Bank: Ni är här nu. Gör inte er själva besvikna

Simon Bank

NIZJNIJ NOVGOROD. Vår tur nu.

Efter en mexikansk bomb, en månads uppladdning, tolv långa års väntan: Här står ett begränsat svenskt lag med obegränsade möjligheter att göra allt de fantiserade om när de började spela fotboll.

Den här matchen drömde ni om då.

Det är er tur nu.

Nevskij-katedralens guld, Kanavinskij-bron som en tunga över Volga, gistna tvåhundraåriga trähus i gamla stan. Trappor ner mot vattnet, murarna i Kreml, Lenin-statyer och väggmosaiker i socialistisk realism. I solskenet: en imponerande, smällvacker tremiljardersarena i vindvitt och vattenblått.

Och mitt i allt en fotbollstränare från Söndrum, med händerna på ryggen och keps på skallen.

Well, du är inte i Halmstad längre, Janne Andersson.

Jag hoppas att han unnar sig att ta in hela det här spektaklet, jag hoppas att de gör det allihop. Robin Olsen, som spelade division fem-fotboll alldeles nyss. Andreas Granqvist, som höll på att ge upp sin landslagskarriär. Sebastian Larsson, som var så kritiserad. Emil Forsberg, som var för klen för elitpojklägret. Ola Toivonen. Marcus Berg.

helskärm

Har alla chanser i världen

Nu ska de spela VM-fotboll för Sverige – och det finns inget båt, ingen bil, ingen drog eller flygmaskin som kan ta någon till upplevelser som den här.

– Det ska bli skoj att dra igång det här mästerskapet, vi ser fram emot den här matchen mot Sydkorea, sa Andreas Granqvist igår, på den där skånskan som är så grötig att tolkarna här tvingas använda paleontologisk kirurgi för att gräva fram alla diftonger.

Klart det ska!

Victor Nilsson Lindelöf är 23 år gammal, sedan han föddes har Sverige vunnit totalt två VM-matcher i fotboll. En vart tolfte år i snitt. Och titta: nu ska han stå mitt i en, med alla chanser i världen att göra något av den.

Det är dags nu.

En blytung VM-premiär

Dags för VM, dags för den här generationen svenska fotbollsspelare att bära varandra en våning till. Dags att för första gången på tre mästerskap komma in genom dörren och göra ett vettig första intryck.

Och det gör man ju bäst genom att faktiskt våga vara sig själv.

Jag minns både EM i Ukraina och EM i Frankrike, hur mycket det stöttes och blöttes hur motståndet skulle se ut, hur de skulle spela, hur Sverige skulle göra för att maximera sina möjligheter. Sedan gjorde de inte det alls.

I Kiev skickade Erik Hamrén ut en övermodig och naiv elva som blev överkörd där alla visste att de riskerade att bli det. I Paris skickade Erik Hamrén ut en elva som fått världshistoriens sämsta motståndaranalys (”Irland under Martin O’Neill och Roy Keane? Vi tror de kommer lira lite som Barcelona”) och som rasade ihop när kartan och verkligheten inte stämde överens.

I dag spelar Sverige en blytung VM-premiär mot Sydkorea, de gör det vid guldet och vattnet i vackra, urryska Nizjnij Novgorod. Vad de gör med den kommer inte att avgöras av scoutning eller bevakning, jag är fullkomligt övertygad om att den här landslagsledningen kommer att ge spelarna redskapen de behöver för att göra sitt bästa.

Frågan är bara hur bra det är.

Sydkorea är inte ett motstånd som skräms

Sydkorea är inte längre ett motstånd som skräms. När de kom hem från sitt fiasko i förra VM radade de upp sig mot en vägg på flygplatsen i Seoul, och medan de stod där – stukade, skamsna – regnade kolor mot dem. Det var supportrarnas hån, ett svåröversatt, koreanskt sätt att be laget dra nåt gammalt över sig.

Den inhemska fotbollen har skakats av uppgjorda matcher, av spelare och ledare som tagit livet av sig. Klubben som bidragit med flest spelare till den här VM-truppen, Champions League-mästarna Jeonbuk Hyundai Motors, har både bötfällts, fått poängavdrag och stängts av från internationellt spel efter en mutskandal.

Allt det där fantastiska som Sydkorea, deras fotboll och deras unga generation åstadkommit har hamnat lite i otakt.

Väldigt få tror på dem längre, alldeles oavsett hur fantastisk (väldigt) Son Heung-Min är.

Men vi kan däremot tro en del om Sverige.

Först kommer grunderna – sen kommer Forsberg

Vi kan tro att de kommer att vara välorganiserade, att de inte kommer att bjuda på något, att de kommer att ge sig själva chansen att sudda ut sina individuella begränsningar. Allt det där som Janne Andersson och Peter Wettergren implementerat. Det här landslaget är en spegelbild av sina tränare, det bottnar i sina brister och vet vad de måste göra för att överträffa sig själva.

Grunderna kommer först, Emil Forsberg och Marcus Berg kommer sedan.

De har kanske ingen massiv, gul supportermassa med sig den här gången, de har inte gjort mål på evigheter, men de kommer att gå in på en vacker arena i rysk sommarsol och spela en match som de drömde om långt innan de visste att de skulle spela den.

VM i fotboll, Victor Nilsson Lindelöf. Fotbolls-VM, Ola Toivonen.

Ni är här nu. Gör inte er själva besvikna.

LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller