Från portad av Henke till hetast i allsvenskan
Hallenius om den tuffa tiden med Larsson i HIF
Publicerad 2018-09-01
För mindre än två år sedan var han inte ens önskad i ett Helsingborg som åkte ur allsvenskan och portades från träningarna av Henrik Larsson.
Nu är Linus Hallenius en av allsvenskans hetaste spelare medan Larsson går utan jobb.
– Man kanske kan kalla det karma, säger Sundsvalls anfallare till Sportbladet.
Linus Hallenius har gjort stor succé i Sundsvall i årets allsvenska. Han ligger tvåa i den allsvenska skytteligan, kan utses till månadens spelare i augusti och det snackas om en landslagschans, i alla fall på januariturnén.
Framgången kommer nog som en överraskning för de allra flesta. 29-åringen har haft en snårig karriär sedan han lämnade Gif Sundsvall 2009: sex olika klubbar i tre länder blev det innan han återvände till hemstaden inför förra säsongen.
Varför har det gått så bra i år?
– Jag tycker att jag haft en väldig utveckling sedan jag kom hem förra året. Jag har lärt mig väldigt mycket. Jag har kommit till ett lag där vi har en väldigt tydlig idé och ett väldigt bra ledarskap där jag trivs. Det mesta har fallit på plats.
Hur längesen var det du var så här bra som spelare?
– Jag har aldrig varit så här bra som fotbollsspelare. Jag har utvecklats enormt sedan jag kom hit. Jag lär mig nya saker i princip varje dag.
– Jag har alltid jobbat hårt och trott på det jag gör. Jag har blivit mycket mer komplett. Det största utvecklingen har skett i huvudet. Jag har lärt mig väldigt mycket fotboll. Vi har en tydlig idé där jag känner mig väldigt trygg. Det finns tydliga linjer.
Var nära att sluta
För mindre än två år sedan, i november 2016, var Hallenius inte önskvärd i allsvenska bottenlaget Helsingborgs IF. Managern Henrik Larsson portade till honom från träningar inför kvalveckan mot Halmstad.
– Han har fått ledigt. Jag kommer inte att använda honom på torsdag eller söndag, sa Larsson.
Någon mer förklaring gavs aldrig. Hallenius höll tyst, HIF förlorade kvalet, åkte ur allsvenskan och Larsson lämnade klubben.
Det gjorde Hallenius också, efter bara en säsong sedan han hade värvats från Hammarby.
Där och då räknade nog de flesta bort Hallenius från den stora fotbollsscenen.
Hur gick dina egna tankar?
– Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag var långt nere på botten när jag åkte hem på semester till Sundsvall. Jag brottades med tankarna att skita i allting. Jag var helt enkelt osäker på min fotbollsframtid men sedan klickade det från dag ett här i Sundsvall, både med ledare och allting runtomkring.
Varför fick inte Henke och HIF ut av dig det Joel (Cedergren) och Giffarna har fått?
– Det är en svår fråga att svara på. Det finns åtskilliga exempel på spelare som funkar i en miljö men inte en annan. Det går snabbt upp och ner i fotboll. Det var ganska solklart att jag inte fick fullt förtroende i HIF på grund av konkurrenssituationen. Det var inte alls samma tydliga idé som här. Det är mycket tydligare här vad man förväntas göra på plan och då är det lättare att förhålla sig till om man gör bra eller dåliga prestationer. Det har klickat här uppe med det här ledarskapet.
Hur var din relation med Henke?
– Jag var hela tiden professionell själv. Det är det svar jag kan ge dig.
Tyckte du han var professionell i sitt förhållande till dig?
– Den var väl svår, den situationen. Det jag kan säga nu är utifrån jag agerade. Jag kan säga att jag var professionell. Han får själv svara på hur han agerade.
”Tappade kontrollen över bilden av mig”
Det är alldeles uppenbart att Hallenius skulle kunna uttrycka mycket mer om tiden i HIF och vad han anser om Henrik Larsson, men han väljer den diplomatiska vägen.
Men det är tydligt att han tycker generellt att ledarskapet är viktigare än tränarskapet.
– Jag har varit runt i sjukt många klubbar och avverkat så många olika tränare. Man kan ha olika åsikter om fotbollsfilosofi och man kan vara nöjd och missnöjd med den. Men det övergripande är ledarskapet; att hantera människor och visa respekt för alla. Ha en bra relation.
– Joel är en fantastisk människokännare. Han ser till att alla mår bra och möter alla på sitt sätt för man kan inte möta alla på samma sätt.
Vad är skillnaden på Joels och Henkes ledarskap?
– Jag kan inte ens jämföra dem.
Vad tyckte du om Henkes ledarskap?
– Alla är olika och olika som ledare. Jag trivs bra i det här ledarskapet jag har nu i alla fall. Så mycket kan jag säga.
Han fortsätter:
– Man kanske kan kalla det karma. Jag trivs fantastiskt bra där jag är i dag, som spelare och i livet. Jag tycker att jag alltid har agerat rätt. Jag har fått det jag förtjänar.
Menar du att det också är karma var Henke är nu?
– Jag har inte gjort något jag kan ångra. Nu har jag fått det jag förtjänar. Jag har fått skörda frukterna. Någon slags karma blir det såklart.
Kan du känna revansch?
– Jag vill inte kalla det revansch på det sättet men jag är jäkligt glad att jag får visa att jag är en bra fotbollsspelare. Men det värsta (under tiden i HIF) var att jag tappade kontrollen över bilden folk hade av mig som person. Alla fick en bild av mig som inte stämde, dels för att jag inte fick träna med laget sista veckan och dels för att det stod en massa om mig utan att jag hade uttalat mig. Men Henke uttalade sig om mig. Jag valde att inte säga någonting.
– På så sätt tappade jag lite kontrollen vad folk tyckte och tänkte om mig. Mitt mål genom hela karriären har varit att vara professionell, en schysst lagkamrat och en bra människa. Det känns mer som en personlig revansch, att alla som stöter på mig nu får uppfattningen att jag är en bra människa och vettig person. Det känns viktigare. Om det inte är revansch så känns det i alla fall rättvist, säger Hallenius.