Stark debut av ”Mondo” – nära pallen i USA
Uppdaterad 2017-06-15 | Publicerad 2017-05-27
EUGENE/STOCKHOLM. I debuten på den stora scenen ledde Armand Duplantis tävlingen halvvägs.
Och även om han om han slutade som en frustrerad fyra gav Diamond League-debuten ett tydligt besked.
– Jag känner att jag är precis lika bra som någon annan här, säger han.
”Mondo” Duplantis är 17 år gammal men skördar redan enorma framgångar. Svensken har hittills i år slagit tre rekord: juniorvärldsrekordet samt det svenska inom- och utomhusrekordet.
Under lördagen debuterade han i Diamond League-sammanhang. Sportbladet är på plats i Eugene, USA, och pratade med honom inför Prefontaine Classic. Då försökte han greppa vad som var på gång.
”Kan inte gå runt och vara ett fan”
– När jag kommer in här ser jag alla kända idrottare som Renaud (Lavillenie, reds anm), kända sprinters och tänker först att jag borde ta en bild. Men sen inser jag att jag är en av dem nu. Jag säger inte att jag är lika bra, men jag är en idrottare bland andra idrottare nu. Jag kan inte gå runt och vara ett fan.
Och nej då.
Om några autografer skulle skrivas efter stavhoppstävlingen borde de ha krafsats ner av Mondo själv, för svensken var den ende att vara felfri över 5,41, 5,56 och 5,71 och ledde i det läget tävlingen.
Två decimeter under personbästa
Trots tre bra försök på 5,81, varav det sista blott smekte ribban, kom Duplantis inte över. Han stannade därmed på 5,71, vilket är 19 centimeter lägre än sitt personbästa som sattes i april och det räckte till slut till en fjärdeplats bakom Sam Kendricks, USA, världsrekordhållaren Renaud Lavillenie och polacken Piotr Lisek.
– Det var en härligt tävling mot grymma motståndare, säger han.
Men ändå var det en frustrerad Duplantis i den mixade zonen.
– Jag hade lite otur på 5,81. Jag kunde lätt ha klarat det om jag ändrat inställningen på ställningen lite. Kanske en centimeter säger han och fortsätter:
– Det är aldrig kul att veta att man kunde ha hoppat högre.
”Då kommer jag att vara hungrig”
”Mondo” Duplantis kan ändå glädja sig åt att lämna Eugene med världsårsbästa i behåll. Och en vetskap om att han har på den här nivån att göra.
– Jag tar med mig att ingen är så mycket bättre än mig. Det är inte så att jag känner mig bättre än Lavillenie och Kendricks men jag känner att jag just nu är lika bra som alla andra här.
Duplantis tror det kan dröja ända fram till VM innan han ställs mot världsstjärnorna igen.
– Ja, det kan nog dröja till London, men då kommer jag att vara hungrig, säger han.