På de grunderna kan e-sporten bli hur stor som helst

Michael Gill summerar jätteturneringen The International 4

SEATTLE. Det tar inte många minuter att utrymma hela Key Arena efter att förlorande Vici Gaming skrivit ”gg” för sista gången. Konfettin som nyss seglade ner över segrarna, Newbee, ligger nu i drivor längst väggarna och sitter fast i håret på många av de tusentals som vänder hemåt efter en händelserik e-sporthelg.

helskärm

Efter några otroligt intensiva dagar i Seattle är The International 4 så över. Tillbaka till vardagen, för de flesta av oss i alla fall. För Newbees manskap lär saker och ting dock ha förändrats en hel del när de landar i Shanghai om ett par dagar. Även om en del av de där dryga 34 miljoner kronorna säkert hamnar i lagapparaten är det svårt att tänka sig att spelarna kommer behöva gå hungriga den närmaste framtiden.

Inför finalmatchserien uttryckte sig både Vici och Newbee försiktigt om framtiden. Det talades om att ta en paus från e-sporten ett tag, någon planerade att pensionera sig (ingen ovanlighet för e-sportproffs i 20-årsåldern). Den mentala pressen som spelarna ställs för på en arena, och med en prispott, som den här är inte att leka med. Det vet inte minst alla som följt svenske Adrian ”Era” Kryezius skakiga väg mot slutspelet. Det finns mycket allvar i det här, även om det kanske framstår som en lek.

The International 4 är ju nämligen stort på så många sätt.

För Seattle, till exempel. En stad som nyligen skakades av nyheterna om att Microsoft, som har sitt högkvarter bara ett par mil från staden, kommer att göra sig av med 18 000 anställda. Samtidigt verkar Valve ha hittat ytterligare en maskin som printar pengar (där digitala speldistributionstjänsten Steam är den första). Ett litet hopp för en mjukvarubransch på glid.

För e-sporten, förstås. Den där legitimiteten som jagats de senaste två decennierna kommer allt närmre, ju mer intresse som genereras och ju mer pengar som flödar in. Sponsorerna skriker efter att få en bit av den åtråvärda kakan. Och efter kommer akademien – Robert Morris-universitetet i Illinois meddelade nyligen att de numer erbjuder idrottsstipendier också till de som kan visa upp meriter i League of Legends.

För Valve, slutligen. Ett företag som visserligen behandlar sitt community med respekt – men samtidigt också tjänar enorma summor på fansens kärlek.

När jag minns tillbaka på The International 4 är det inte främst den här sista dagen jag kommer minnas. Inte den något antiklimaktiska finalen. Inte det konspiratoriska snacket i pressbunkern efter, om uppgjorda matcher. Nej, allt det där är något som snabbt kommer glömmas bort.

Vad som däremot kommer stanna kvar hos alla oss som var på plats är känslan av en genuin folkfest. En fest för de dryga 10 000 personerna på plats, men också för de hundrafallt gånger större skarorna som följde allt över nätet. Glädjen och peppen över att alla få dela något som ligger oss så varmt om hjärtat. Det spelar ingen roll om ingen annan förstår oss, vi behöver inte er legitimitet – inte så länge vi har varandra.

Och så länge e-sporten bygger på sådana grunder kan den bli exakt hur stor som helst.