hemmet i sydöstra Florens, vid den lummiga foten av bergskedjan Apenninerna. I somras bytte hon Florentia mot mittenrivalen Empoli och tog plats längst fram till vänster i det unga lagets 4–3–3.

– Några veteraner slutade så jag blev äldst av alla. Det har jag aldrig varit förut. Men det är fin familjekänsla i laget och bra ungdomsverksamhet. På anläggningen tränar också barn, det är fullt med ungar jämt och de är fantastiska. Små minimesssi allihopa.

16 omgångar in i Serie A låg Empoli på åttonde plats. Spelet hade kärvat i början för Hjohlman, något klickade i samförståndet med de unga italienskorna, frustrationen växte, men hon kom in i rytmen och stod på tre mål när pandemin lamslog nationen.

helskärm

”Det är absurt”

16 000 italienare är döda i smittan nu. Den norra landsändan, där Florens ligger, är hårdast drabbat. De boende är ombedda att stanna inne på obestämd tid.

– Vi har varit inlåsta i tre veckor nu. Jag börjar tappa bort dagarna. Jag har balkong så jag får luft, men det är frustrerande att inte komma ut. Vi får gå ut, men bara för att gå och handla eller gå med sopor. Att springa eller ta en promenad går inte.

Är det folktomt om du kollar ut ur fönstret?

– Ja. När jag var ute med soporna i går kväll var det helt tyst. Ingen kör bil någonstans. Inte en kotte ute. Någon gång har någon med en hund synts, annars… det är absurt.

Vad gör du mer än att dammsuga?

– Jag pluggar digital design på distans. Jag lägger mig sent och vaknar så sent jag kan. Äter frukost. Jag har provat att göra egen pasta, provat att baka bröd. Jag läser böcker.

”De vill följa svenska modellen”

Tränar du därinne?

– Ja, vi har program från laget som är anpassade för att vara inomhus. Mycket höga knän, burpies för konditionen, styrkeövningar med den egna kroppsvikten.

Hur får du tag i mat?

– Det finns jättemycket mat, men affärerna får inte ha inne mer än ett visst antal i taget. De andra får vänta utanför med 1,5 meters avstånd, så köerna blir flera hundra meter. Men jag har tur, Florens har massa små slakteributiker och frukthandlare som jag kan gå till.

Du beställer inte på nätet?

– Jag provade hemkörning i början, men fler och fler upptäcker det. I går kväll satt jag vid datorn klockan tolv, när det kommer nya tider att boka, men hemsidorna blir långsamma för att så många försöker samtidigt. Allt bokas. Det är nästan inte värt frustrationen.

I Sverige är dödsfallen färre, men rekommendationerna också annorlunda. Hur ser folk därnere på att vi rör oss på stan?

– De pratar om Sverige i Italien. ”Kolla vad de gör!”. Det finns en hashtag som lyder ”följ den svenska modellen, skippa den italienska”. Vissa är trötta på att vara instängda och en del som inte kan jobba har inga pengar alls.

”Jag är öppen för allting”

Får ni behålla lönerna?

– Det är upp till klubbarna, men Empoli har sagt att intentionen är att fortsätta betala oss. Även om det innebär att vi får spela i sommar när det är varmt.

Jenny Hjohlmans kontrakt går ut sista juni. Det har talats om en automatisk förlängning om ligorna inte är avklarade, men i nuläget är situationen så dimhöljd att hon inte vet vad som sker i morgon. Eller ja, det blir ju burpies och pasta och tröstlösa försök att boka varuleverans, men på ett större plan är framtiden oviss.

Viksjöforstjejen Hjohlman har inga konkreta anbud från svenska klubbar av den enkla anledningen att de är mer intresserade av att slippa löneposter än att skaffa sig nya. Men hon har gjort fem säsonger för Umeå, som i år är nykomlingar i damallsvenskan och behöver rutin. Och guldkandidaten Göteborg har en aningen tunn anfallsuppsättning, särskilt om Rebecka Blomqvist försvinner till en europeisk storklubb.

– Ingen vet när säsongen drar igång eller om vi ens spelar klart. Klubbar får ekonomiska smällar. Så jag vet inte alls vad som väntar mig. Jag känner mig öppen för allting. Jag kan stanna här, jag kan åka tillbaka till Sverige, säger Hjohlman.

Får du ens åka till Sverige?

– Jag har inte kollat upp det, men i så fall blir det med karantän ett tag. Det svåra är hur resan ska gå till när inga flyg lyfter till Sverige. Om man kör upp blir man nog stoppad vid varje gräns. Så nej, jag väntar ut det här.

Längtar du tillbaka till landslaget?

– Absolut gör jag det. 2016, det året jag bröt foten, var jag med sist. Det var sjukt stort. Men italiensk ligafotboll går fortfarande under radarn, fast den växer, så jag vet inte om de har koll på mig.