AIK har redan ont – och ett blytungt derby framför sig
GÖTEBORG. Tjugo raka utan förlust, 2–0 mot AIK, en tjusig tabell.
Vore jag tränare i IFK Göteborg hade jag sett mina spelare i ögonen och sagt:
– Tror ni att ni är bra eller?
Vi satt som små nymornade grävlingar på läktaren och såg rakt in i solen, utan att vara helt säkra på vilka lag det var vi såg där ute.
Jonathan Berg sköt en fladderboll genom Daniel Örlund från 35 meter, och Jonas Wallerstedt fick öppet nickfält av Göteborgspojken Walid Atta.
2–0. Det hade gått 13 minuter.
Och både Blåvitt och AIK var svåra att känna igen.
I AIK är det ju en affärsidé, detta att vi inte ska känna igen dem. Igår hade Rikard Norling flyttat ut Dulee Johnson på högerkanten. Jag antar att han ville se playmakern högre upp och att han efter Gais–IFK kommit fram till att Hjalmar Jonssons kant var en bra plats.
Men Dulee är den sorts spelare som behöver bollen, som växer exponentiellt för varje bollkontakt, och i går frös han. Strategin gick i baklås och ledde bara till att AIK tappade sin kantfart.
Blåvitt bestämde hur matchen såg ut
Till höger fanns Dulee och en Walid Atta som aldrig fyllde på, till vänster fanns Bojan Djordjic med sin välsignade fot men utan så mycket fart. Mats Rubarth och Pierre Bengtsson fanns inte ens på bänken.
Men AIK bestämde inte hur matchen såg ut. Det gjorde Blåvitt.
Två beslut påverkade den första kvarten. Det första var att Gustav Svensson fick ett högre utgångsläge än normalt, för att stressa AIK:s uppspel. Det andra var att Tobias Hysén spelade spets, och gav dem ett anfallsalternativ med fart, ett hot bakom AIK:s backlinje.
I en halv halvlek åkte Mästarna med på energin från de där två målen, de lyfte på Hysén och använde utrymmet som bildades framför AIK:s backlinje till att hitta ett embryo till passningsspel.
Sedan gav de upp.
Thomas Olsson sa det både bra och ärligt efteråt:
– Om vi inte hade haft Kim (Christensen) i mål hade vi legat under med 3–2 i paus.
Christensen reflexräddade en nick från Obolo och ett skott från Djordjic, och det positiva för IFK är att han gör den där sortens flaxräddningar om och om igen.
Det negativa är att han behöver göra dem.
AIK hade ett spel utan spets
Blåvitts lösning på de defensiva problemen blev att strunta i allt annat. De sjönk hem, lät AIK slå mot dem i 60 minuter och – Gnaget var inte nära att komma ikapp.
AIK har ingen tung striker. De har Obolo, en kvalitetsspelare som springer med ryggen mot målet, men de har ingen center som kan gå upp mot Ragnar Sigurdsson och Mattias Bjärsmyr och få dem att må dåligt.
Så AIK hade ett spel utan spets, medan IFK Göteborg inget hade något spel alls.
Under en 25-minutersperiod i andra halvlek åstadkom de svenska mästarna EN enda sekvens med mer än tre passningar i rad på offensiv planhalva.
Eldin Karisik är en klok, konstruktiv spelare. Thomas Olsson är en av allsvenskans bästa playmakers. Gustav Svensson är mer än bara en ilsk byracka.
Ändå kan IFK just nu inte sätta ihop ett passningsspel. De vinner matcher på kraft, på vinnaranda, på att de har Sigurdsson längst bak och många som kan kriga in mål.
Men det gör ont att se dem.
Ett blytungt derby på torsdag
I höstas spelade de med fart, med många alternativ, med löpningar som gav passningar som gav nya löpningar. Och nu?
– Det går inte att jämföra. Vi springer fortfarande, men det är inte tajmat. Man har inte lika många alternativ, säger Thomas Olsson.
IFK Göteborg vann guld för att de sprang varandra starka, bättre än något annat lag. Om de glömt det nu behöver de påminnas om hur de vann, annars kommer de att bli påminda av sina konkurrenter.
Och det kan göra ont.
AIK har redan ont. De har dessutom ett blytungt derby mot Djurgården framför sig på torsdag.
Om Blåvitt är i behov av självrannsakan är
AIK:s spelare i behov av något som är svårare: Ett lugn.
Laget som Ola Andersson och Rikard Norling byggt är ett spelande lag, de kan inte vinna på något annat sätt än att våga. För att våga måste de tro, för att tro måste de vara trygga.
– Det är en oerhört spännande tid…, säger Norling.
Det är det. Men det är också en tid då det är förtvivlat svårt att få ihop orden ”AIK” och ”trygghet” i samma mening.